Din tvåårings beteende

I ett liknande scenario skulle det se ut såhär hemma hos oss:

Vår son (2 år och 8 månader) älskar att rita. Han har också vid en del tillfällen provat att äta kritor, eftersom han vill prova om dom är goda/lättuggade osv.
När han provar att äta på kritor så säger jag att "Uscha, smakar bläääää! Kritor ritar vi bara med."
Det har hänt att han då skrattar och tuggar frenetiskt på en krita
Då säger jag att "Vill du inte rita mer så lägger mamma bort kritorna."

Sedan följer ett av två alternativ:

1: Sonen slutar tugga och börjar rita. Fine, han får rita.
2: Han fortsätter tugga och då tar jag bort kritorna. Och han får INTE tillbaka dom oavsett hur mycket han skriker.

Ta inte bort dom bara för att ge tillbaka när han blir arg.

Nej jag håller med.

Han skulle fortsätta varje gång tills han inte tycker det är roligt att jäklas längre ;)

Dock äter han inte kritor men ja vet hur han fungerar :)

Vi har samma problem här, sonen har varit en stor kritätare men nu har det blivit mindre antagligen för att han har mognat. Är du orolig över att han ska svälja kritor och få i sig giftig färg så kan man göra egna fingerfärger av fil och livsmedelfärg.

I måndags provade vi trolldeg och det ville han också smaka men det är ju riktigt äckligt men ändå ofarligt. Så satsa på naturliga saker

precis så funkar det här med. 

Fast i ditt exempel så säger du att du ger tillbaka kritorna det första tillfället när han blir arg - det skulle inte jag gjort eftersom det förvirrar barnet - hur ska han kunna veta när ni VERKLIGEN menar det ni säger?

Köp giftfria kritor och låt honom ta några tuggor, han kommer nog på att det inte är vare sig gott eller spännande rätt snart

alla barn i början, så även föräldrar. scenariot jag beskriver i TS utspelade sig bara de första 2-3 gångerna vi bråkade om kritorna. humer får han en chans.

Tror det är rätt väg, fortsätt så!
Lycka till - 2-åringar är (prcis som barn i de flesta andra åldrar) underbara och jobbiga om vartannat

.....man kan ju undra om kritor egentligen är väldigt gott...

Ja, egentligen borde man väl prova själv?

Fast jag har för mig att jag vet vad dom smakar (provade säkert själv när jag var liten) och "minnet" (om det nu är ett verkligt minne) gör att jag inte vill prova igen *blä!*

Jag skulle inte låta dottern ha kritor förrän hon slutade äta på dem. Jag tror att hon känner av att jag har den inställningen när det gäller det mesta jag sätter gränser för, och därför gör hon oftast som man säger efter lite protester, för hon vet att annars blir det inga kritor (eller vad det nu handlar om). Det är ju bara att ta bort kritorna, du gör det ju inte för att vara elak utan för att det kan vara farligt eller iaf inte bra att äta dem. Mycket enkelt - vill man ha kritor får man använda dem till det som de är gjorda för - dvs rita. Äta får man göra med mat.

Barn behöver trotsa för att utvecklas men de behöver också gränser för att utvecklas och för att både de och föräldrarna ska ha ett drägligt liv. En del barn trotsar mer, en del mindre. En del behöver rentav uppmuntran för att våga trotsa mer, en del behöver kanske mer fasta gränser. Er pojke låter åt det senare hållet tycker jag. Jag skulle försöka sätta en fastare gräns för trotsandet i allmänhet.

håller med om din teori om vår son plus hur man bör hantera det. dock är det ju skitsvårt att upprätthålla i praktiken! säg att jag är ensam med brorsan 2 år & lillasyster 7 månader. jag ska laga middag & lillasyster leker på golvet i vardagsrummet. storebrorsan vill rita. börjar jag då bråka om att han käkar kritorma (han gör det även när inte vi är i närheten) och tar bort dem har jag honom antingen skrikandes i köket, eller så bråkar han med lillasyster (för att få uppmärksamhet eftersom jag varit dum). visst borde jag i det läget inte ens ta fram kritor & papper till att börja med, men ofta är det så att vill vår son något så VILL han det med hela sitt väsen. teve eller bok eller klossar eller nopper duger INTE. så., hur jag än gör blir det kaos. jag längtar tills han är 5

Jo, förstår att det är svårt. Vi har bara en buse här, så det är en aning lättare .

Det är helt naturligt för barn (och vuxna) att stoppa saker i munnen. Det viktigaste är att barnet inte sitter ensam och äter kritor. 

Sluta säga att han inte får, barn i d n åldern har inget konsekvenstänk. Avled o h visa något positiv han kan göra istället.