Känner mig deppig...
Hej!
Egentligen har jag inget att klaga på. Har en man som är fantastiskt. Har för 3 månader sedan fått en alldeles perfekt liten dotter. Ändå är det som om en skugga lagt sig över min tillvaro. Jag är sur, grinig, irriterad. Känner mig lite bitter. Känner att jag inte riktigt räcker till för babyn, maken, hunden, matlagning, tvätt, hundpromenader och sedan orka vara trevlig kvällstid. Känner mig kognitivt mycket understimulerad. Känner mig utschasad fastän vi får sova bra. Har inga negativa tankar om att jag inte vill ha babyn eller inte älskar min make. Inget sånt. Bara en känsla av att jag är ensam i min mörka värld. Har förstås talat med min make men det är ju svårt för honom att förstå. Känner inte direkt för att prata med BVC sköterskan för hon är så hurtig...
Vad säger ni som har någon erfarenhet av detta? Hur kommer jag ut ur skuggorna och tillbkaka till ljuset igen?