• Anonym (fel på mig?)

    Orkar inte med våra familjer....

    Jag och min sambo fick en dotter för 6 månader sedan. Enda sedan hon föddes har jag känt mig så irriterad gentemot våra familjer. De har sådana krav och förväntningar på hur ofta de ska träffa oss (läs: vår dotter) osv. Och för att inte prata om alla kommentarer de slänger ur sig....Hur ska jag hantera detta?`det har gått så långt att jag drar mig för att träffa dom då jag bara blir på dåligt humör...
    Vi har en ganska "spretig familj" med många som såklart vill träffa oss. Sist när svärmor var här säger hon "vi måste träffas oftare, vi vet att ni har många ni ska hinna träffa och att det kanske är jobbigt för er, men det bryr vi oss inte om - vi vill träffa vårt barnbarn" arrrrrrrr jag blir irriterad bara jag tänker på det.
    De har heller ingen förståelse för att man kanske inte ska kasta sig över vårt barn när vi ses, flera gånger har hon blivit rädd och börjat skrika.
    Är det normalt att känna så här? Vi har inget intresse av att träffa våra familjer stup i kvarten, vi är ju en egen liten familj nu och vill skapa vårt "eget liv".

    Tacksam för svar!

  • Svar på tråden Orkar inte med våra familjer....
  • Gerd parterapeuten

    Hej!
    Du skall ta dina egna känslor och åsikter på allvar och utgå från det. Det är viktigt att du och din sambo först pratar med varandra så att ni kan komma överens om vad ni tycker är OK när det gäller umgänge med släkten. Sedan behöver ni tala om för dem vad ni kommit fram till. Det är viktigt att ni får tid att komma in i era nya roller som föräldrar i lugn och ro. Man kan ju också förstå era föräldrar som gärna vill träffa er och barnbarnet men det måste vara på era villkor. Det är helt normalt att känna som du gör!
    Hälsningar
    Gerd

  • Anonym (fel på mig?)

    Tack för ditt svar! Känns skönt att få bekräftat att det är normalt att känna så här! Jag och min sambo har pratat om detta och tycker likadant. Problemet är bara att prata med våra familjer om detta, som tar det hela mycket personligt och blir sura....men vi står på oss, det är ju vårt liv!

    Tack än en gång :)

Svar på tråden Orkar inte med våra familjer....