Jag vill ha snitt men dom vill hålla ned statistiken.

Varning: Lång text.

Jag fick min första dotter för snart 2 år sedan och den förlossningen var inte direkt drömmen. När unga mammor eller mammor som snart ska föda frågar dom mig hur min förlossning var så svarar jag bara: Jag är fel person att prata med.
Varför då? Jag låg med fruktansvärda värkar och hallucinerade innan jag fick epidural som fick fyllas på gång på gång, lustgasen ville dom också ta ifrån mig och dom bökade bara runt med mig. Jag fick också feber mitt i allt och dom fick spräcka hinnan två gånger för att sätta igång förlossningen ordentligt och på det fick jag massor med värkförstärkande mediciner. Sedan när det äntligen var dags att börja krysta så var jag redan slut då efter all smärta. Men kryssningsarbetet gick rätt fort ändå och ca 40-45 minuter senare var hon äntligen ute. Jag låg och väntade länge på att jag skulle få upp henne på bröstet och höra henne skrika, men ingenting och sjuksköterskorna rusade iväg med min dotter, jag såg bara ett litet blått ben. Det tog dom även över en timme innan någon sköterska kom till mig och berättade att dom hade lyckats fått igång henne och att dom hade intuberat henne. Ungefär en timme senare så rullade dom ned mig till avd 33 i Falun där jag fick se henne för första gången och röra vid hennes fot, men fick aldrig ta upp henne.
Det var så många läkare och sköterskor där, jag var trött och nyförlöst och förstod absolut ingenting av vad som hände. Dom röntgade henne och förklara att hon inte behövde åka ned till Göteborg för det var inget fel på hennes hjärta men att dom hade ringt efter akademiska i Uppsala som var på väg med helikopter. När helikoptern kom så rullade dom iväg med min dotter och jag fick klappa henne på kinden och säga hej då, vi skulle inte få åka med helikoptern utan åka efter i en taxi.
Min lilla flicka fick ligga på en kylbädd i tre dygn i Uppsala och det måste ha varit det värsta jag var med om att se henne ligga och lida med massor av slangar omkring sig med alla möjliga mediciner som gick in i henne. Till och emd en dräneringsslang så att hon skulle kissa fick dom sätta i henne.

Min dotter mår bra och är som vilken busig 2 åring som helst och inte fått några men efter det här och det är jag så orehört lycklig över.

Men efter allt det här så funderade jag mycket på varför det blev som det blev. jag begärde hem mina förlossningsjournaler där det står att hon hade bajsat i vattnet men låtit henne vara, hon hade inte rört sig så mycket heller så dom var ofta där och petade henne på huvudet för att få en reaktion. Men min tanke går så ofta till: varför fick jag inte snitt om hon mådde dåligt? jag vet inte hur ofta jag skrek efter snitt men det dom svarade mig var: det gör ont att föda barn. jo man tackar, jag har märkt det...
Jag pratade även med min BM om det hela och frågade henne om jag kunde begära snitt om jag skulle vilja ha flera barn i framtiden? Nej, det kunde jag inte för Falun vill hålla ned statistiken för snitt.

Och nu sitter jag här och är gravid i fjärde månaden och är helt livrädd för att föda barn. jag har pratat med min nya BM eftersom vi har flyttat till annan ort men det är fortfarande Falun som gäller för mig den dagen jag ska föda. Hon kan inte helelr garantera men att jag kan skriva det som ett önskemål att jag vill ha snitt om dom ser att det är något på tok.

Det har ju absolut inte lugnat mig för läkarna verkar göra som dom vill i slutändan ändå.

Är det någon annan som varit med om liknande händelse men ändå skaffat modet att föda barn nr 2 och kanske fler?

//Förtvivlad och rädd.

Majken

Äldre 18 Oct 13:12

#1

Förstår din rädsla men glöm inte att förlossningar kan och oftast är väldigt olika från gång till gång och du har ju redan varit modig och blivit gravid (du avstår alltså inte ett barn till pga rädslan och det är ju ett steg i rätt riktning?)

