Problem med svärmors älskade hund

säg att barnen och hunden är på varsinn sida av en dörr eller grind, annars kommer inte ni.
Om hon inte ens ser problemet kommer det aldrig gå att lösa tyvärr
Argumenetet att de ska vara i olika rum är ju även bra för hennes hund, eftersom den uppenbarligen blir stressad och inte gillar barnen.

Håller med ovanstående, ordna med en grind. Både för hundens bästa som uppenbarligen inte vill ha sitt hem stormat av småbarn och för barnens bästa.

Någon annan lösning tror jag inte finns, att svärmor skulle behöva göra sig av med hunden känns befängt.

Det är inget fel på hunden, den reagerar normalt, den ska absolut vara kvar.

Men gör som ovanstående rekommenderat; be henne införskaffa en grind och håll barnen i från hunden.

När barnen är och hälsar på så är det ju bättre om hunden hållas avskilt eftersom den tydligen inte mår bra när barnen kommer över.

Att den morrar och hugger är ju för att den inte vill ha barnen nära, att det är just de mindre barnen är nog för att dom är svårare att tyda för hunden.

Vår hund är inte så förtjust i när småbarn kommer allt för nära inpå men han har två val, antingen tåla att de är där eller så får han gå iväg och lägga på sina "trygga" platser, där inga barn har nåt att göra.

Åk inte dit om hunden inte är instängd eller kopplad. Väldigt enkelt. Ni kan inte tvinga svärmor att uppfostra sin hund på ett annat sätt än vad hon anser lämpligt däremot kan ni anpassa er efter hur verkligheten ser (även om svärmor inte ser den likdant som ni gör). Riskera inte att era barn blir bitna. Ställ krav på henne! Och låt bli att åka dit om hon inte går med på dom.

Det enklaste tycker jag är om hunden stängs in när ni är där så slipper ni hunden och hunden slipper träffa små barn (vilket den uppenbart inte tycker om).

Det är väl för f*n inte "normalt" att en hund ständigt markerar mot människor- oavsett storlek. Det är framförallt inte acceptabelt. Om svärmor inte har vett att antingen korrigera sin hund och jobba med beteendet så får ni kräva att ni kan skilja hund och barn åt. 
 

och med att kräva menar jag alltså att det är ett krav för OM ni ska komma dit. 

Det är inte normalt att en hund mmorrar och markerar i första hand. Det normala hade varit om det gått undan. Om den sen blivit trängd av ett barn (och inte kommit undan) så hade det varit normalt om den morrat och markerat. Men det är klart att svärmor ska ha kvar sin hund om hon vill det. Däremot måste hon ju anpassa sig och sitt liv efter hur hennes hund är. Dvs när barn kommer dit så stängs hunden in så att den inte tvingas känna obehaget och tvingas markera mot barnen.

Att morra är att markera. Hunden gillar uppenbarligen inte barn och då har den också rätt att meddela detta. Genom att morra. Vad man då gör att köpa en grind samtidigt som man håller barnen borta från den. Simple as that.

En hund ska inte morra i första hand. I första hand ska den dra sig undan. Funkar inte det då kan jag förstå om den morrar. Men i första hand ska den gå undan.

Sen ska man ju inte utsätta en hund för barn när hunden inte tycker om barn. Det är inte schysst mot varken hunden eller barnen.

Jag har samma problem med min svärmor och hennes hund. Den gjorde utfall mot vår son och efter detta har det skurit sig helt. Hon vill inte erkänna vad som hände utan skyller på att vi nog ser det på olika sätt. Undanflykt för att slippa ta ansvar för en aggressiv hund, anser jag.
Bara att hon inte visar respekt nog att lyssna och ta till sig när man vädjar till henne att hålla hunden borta är ledsamt. Sedan att hon väljer att förneka det inträffade ger mig inget val än att begränsa henne att ta hand om vår son ensam. Synd, då barnvakt är fint att ha ibland.
Vi bjuder bara hem dem till oss numera. Men min o svärmors relation är tyvärr sargad...

Trängd hund morrar. Men en  hund som morrar åt och dessutom attackerar ett barn som enbart går förbi kallar jag inte att tränga hunden. Man kanske bör kolla hundens syn och hörsel så att det står rätt till där?

Beter sig hunden som den gör så bör den väl inte umgås med barn och ni får väl acceptera svärmors önskan att, som det verkar, hellre umgås med sin hund är barn och barnbarn. Sen får hon väl förstå att det kanske är hon själv som missar en del i det långa loppet.

Tills hon har fått ordning på hunden eller stänger in den i ett separat utrymme skulle jag inte åka dit med barn. Ska barn behöva vara rädda för att åka till farmor? Din  svärmor får välja vad som är viktigast för henne: hunden eller barnbarnen.

Normalt??? Verkligen inte. Jag älskar min hund, han är inte särskilt förtjust i barn (hänger mig i hasorna) men har aldrig ALDRIG morrat eller sagt till på något sätt vare sig mot barnen (2,10, 13 år) eller deras kompisar. Han vet vad som gäller och litar på mej matte att JAG säger till när barnen går för långt vilket jag alltid gör. Skulle han göra nån som helst utfall mot mina barn skulle jag tro att han var sjuk och hade det inte funnits nån förklaring skulle han trots 8 fina år tillsammans åka med mej till veterinären.
Inte ens morr skulle jag tåla om jag inte missat att nått barn klänger på honom men det har hänt många gånger och aldrig har han morrat heller.
Jag tycker att det är tragiskt att TS svärmor inte ser faran och vilka konsekvenser det kan bli...

Det jobbigaste i detta är väl att man strävar efter att ha en bra relation, men när svärmor inte öppnar ögonen och tar ansvar så förstör hon för sig själv och alla andra. Det går ju trots allt ut över hela familjerna. Så har det blivit för mig och min lilla familj. Bråken om detta har hållit i sig i månader!! Hon lyssnar inte på mig, sin son eller någon.

Bristen på förståelse och respekt från svärmors sida tar hårt. Man undrar hur någon kan sätta en hund lika högt som sina barnbarn?!
Missförstå mig rätt, jag tycker om hundar som är trygga och mysiga, och jag kan se en fördel för barn att ha djur i sin närhet. Men inte om både de och vi mammor ska gå och vara rädda pga att hunden faktiskt inte gillar barn.

Jag tror du får sätta hårt mot hårt. Jag har valt nu att ta avstånd från min svärmor helt. Jag har vädjat, gråtit, fått utbrott... Inget annat än hennes vilja att bestämma är viktigt för henne. Trots att hon lovat att inte ta med hunden när vi har vår son med (16 månader) så tar hon med den ändå. 
All framtida kontakt får bli mellan min pojkvän och hans mamma. Tyvärr tar det låång tid för min pojkvän att öppna ögonen för hur hon beter sig också..
Man känner sig så överkörd och maktlös...

Det är svärmor ansvar att hunden uppför sig vilket hon inte ser till att den gör. Åk inte dit!