Riktigt kränkt av vidrig tant.

Du började ju med att ifrågasätta hennes hyschande. Att hyscha lite på allmän plats skadar väl ingen?

Förstår din reaktion. Inte nog med att din lille kille har det jobbigt som det är och att du försöker göra det bästa av situationen så kommer en utomstående som har noll koll på vad som är problemet och försöker tala om för dig vad som är felet.
Antagligen handlar det lite om en kulturkrock också, antagligen har man lite annan syn på barnuppfostran där hon kommer ifrån och tycker att man är för "pjålig" med barn i sverige bara för att man inte  får aga, men hon är säkert varken en lyckligare mamma eller har lyckligare barn för det.
Jag har själv släkt från Polen och de tycker t.ex. att lagen om förbud mot aga som vi har är jättelöjlig... många gånger har jag känt mig förödmjukad av äldre polacker som barn... men det är så det är helt enkelt, man kan inte göra så mycket åt det, bara göra det man själv vet är rätt.
Du får försöka ta några djupa andetag och ta en kopp varm choklad eller något annat gott när du kommer hem efter ett sådant möte.

Hyschande har jag varit med om och låtit passera obemärkt, detta var av helt annan karaktär.
Hon var liksom hotfull och helt oresonlig, hon tyckte jag skulle sätta min son på plats med hårda tag helt enkelt...

Tack för ditt gulliga svar, jag ska ta mig en kopp te med syrran och lugna mig lite. Hon är nästan mer upprörd än jag, hennes kommentar var "tur att det inte var jag, jag hade gett käringen en smäll!!!". Det hade hon naturligtvis inte gjort, men vi blev båda så chockade av tantens beteende, hon var riktigt hemsk.

vilken tant. jag hade blivit galen.

Spelar det roll vilket folkslag det rörde sig om? Hade du reaggerat lika omd et varit en ickeutländsk?

Oj, kan man utläsa så mycket ur ett "hysssch" och ett viftande finger, det trodde jag aldrig! Vad utläser man då ur en "vanlig Svensks" arga stirrande blick och hopsnörda mun...?

Okej, låt mig dela upp det för dig.

Hon hyschade och viftade på ett fult sätt åt min son, jag förklarade att det inte var OK med mig och då blev hon oresonlig och hotfull i sitt sätt och så kom hennes svada om vilken dålig förälder jag var för att jag inte uppfostrat mitt barn från att han var nyfödd (för det kan man göra enligt henne), och att det var synd om honom för att han var ouppfostrad. Så det var ingenting jag "utläste" ur ett "hyssssch" utan det är min konklusion av hela situationen.
Jag gav min ståndpunkt; man kan inte "uppfostra" bort arga skrik från en 16-månaders ledsen liten kille med ont i munnen, men hon menade att jag skulle ha tagit i med hårdhandskarna.

Och frågan (ställd av Jezamine) om huruvida tantens ursprung hade någon betydelse för min reaktion: jag hade reagerat likadant om det så var min egen MORMOR som hyschat åt honom på det viset, utan att tveka. Måste jag verkligen försvara mig för att jag skrev att hon var asiatisk?

Måste jag verkligen försvara mig för att jag skrev att hon var asiatisk?
Varför tror du det?

Det är lustigt att det blir en diskussion om eventuell rasism... Jag tror helt enkelt att anledningen till att Harlow nämnde ursprunget var för att hon undrar om kulturen kan göra att man har olika syn på barnuppfostran. Bara för att alla ska behandlas lika och är lika mycket värda betyder det inte att alla automatiskt har samma värderingar eller syn på olika saker.
Bara för att jag nämnde i mitt inlägg att jag blivit illa behandlad som barn av mina polska, (& även danska, ryska & tyska) släktingar betyder det inte att jag är nationalist, främlingsfientlig eller rasist, det är bara en refletkion över att man ser olika på barn helt enkelt i olika delar av världen.
Att svenskar glor ogillande och snörper på munnen kan vara lika irriterande det med, men då kan man ju i alla fall låta bli att titta på dem, eller glo tillbaka tills de vänder bort blicken, om någon däremot börjar tala om för en hur man ska göra och vad man gjort för fel hittills då är det svårare att ignorera och är man redan stressad och ur balans då är det inte konstigt att denna extra droppe får bägaren att rinna över och man blir jätteförbannad. I vanliga fall hade Harlow kanske inte alls reagerat så starkt och kanske bara bett tanten skaffa sig ett liv.

Så tror jag i alla fall.

Jag tycker verkligen synd om folk som går och känner sig kränkta för småsaker.

Du behöver inte tycka synd om mig, jag har det jättebra.

BaaBoo - du satte ord på mina känslor där, tack!

Nu lämnar jag tråden, skall till Spanien i några månader och fajtas med spanska tanter. ;)

Okej? Jag uppfattade tråden som att du hade ett problem och att du kände dig kränkt?