Det är ju långt ifrån riskfritt med snitt och även om det var en jobbig upplevelse för dig senast så verkar det ändå vara allt som hände efter själva förlossningen som var "värst", eller har jag fel? Du skriver att det ändå gick ganskla bra att krysta ut henne men sen beskriver du efterförloppet som jobbigast och det har ju inte med själva förlossningen att göra?

Skriv ner att du önskar ett snitt om situationen barkar iväg och känns okontrollerad, men försök kanske ännu hellre att bearbeta det du varit med om, så att du käner dig redo att möta ditt nästa barn oavsett om det blir en vaginal förlossning eller ett snitt

Lycka till

Love my M-girls

Snuggles

Äldre 18 Oct 14:03

#2

Majken skrev 2010-10-18 13:12:36 följande:

Förstår din rädsla men glöm inte att förlossningar kan och oftast är väldigt olika från gång till gång och du har ju redan varit modig och blivit gravid (du avstår alltså inte ett barn till pga rädslan och det är ju ett steg i rätt riktning?)

Det är ju långt ifrån riskfritt med snitt och även om det var en jobbig upplevelse för dig senast så verkar det ändå vara allt som hände efter själva förlossningen som var "värst", eller har jag fel? Du skriver att det ändå gick ganskla bra att krysta ut henne men sen beskriver du efterförloppet som jobbigast och det har ju inte med själva förlossningen att göra?

Skriv ner att du önskar ett snitt om situationen barkar iväg och känns okontrollerad, men försök kanske ännu hellre att bearbeta det du varit med om, så att du käner dig redo att möta ditt nästa barn oavsett om det blir en vaginal förlossning eller ett snitt

Lycka till

Var ett misstag att jag blev gravid så det här är helt oplanerat och kom lite som en chock för mig när jag stod där med två positiva tester. Avbokat 5 aborttider varav 3 ifrån läkarnas inrådan att inte genomföra aborten efter det jag berättade för dom så det blev lite självbestämmande att behålla det här barnet.

Hela förlossningen var väldigt jobbig och utdragen men ville inte lämna för mycket detaljer heller. Jag är väldigt rädd att det ska bli så otroligt smärtsamt igen, det kändes inte riktigt som att det skulle gå till så där heller när man har pratat med många andra mammor om deras förlossningar.
Och eftersom ingen läkare kan svara på varför det blev som det blev så har jag intalat mig själv att det var MIG det var fel på. Även ifall ungen kom ut så hände det ju ändå något som gjorde att hon inte mådde bra och höll på att försvinna ifrån mig :(

Det är mycket därför jag inte vill ha vaginal förlossning. Jag tror inte jag har orken att gå igenom hela den där procceduren igen även ifall det finns dom som har mycket längre sjukhusvistelse än vad jag var med om då.

Majken

Äldre 18 Oct 14:10

#3

Snuggles skrev 2010-10-18 14:03:31 följande:

Var ett misstag att jag blev gravid så det här är helt oplanerat och kom lite som en chock för mig när jag stod där med två positiva tester. Avbokat 5 aborttider varav 3 ifrån läkarnas inrådan att inte genomföra aborten efter det jag berättade för dom så det blev lite självbestämmande att behålla det här barnet.

Hela förlossningen var väldigt jobbig och utdragen men ville inte lämna för mycket detaljer heller. Jag är väldigt rädd att det ska bli så otroligt smärtsamt igen, det kändes inte riktigt som att det skulle gå till så där heller när man har pratat med många andra mammor om deras förlossningar.
Och eftersom ingen läkare kan svara på varför det blev som det blev så har jag intalat mig själv att det var MIG det var fel på. Även ifall ungen kom ut så hände det ju ändå något som gjorde att hon inte mådde bra och höll på att försvinna ifrån mig :(

Det är mycket därför jag inte vill ha vaginal förlossning. Jag tror inte jag har orken att gå igenom hela den där procceduren igen även ifall det finns dom som har mycket längre sjukhusvistelse än vad jag var med om då.

