Barn i en ny relation...
Hej!
Jag är en 25 årig mamma till en fyra årig pojke.
Jag är separerad sedan ett år tillbaka, från ett åtta årigt förhållande med min sons far.
Jag hade aldrig tanken på att träffa mig någon ny, då jag kände att jag behövde vara själv då jag träffade min sons pappa redan som 15 åring...
Men vips så stod kärleken där ett ögonkast ifrån och vi har träffats sedan i början av februari...
Allt känns väldigt lättsamt i min nya relation men killen jag träffar som är 28år, lever i sina "bästa år"... har ingen tanke alls på familjelivet inom de närmsta åren och jag själv har inga planer på att utöka familjen förrän jag gjort det jag vill göra nu när jag har möjligheten och lyxen att vara ledig från min son varannan vecka... Jag vill passa på att vidareutbilda mig osv.
Killen jag träffar har gjort klart för mig från början hur han ställer sig till familjelivet just nu!! Och jag har väl mer eller mindre inte haft något emot det heller, men jag känner att ju mer känslomässigt detta blir så vill jag mer och mer ha in honom i hela mitt liv och inte delvis...
Han har givit mig väldigt mycket och kommit att betyda mer än jag trott. Det har medfört att jag vill dela den glädjen med min son.
Bara den att min kille är grymt rädd för den biten och jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta...
Vi har inga planer på att flytta ihop då vi bor på två olika orter och min son håller mig kvar här och min kille som är här ifrån och har valt att flytta inte kan se sig flytta tillbaka hit inom de närmsta ären.
Själv vill jag inte flytta ihop då jag aldrig bott ensam tidigare och vill ha den erfarenheten och friheten..
Men jag vill att min kille ska kunna komma förbi och stanna hos mig och min son en lördagkväll och ha exempelvis Lördagsmys, umgås med oss som våran "vän" snarare än som familj... Bli lite insatt i mitt vardagsliv...
Men hela den där grejjen blir helt plötsligt jätte stor för honom och han ser det som att bli delaktig med mitt barn är som att skaffa ett eget och det vill inte han ha nu och jag har svarat med att min son redan har en pappa och att jag inte ser det så stort just nu då vi inte ens har planer på att bo ihop.... jag vill mer att han ska bli vän med min son tillsvidare... lära känna honom...
Ibland får min nya pojkvän det att låta som att han inte har några planer alls att sätta in sig i den biten av mitt liv och jämnförde det med att han hade minnsan haft flickvänner tidigare , där han inte ens träffat föräldrarna och det hade fungerat bra och han såg väl ungefär detsamma när det gäller min son.
Jag får lite panik över detta eftersom jag just nu i detta skede börja känna det som om att jag har tagit in någon i mitt liv som absolut inte vill ha något med mitt barn att göra...
Jag känner mig illa till mods och har velat fram och tillbaka på om jag ska avsluta det här eller om jag bara ska vänta tills den dagen kommer då han blir redo för familjelivet...
Det känns liksom som att han förnekar den delen utav mitt liv genom att vifta bort det , jag har försökt prata med honom om det men vi hamnar alltid på ruta ett igen och allt fortsätter på som vanligt, han unviker att komma då jag har min son hemma.. och det känns lustigt och oseriöst på något vis...
Jag vet inte, jag är ung och har bara haft ett långt förhållande i hela mitt liv. Jag står inför en väldigt svår utmaning ooch har inte den blekaste aning hur jag ska förhålla mig till detta genom bristen på erfarenhet..
Jag blir bara förvirrad och återigen inser jag hur svårt det kan vara att träffa någon ny när man har barn, något jag absolut aldrig föreställt mig innan... ett råd skulle sitta fint!!
Madde
