Ett barn med DS eller ett liv utan barn?
Ponera att du bara kan bli gravid en enda gång i ditt liv, i v 18 så upptäcks det på RUL att barnet har downs syndrom.
Vad väljer du?
Ponera att du bara kan bli gravid en enda gång i ditt liv, i v 18 så upptäcks det på RUL att barnet har downs syndrom.
Vad väljer du?
För många basala frågor. Läs en bok om etik och människovärde o lite psykologi.
Nagon mer än jag som tolkar det som om frågorna var för svåra att svara pa?
OM det var det enda barn jag kunde få skulle jag inte tveka. När jag väntade mitt tredje barn tog vi en grundlig funderare och kom fram till att vi orkar tre barn avarav ett med DS.
Skulle jag skaffa ett fjärde barn skulle det bli svårare för jag är inte säker på min egen ork, men det hindrar ju inte barnet från att ha rätt att leva - nu blir det inte fler barn här så jag slipper ta ställning.
Om man undrar över valet kan man göra som jag gjorde, jag sökte trådar som handlade om DS och såg att föräldrar med till stor del har samma oro och glädjeämnen som andra föräldrar. Det kändes så betryggande när vi valde att inte ta fostervattensprov utan föda fram vårt barn utan att veta.
Det var ingen uppbygglig läsning, Här och nu. I ett land med fri abort och frihet att ha en åsikt anser du att kvinnor som gör abort pga olika skador hos embryot är oempatiska och olämpliga att arbeta i vård och omsorg. Du har rätt till din åsikt och jag har rätt till min och som tur är har dessa båda åsikter lika mycket värde.
Jag har gjort en abort. Jag var då 27 år. Då jag 35 år gammal åter var gravid erbjöds jag vad som då kallades fostervattensprov men jag tackade nej då jag har svårt att se mig välja kvalité på barnet. Jag har inget problem att välja eller välja bort ett barn, jag har svårt att välja kvalité. Däremot anser jag mig inte bättre, förmer eller moraliskt överlägsen andra kvinnor som gör andra val. De har sina bevekelsegrunder på precis samma sätt som jag har mina.
Jag upplever att du sätter dig på lite för höga hästar i denna diskussion - och andra. Du anser dig vara förmer. Det gör det svårt att diskutera med dig. Lite vanlig hederlig ödmjukhet och respekt inför din medmänniska skulle inte skada.
Jag arbetar inom vård och omsorg.