varför försvinner alla när man skaffat barn för ?

Jag tänkte efter till, om man går tillbaka till skol åldern till "pluggisarn" och deras kompis gäng, dom håller ju forfarande ihopp och umgås myckety när nån av dom fått barn, Jag till hörde gruppen "stökig/partyflicka" när jag gick i skolan och vårat gäng har alltid varit väldigt vilda av säg även idag, det är väl där man inte passar in längre, Alltså dom pluggar och jobbar och så men på hälgerna blir man ju det där gänget igen, och det ja menar på "pluggisarna" har ju alltid varit lungna så att en liten bebis komme rin i bilden där stör ju inte"gänget" men det gör det för party gänget, Det måste ju nästan vara något sånt, shit vad jag fick upp ögorna nu när jag började skriva, Jag har aldrig sätt det på det här sättet förut! tack för ni kommer med era historier, Ni som har kompisra kvar villket "gäng tillhörde ni? tänkte om jag har rätt i det ja säger eller om ja är heelt ute och cyklar?

De kanske inte upplever att de är vitkiga för dig längre för jag vet en hel del (inklusive mig själv) som undrar varför alla försvinner när de skaffar barn. Vad har jag gjort för fel etc...
En relation är alltid ömsesidig och även om ditt liv ändras otroligt mycket så är ju deras liv densamme som innan och någonstans i sin glädje över att vara gravid och vänta en liten knodd så får man inte glömma att trots att vännerna är glada så rör sig deras vardag inte om denna graviditet.

Därför tar jag i vana att idag när jag är gravid att prata min graviditet med dem som själva väljer det och det finns en hel del av dem, men det finns även dem som faktiskt inte vill höra hur lycklig man är och hur bra allt är jämnt (även om det inte alltid är så men jag är inte typen som drar upp negativa saker i onödan) och då pratar vi inte gravidditet så mycket utan det kan tom hända att jag glömmer bort att jag har en mage som puttar ut när jag är ute med de typerna av människor.

Tyvärr får man nog anpassa sina samtalsämnen efter de man är med då inte alla tycker om barn, är i en plats i livet de kan glädjas åt andras barn av olika skäl etc och tyvärr kan det vara vänner som då tycker du är okänslig och sviker dem fast du inte alls är medveten om det.

Om du vill gå till botten till varför just de här vännerna har svikit dig får du väl ta kontakt och prata med dem och förhoppningsvis kan de vara ärliga mot dig, annars kan du inte göra mer än att gå vidare trots att det gör ont för att du saknar dem tyvärr. 

Varför skulle de inte vara riktiga vänner? Typiskt inskränkta och bittra morsor att vägra acceptera att alla inte är intresserade av barn eller att umgås med dem. Jag är en jävligt äkta vän och jag ville inte umgås med barn innan jag fick ett eget. Jag hade helt andra intressen. Gör det mig oäkta?

Jag tänkte precis starta en tråd om det här när jag hittade din!  Jag känner ungefär på samma sätt... Mina vänner försvann väl inte direkt men de visade noll förståelse för att mitt liv hade förändrats.

De skickade fortfarande sms när de skulle hitta på nåt eller så men det var alltid på samma sätt som innan, Typ "Fika på stan kl 19 dom som vill"  kunde nån skicka kl 18.... Det är inte så konstigt om man som småbarns förälder inte bara kan dra på en gång. Men det har dom inte fattat alls... 

Jag har bjudit hit dom på fika på eftermiddagarna osv och vi har haft jätte trevligt, men aldrig att de har bjudit igen. Jag känner som så att det är naturligt att vi inte ses lika mycket som innan. Eftersom att jag prioriterar annorlunda nu, givetvis. Dessutom så känner jag inte att jag vill hitta på massor på kvällarna längre. Fokus har flyttats till dagarna för mig. Jag vill gärna ta en fika eller så under dagen. Men kvällarna är jag helst hemma med man och barn. Inte alltid men oftast! Så mycket beror ju på mig. Det är jag medveten om. Men jag önskar att de åtminstone nån gång kunde ta initiativet till att ses under dagen... Jag förstår inte varför de inte kan förstå att livet ser annorlunda ut för mig....??

Jag förstör inte att vissa av är kan inte förstå att de som har inga barn lever annolunda en vi som har barn.... Det är själv klar, och vissa tycker inte om när små barn gråter, skriker, springer, dreglar osv. så är det bara. När jag fick barn var jag 16,5 år  DÅ visste jag långt innan vad innebär att ha barn... specielt om man väljer att vara ensam. Slut på fest, hemma med bebisen laga mat, städa - rutiner så att barnet mår bra....  Då var jag på annan nivå en minna vänner.... läss gärna min blog
Tjejer !!!!  man kan alltid hitta människor som är på samma nivå som vi...  ingen säger att det är lätt men man måste försaka - inget att förlora.

Kram på Er

www.familjeliv.se/Bloggar-3-48/b125603.html

Min blog