Okej men har du läst på ordentligt om snitt också? Det finns alltid risker med en förlossning oavsett om den är vaginal eller ett snitt och en stor del av vetenskapen pekar på att det bästa är just en vaginal förlossning - det bästa för både mamman & barn. Sen kan det naturligtvis finna omständigheter som gör att det i vissa fall är bättre med snitt,

Men så länge allt löper på "normalt" under graviditeten så är det många landsting som inte godtar snitt enbart pga rädsla och då bör man få mer konkret hjälp att bearbeta sina rädslor och det borde din BM hjälpa dig med, alt att hänvisa dig till någon som kan...

Love my M-girls

Pirum

Äldre 18 Oct 22:06

#4

Finns någon Auroramottagning eller liknande i Falun? Alltså mottagning för förlossningsrädsla?
Be om en remiss dit omedelbart. De är utbildade på att dels genom samtal minska rädslan och sedan hjälpa dig att få snitt om det är vad du vill ha i slutändan. De bör inte ha den attityden som din bm har.

Du kan behöva kämpa lite för att få igenom ett snitt men det går.

Ett tips är att du innan mötet noga funderar över vad du är rädd för, varför du är rädd och beskriv gärna hur tanken på en förlossning får dig att må nu under grav. Hur mkt du oroar dig, svårt att sova, gråter t ex. Det räcker nog inte med att säga att man är rädd och vill ha snitt. Du behöver förklara mer utförligt hur det känns.

Om du tycker det är svårt att tala med en främmande så kan du skriva ner det och be den du träffar läsa och sedan pratar ni utifrån det.

seglaren

Äldre 19 Oct 16:54

#5

Det är inte barnmorskan som beslutar om det blir snitt eller inte, utan en läkare. De flesta barnmorskor jag träffat är rabiata snittmotståndare utan direkt grund alla gånger. Att de vill hålla nere statistiken är t.ex inte någon bra orsak till att vägra snitt. Kräv att få remiss till mottagning för förlossningsrädda och kräv att få tala med en läkare där. Om du vill ha snitt måste du stå på dig. De gör allt de kan för att övertala dig att inte kräva snitt, men om du står på dig tror jag inte att någon vägrar dig det i slutändan. Tryck på att ditt barn blev så sjukt och att du är rädd att det blir likadant igen. Det måste de ju ha förståelse för.

Snuggles

Äldre 19 Oct 20:46

#6

seglaren skrev 2010-10-19 16:54:34 följande:

Det är inte barnmorskan som beslutar om det blir snitt eller inte, utan en läkare. De flesta barnmorskor jag träffat är rabiata snittmotståndare utan direkt grund alla gånger. Att de vill hålla nere statistiken är t.ex inte någon bra orsak till att vägra snitt. Kräv att få remiss till mottagning för förlossningsrädda och kräv att få tala med en läkare där. Om du vill ha snitt måste du stå på dig. De gör allt de kan för att övertala dig att inte kräva snitt, men om du står på dig tror jag inte att någon vägrar dig det i slutändan. Tryck på att ditt barn blev så sjukt och att du är rädd att det blir likadant igen. Det måste de ju ha förståelse för.

Ja, ska skriva ned det och ta med till barnmorskan att jag vill ha remiss till en sådan mottagning. Har hört talas om att dom ska ha sådanna i Falun men samtidigt är jag lite låst att vara där jag är eftersom jag inte har bil själv. Körkort har jag, det är bara bilen som behöver lånas med andra ord.
Det var det jag pratade med henne om när jag var på inskrivning att jag är livrädd att samma sak ska hända med det här barnet som med min dotter. Att inte heller veta varför det blev som det blev känns inte så kul heller så jag har automatiskt lagt skulden på mig, att det måste vara mitt fel att det blev som det blev.
Men i alla fall så gick min BM igenom dom olika mapparna om förlossningen och läste igenom och hon förstod att jag var rädd men ville inte föra det vidare än heller just för att tanken på abort är inte ur vägen riktigt än heller.

Vi har ett internt skämt om en klubb 33 eftersom alla i familjens förstfödda har tillbringat sin första tid på just avd 33.

Jag vill ha snitt men dom vill hålla ned statistiken.

INNEHÅLL