• TinTin81

    Någon annan här med förlossningsdepression i Göteborg?

    Hej,

     Börjar undra om jag är den enda människan i hela världen som har råkat ut för en förlossningsdepression? Ingen pratar om det, så det känns som att man är helt ensam om detta fenomen.
    För mig började allt egentligen i samband med graviditeten. Började redan då känna mig nedstämd och hade konstiga tankar om att jag ville göra abort trots att mitt barn är enormt efterlängtat. Min sambo trodde att jag började bli knäpp. Efter förlossningen blev allt mycket bättre i sådär 5 veckor. Nu är han 3 månader. Sen femte veckan har jag haft problem med krafitg ångest (som värst på kvällarna), svårt att sova, tankar kring att jag är misslyckad som mamma, överkänslig, har humörsvängningar och gråter lätt. Mitt samboförhållande knakar i fogarna. Är det någon som känner igen sig? Skulle vara skönt att komma i kontakt med/träffa andra i samma situation?

    Finns det någon självhjälpsgrupp som riktar sig till mammor med förlossningsdepression? Känner mig ensammast i världen med detta problem. Om det finns någon därute som upplever samma sak -  skriv gärna till mig!

    /Hälsningar TinTin

  • Svar på tråden Någon annan här med förlossningsdepression i Göteborg?
  • pojkens

    oj, du är verkligen inte ensam om detta. Men det är sant att inte många pratar om det. Jag fick en förlossningsdepression med när vår son föddes. Dock hade jag turen att få stöd i form av kbt-samtal från BB. Det hjälpte faktiskt en del. Fick även samtal med teapeut från BVC. 

    Jag vet inte exakt vad det finns för hjälp i götebrog men första steget du kan göra är ju att kolla med BVC. om du inte redan fått terapi så be om det! Det kan göra stor skillnad. Min sambo kunde inte göra mycket för mig, han förstod inte alls. Så det är inte alltid lätt att prata bara med sambo. Och alla mammor runt omkring mig var lyckliga och piffiga medan jag gick runt som en zombie. Hade grym ångest på nätterna med, sov knappt någonting, vilket förvärrar situationen.

    Min läkare frågade mig vid ett tillfälle om jag vill få allergitabletter att ta på natten. De gör att man blir lite mer dåsig, men är samtidigt inte några starka sömntabletter. Kan hjälpa mot sömnproblemen och därmed kanske mildra den totala depressionen om man sover mer.

    Det viktiga är att du börjar prata med någon! För mig vände det efter 5-6 månader, vilekt var otroligt skönt. Men om du mår riktigt dåligt kan det behövas medicin också. Det kan bara en läkare eller psykolog avgöra. Hoppas att du hittar någon vettig som kan hjälpa mig. Du kan skicka meddelanden till mig också om du vill! kram

  • Nygift2008

    Hej! Vet inte var i Göteborg du bor, men på vår MVC/BVC vid Munkebäck pratade de ganska mycket om förlossningsdepression på föräldragruppen under graviditeten. De sa att man absolut ska kontakta dem om man känner av detta efter förlossningen, de har psykolog kopplad till sig som man kan få prata med! Det är mycket vanligare än man tror och det är viktigt att få prata om det.

    Önskar dig varmt lycka till och om du vill träffa andra mammor i Göteborg finns vi här, i gruppen Aetemus amor på Facebook:
    www.facebook.com/profile.php

    Det kanske kan vara roligt att träffa även andra mammor som inte har förlossningsdepression, bara komma ut på en fika och höra hur andra har det!

    Ha det så bra!!

  • LyckanSomKom

    Hej

    Vet inte om du fortfarande kollar ditt inlägg, men jag vill bara säga att det blir bättre. Jag fick barn i Mars och äntligen börjar tillvaron kännas lättare. Men precis som andra har skrivit började nog vändningen så där efter 5-6 månader. Min bebis är ju så fin och jag visste det hela tiden - men ändå inte.

    Jag fick kontakt med en mycket bra psykolog via BVC och tyckte att det var enormt skönt att få prata med henne. Hon tyckte inte mina känslor var så hemska som jag trodde att de var. Hon tyckte att jag säkert hade all anledning i världen att vara så ledsen som jag var och att vi skulle luska ut den riktiga orsaken.

    Det är nog svårt att vara partner till någon med depression, men som sagt det blir bättre. Tänk inte på hur piffiga alla andra mammor är  - man försöker ofta ta på sig en "mask" och bara för att man ser piffig ut är det inte säkert att man är det. Min bebis ville aldrig ligga i vagn och jag gick runt och kände att alla andra mammor (som var lyckade och piffiga) hade barn som ville ligga och sova i vagnen medan de gjorde sina ärenden. Nu när depressionen har släppt tycker jag mest jag ser folk hela tiden som drar runt på vagnar med bebisen under armen. När det vänder - och det gör det - får du se. Jag ska snart flytta till Gbg, Om du svarar på inlägget (och du vill) kan jag maila dig.

    Varma Hälsningar, M  

  • Längtandsfull

    Här är en till dom blev depprimerad..

    Problemet mad mig var att jag lurade mig själv och alla i min omgivning att jag mådde jättebra och var världens lyckligaste så jag tog inte hjälp försen sonen var 10 månader.
    Gick inte genom BVC då jag inte fick förtroende för dom.
    Kändes bättre att  gå till min BM på MVC.

    Det är en lång historia om allt som hände mig/oss och jag berättar gärna men hinner tyvärr inte just nu..
    Men jag skall försöka komma ihåg att skriva här igen

    DU ÄR INTE ENSAM....
    Men det är så otroligt få som vågar stå för det och prata om det.
    Men du skall veta att det är så vanligt som 1/3 av alla nyblivna mammor som blir deprimerade.
    Men det syns inte för dom gör som jag, luras.. Allt ser så lyckligt ut men insidan är det ingen som ser.

    Jag bor i gbg-området...

    Kram


Svar på tråden Någon annan här med förlossningsdepression i Göteborg?