Egomamma skrev 2010-10-07 16:42:43 följande:
Oj inte illa av en 6,5 åring! Duktig tjej!! (Särskilt att lyfta upp den lilla ur vagnen, det kan jag säga att det var min äldsta nästan rädd för, han trodde han skulle tappa lillebror om han höll i honom alls! Nu går det bättre dock.
Okej, här är vad min sexåring gör:
Bädda sängen ska göras dagligen.
Gå till skolan själv (tar två-tre minuter att gå och är otrafikerad väg hela vägen..)
Mata djuren.
Diska sin tallrik efter maten
Lägga in tvätt i tvättkorgen.
Hämta posten
Passa lillebror medan jag lagar mat t ex.
Komma hem i tid när han är ute och leker med kompisar (funkar kanon för det mesta!)
Dammsuga sitt rum minst en dag i veckan och plocka i ordning där varje kväll innan läggdags.
Städa ena toaletten varje vecka (torka handfat och fixa toastolen samt byta handdukar)
Sen hjälper han till mycket utöver detta, med att laga mat, diska, dammsuga och packa sin väska till fritids/skola, plocka bort vid tv:n och panta burkar eller kasta soporna t ex.
Är det för mycket för er smak eller är det rimligt tycker ni? Jag är själv fostrad att alla gör allt även barnen, eftersom att alla bor och lever på samma ställe. Då är det inte orimligt att be om hjälp i stället för att en eller två ska serva hela familjen..
har en 13-åring och det jag förväntar mig av honom är
Sköta läxorna
Hjälpa till vid behov
Sköta hygienen.
Fixa egen frukost
Fixa lunchen själv när han är hemma på lov och studiedagar
Rummet skall städas en gång i veckan, antingen gör jag det på mitt sätt, eller han på sitt sätt.
Veckorstädningen sköter jag helst helt själv, vill inte ha en massa folk som springer i vägen, gör jag det själv tar det 2-3 timmar, skall det finnas medstjälpare tar det den dubbla tiden.
Posten får han inte ta in, så disträ den tonåringen är så vet man aldrig vad den hamnar ;)
Däremot är vår tonåring jättebra på att ställa upp när vi verkligen behöver hjälp och då går det undan. Han hjälper alltid till med tunga matkassar, när vi får besök av äldre släktingar så är det självklart att hjälpa till med väskor, är artig och hälsar och tackar (har alltid gjort detta sedan han kunde prata).
Sedan kan jag tala om att jag är uppfostrad som den här 6-åringen, samma sak när det gäller mina syskon och jag tycker inte det gett varken till eller från, jag har alltid haft relativt snyggt omkring mig, mina syskon har alltid haft det skitigt omkring sig. Nu när de är vuxna så märker man det ännu mer. Så nej, de har inte tagit med sig det till sina vuxna liv.
Så när min tonåring var 6, så var det inga krav alls, däremot så hjälpte han ofta till när man bad honom. Men inga egna arbetsuppgifter.
Nej, han är inte bortskämd eller söndercurlad, han är superduktig på att fixa saker och ting själv, och tänk er, han kan städa sitt rum själv, utan anmaning och utan att han någonsin fått det som uppgift. Han kan ta fram sopborsten och sopa av, om han tycker det behövs. >Torka av bordet, duka fint, Dvs han kan det och gör det, när han känner för det, precis som sina föräldrar.
Jo en uppgift har han, fixa fredagsmyset.
Jag resonerar på så vis, eftersom vi inte har "här skall städas på lördagar", "allt skall vara bortplockat på kvällen", alla kläder skall i tvättkorgen etc. Så är det väldigt svårt att säga det att barnen skall göra det.
Jag städar en torsdagkväll ifall jag känner för det, kan städa tre ggr en vecka om det behövs, inte på 14 dagar om det inte behövs.
Att jag vill att tonåringens rum skall röjas en gång i veckan är för att skolböcker och sådant skall vara framme på söndagen och att alla gympasakerna skall vara rentvättade.