Vad var värst, att snittas eller föda vaginalt?

Vad märkligt, för just den delen tyckte jag var bättre med snitt.

När min dotter föddes var jag så focuserad på hur ont jag hade att när hon kom var det enda jag tänke på att den smärtan var över och det gladde jag mig nästan mer åt än att hon faktiskt var född. När jag snittades upplevde jag att jag var med mycket mer, framförallt känslomässigt. Känd emig inte alls drogad och hade min son på bröstet på en gång efter att navelsträngen var klippt.

Så olika det kan vara! Därför finns det nog inget rätt svar på vad som är värst, upplevelsen är individuell och beror väl helt på omständigheterna.

Jag har bara snittats, men jag har svårt att tänka mig att en vaginalförlossning kan vara lika enkel som ett snitt.
Sen är det stora skillnader på planerade och akuta snitt, och jag kan även tänka mig att det kan vara stora skillnader mellan olika förlossningar också.

Jag födde vaginalt för 8 dagar sen och jag gör gladeligen om det! Snitt har jag inte gått igenom och hoppas på att slippa...

Ja självklart det gör ont att föda barn, men jag trodde att det skulle göra ondare och en jobbigare upplevelse.

Mitt snitt va värst. Hade ont i över 3 veckor efteråt. Efter den vaginala förlossningen hade jag ont i några dagar bara...
Så om det blir aktuellt igen och om man får välja så väljer jag att föda vaginalt. Hade tyvärr inget val med lilleman, där hängde det på liv och död.. Därför blev det akut snitt.

Jag har fått komplikationer vid både snitt och vaginal förlossning, så för mig är det lika illa.. faktiskt som att välja mellan pest och kolera!! =/

men självfallet att föda vaginalt! det gjorde ju ONT å var ångetsladdat, tog flera dagar (för mig) och så var jag helt "död" efteråt, iaf första ggn - andra ggn så mådde jag faktiskt prima - men själva förlossningen var allt annat än angenäm såklart. att snittas planerat var ju bara att åka in till sjukhuset, plocka ut bäbisen och sen åka hem igen. hepp!

Vaginalt!

Andra blev planerat KS, inträffade komplikationer då med, blir det ett 3e barn skulle jag hellre vilja ha snitt..

Med tanke på att jag kände när de skar under snittet så är ju valet självklart.

Det är en fråga ställd som aldrig kan besvaras jämlikt. Över hälften av snitten är inte planerade och är alltså förenade med fara för barnet och/eller modern. Man kan ju inte jämföra sådant med ett vaginalt...

Om du undrar vaginalt mot planerat snitt är det solklart vaginalt - det gjorde ju överjordiskt ont båda gångerna vilket inte snittet gjorde. Ojämförbart!
Vid båda mina vaginala vägrades jag något smärtstillande, jag fick framfall och sprack båda gångerna. Efter snittet var jag på benen efter fyra timmar och märkte inte mycket av det efteråt. Önskar att ja gjort tre snitt istället.

Svarade att snitt var värre för mig,
Var ett planerat snitt m första barnet och sen har jag 4 vaginala planerade o oplanerade förlossningar i ryggen...
Men det jag tyckte var "värst" m snittet var efteråt. Det är ju dock en STOR bukop man faktikskt gör.
Jag hade stora problem med läkningen, stygn o smärta o få till amningen då jag knappt kunde stå-ligga-sitta dom första 2 veckorna. (svårt att få bebis intills sig o amma)
Mina vaginala förlossningar var som "dom ska".

Jag födde vaginalt första ggn.
Andra ggn planerat snitt.

Aldrig att jag skulle ta snitt igen. (jag valde inte mitt snitt)
Visst, det gjorde fruktansvärt ont att föda vaginalt och det var inte helt komplikationsfritt.
Men snittet gjorde ju ont i flera flera dagar efteråt och det påverkar ju mina barns framtid så som astma osv.
Dessutom så kom inte mjölken igång lika lätt efter snittet.

Akutsnittet var värst. Var helt färdig efteråt och ville bara åka hem men det fick man ju inte tjatade i flera dagar. När man kom hem så kunde jag inte ligga ned i sängen och sova, var tvungen att väcka maken varenda gång det skulle ammas om natten för att få hjälp att sätta mig tillrätta. När agrafferna skulle tas bort så gjorde det fortfarande lite mer ont på ett ställe i snittet vilket jag påtaleade, dagen efter halkade jag och då sprack det upp där (yttre huden). Då det var ett "gammalt" sår kunde de inte sy ihop det utan det blev tejpat. Jag snittades i slutet av januari, i maj hade snittet läkt ihop.

Vaginala förlossningen var så mycket bättre kände mig pigg och alert redan dagen efter och inte var jag handikappad i flera veckor efter heller.