Skola problem varannan vecka?

MammaHela: det kan ju va tufft om det andra barnet har börjat i en bra skola och har mycket kompisar osv...men jag skulle nog i första hand tänka på att barnen skulle ha båda föräldrarna i samma stad ( OBS, jag skulle tänka så, jag dömmer ingen) hellre flytta och låta barnet byta skola, jag känner att det överväger att föräldrarna bor i samma stad...det blir trygghet för barnet. Men jag har ju ingen aning hur det barnet är, tex om det har lätt/ svårt att träffa nya kompisar osv så det har ju stor betydelse också natuligtvis.

Kan du inte hämta barnet efter skolan (när han väl börjar) på fredagar och återlämna honom hos pappan på söndag eftermiddag? Han kan ju kanske vara hos dig på lov och andra lediga dagar?

8 km är väl ändå inget problem?! Ärligt talat... i princip alla städer har större yta än 8 km och många barn kan tom ha över 8 km till sin närmsta skola/dagis! Skaffa bil om det nu är så svårt! Vi hade 1,2 mil till närmsta lekis som det hette när jag var liten. Mina syskon hade ungefär 1,5 mil till fritids där de var efter skolan. Min bror har nu ungefär 2 mil till sitt ex där barnen bor växelvis. De har fått gå kvar i samma skola och han skjutsar dem varje morgon då de går i skolan och hämtar dem efter skolan alternativt efter aktiviteter och umgänge med vänner. Det är vad han vill offra för att få vara med sina barn. Varje kväll/helg då de tex har fotbollsträning så åker han till det området, eftersom all träning och många matcher sker där mamman bor.

Nä, snacka om att skapa problem där det inte finns några...

Hej tack för alla svar ideer, det  enda som jag kom fram till här ,lösning med tider och skjuts är ju förstås fritids, har inte ens tänkt på det!!

Annars svar på era inlägg    jobb går ej att byta då jag har varit sjukskriven länge och nu fått fast anställning
och en bra inkomst.
Inte heller tider går att ändra för mig ,både exet och jag börjar kl 7 morgon.
Det här med att jag inte mått bra har ju förstås med min relation /ex innan och att jag nu träffat någon
som är helt annorlunda och snäll gör att jag mår mycket bättre ,även när jag har mitt barn.
Denna föredetta sambo har visst bra hand om barnet , men i vintras fick jag en chock när de ringde från förskolan och sa att dem måste göra en anmälan till socialen angående flertal ord barnet sagt på dagis,
som "nu orkar jag inte mer" håll käften, fy fan jävla ungjävel. De gjorde en utredning då en barnutrdare från socc träffade oss hemma i bostaden.
Glömde skriva att barnet sa dessa ord dagen innan hos mig, och sen hade han fortsatt dagen efter när dem ringde från dagis. Jag fråga lite försiktigt barnet förstås " vem säger så" och barnet svarar  Pappa..men han var inte så arg"
Då denna utredning sattes igång med träffar blev det mest besök hemma hos mig och inte så mycket hos pappan. Har förstås frågat exet om han sagt så men han nekar och han blev arg på förskolan och sa att det är väl därifrån det kommer orden.
Jag visste att denna utredning inte skulle leda till något då exet inte vill erkänna. Det mår man inte så bra av när man vet var orden kommer ifrån och sen att dem inriktar sig på mig mer kändes det som.
Så jag har mått dåligt av många orsaker senaste åren och i mars fick jag äntligen jobb men då blev det problem med förskole tider istället så jag ej kunde lämna barnet innan 6,då jag tar bussen kl6.
och jag fick då bara ha barnet varannan helg o torsdagar,,och så har det fortsatt tills nu.
Jag kunde bort kvar i samma ort men det hade ändån inte löst sig med lämna förskole tider morgon.
Visst bil hade löst allt men då var jag arbetslös innan och hade ej mycket inkomster för att kunna ha bil.
Nu när jag har jobb kan jag skaffa bil och skjutsa  barnet men jag måste ju tänka längre fram när skoltiden infaller om några år.Kan tillägga att exet ej gått med på byta förskola till min ort. Då hade jag fått skaffa advokat o den processen kan ta lång tid har jag hört,,,samtidigt vill man ju ej riva upp barnet från nuvarande förskola .
Ja den enda lösning jag kan tänka mig är fritids så nu får jag ta mig en funderare på om jag flyttar eller ej.

Personligen förstår jag inte alls dina resonemang och jag kan inte förstå hur du inte kan brinna mer för att försöka få ditt barn på heltid då du uppenbarligen vet och känner att pappan inte är bra för barnet. Ska du bara gräva huvudet i sanden för att en första utredning inte gav något? Det känns ju onekligen då som att din sambo betyder mer för dig än ditt barn, precis som någon ovan skrev...

Jag skulle aldrig kunna leva med mig själv om jag tillät en sådan man få vårdnaden om mitt barn... och jag skulle aldrig sluta kämpa för att få rätten på min sida!

Hur kunde dessutom pappan ens från början få så mycket umgängestid? Eller har det aldrig framgått att han misshandlat under lång tid?

...jag kan bara hålla med i det vittra skriver,tyvärr...

Vittra  Eftersom jag har haft barnet kortare tid  de senaste 8 mån så anser socialen att barnet har fast
bostad och är folkbokförd i denna kommun ,därför tycker dem att barnet har det bättre hos pappan  och även att man ska ej riva upp han från förskolan och där han bor .
Jag har ju förstås konfronterat dem och sagt att jag har lika stor rätt att ha barnet och att det är bäst att barnet får träffa sina föräldrar lika mycket.
Jag anser ju att jag har fast bostad där jag bor även om jag ej bott så länge men förstår faktiskt inte vad
det har med saken o göra  , då det var jag som fick flytta Då exsambo äger huset så har väl jag lika mycket fast bostad som han ,,(jag flyttade alltså till lägenhet" när vi separerade och sedan flyttade jag ihop med ny man.
Dem tyckte också att barnet har ju växt upp i huset och det var också som att riva upp barnet från något.
Misshandeln pågick ett halvår men mest psykiskt och två gånger fysiskt,,och det har jag också tagit upp med socc och visat dagbokanteckningar vad han gjorde och sa ..inför barnet.
Dem sa inte så  mycket om detta utan skulle ta upp det med exsambon ,,som sa att han bara blivit upprörd.
de gav mig lappar om vart man vänder sig om nått händer  om misshandel skulle uppstå igen,
Men då bodde jag ju inte kvar och han lugnade väl ner sig så jag gjorde ingen anmälan.
Jag skriver om exsambon mycket eftersom samarbetet  ej fungerar så bra utan han tänker bara på sig själv och inte om barnet  kan träffa mig lika mycket. När sonen är hos mig så blir han förstås ledsen varje gång och vill stanna längre hos mig detta är ju tärande jobbigt för mig då situationen blivit som den blev.
Känns som jag får skylla mig själv för att jag flyttat och ej bott kvar hos en elak sambo.