Hej!
Vad har ni fått för tips/råd på hur många inseminationer man bör göra innan man satsar på IVF?
Jag blev tokförvirrad av den läkaren jag pratade med. Först sa han: Efter fem gånger, sen sa han att, "i och för sig måste heterosexuella försöka ett år - alltså tolv gånger - innan de får IVF."
Hur ska jag tolka det?
tacksam för svar.
när du blir inseminerad för dom upp spermierna ända upp i livmodern för att det "lättare" ska ta sig.
Vid ett vanligt samlag kommer inte spermierna så långt upp, utan måste simma dit.
För oss tog det 3st försök.
Första gången är man lite nervös, man vet inte hur det kommer kännas, hur det ser ut i lokalerna, är dom trevliga osv osv osv..
Sen att tänka på är att tex nikotin minskar chanserna med upp till 30%, alltså en tredjedel.
jag är själv nikotinberoende o lyckades inte lägga av till insemination nr 2, men lyckades efter o var drogfri i 3veckor tills tredje försöket, då det tog sig. Om det var nyckeln eller inte, vet jag inte, men en tanke.
Jagvet inte vad det är för läkare du har pratat med, men den forskningen jag har läst tyder på att chansen att lyckas bli gravid via insemination minskar efter tre försök, och droppar drastiskt efter sex försök. Det finns givetvis folk som lyckas på nummer sju eller tolv eller trettiotvå, men det är sällsynt. Så mitt lekmannaråd skulle vara max sex inseminationer innan IVF.
Tyvärr är jag av den oroliga sorten, så nu har jag, redan innan vi kommit igång, börjat tänka: Tänk om det inte går genom insimination, tänk om det inte funkar med IVF heller.
Och sen blir jag rädd för hur dessa negativa tankar ska påverka utgången, om ni förstår.
Ååå, blir så ledsen på mig själv 
Jag förstår fullständigt. Jag var precis likadan. Precis innan vi skulle sätta igång hängde jag mycket här, och det var många som hade svårt, som gjorde insemination på insemination, och satte igång med IVF, så jag var beredd på att det skulle ta ett år eller två. Men det lyckades på första försöket. Vi finns ju också, vi i den änden av statistiken.
Jag var precis lika rädd och nervös för att det inte skulle fungera men här gick det på andra försöket. Nu ska vi börja med syskonförsök och jag är MINST lika orolig den här gången. Tror dock inte att det påverkar chanserna att bli gravid för då hade jag aldrig blivit det förra gången! 
Tack för pepp, vad ni är fina
De allra flesta blir gravida på de första 3-4 försöken! Sedan börjar chanserna att lyckas avta - redan efter 8 försök så planar kurvan ut. Detta gör det tyvärr för så många som 30%, enligt den undersökningen jag tagit del av (den avsåg lesbiska tjejer och singeltjejer som inseminerades med toppsperma). Av dessa 30% hade säkerligen många blivit gravida ifall man bara försökt tillräckligt många gånger, men att springa på klinik och göra och betala för 20-30-talet inseminationer är ju inte försvarbart...
Vi gjorde 10 inseminationer och de 2 sista kändes som fullständigt i sjön - men av ekonomiska skäl valde vi att försöka lite till i alla fall. Efter 4-6 DI-försök skulle jag råda någon annan att gå över till IVF!
Vad är toppsperma?
Hur gick det med IVF:en för er del Gaytjej?
Med 'toppsperma' menade jag donerad sperma helt enkelt - dvs sperma som är kontrollerad och som ska vara felfri (de som inte har riktigt bra kvalitét går ju ej vidare till donation)!
IVF:et gick så bra som det kan göra - sen tandarddos (förhållandevis låg) dos hormon gav en skörd på över 30 folliklar. 29 ägg gick att använda, 15 av dessa befruktades. 1 fördes tllbaka och 14 gick till frysen..
..och vi fick en liten son som är 8 månader idag! :)
Men det tog 3 år från start till mål, nära nog 40 läkarbesök och över 115 000 kronor innan vi drog vinsten i bebislotteriet.
Jag var också väldigt orolig tidigt och tänkte på IVF redan efter första misslyckade inseminationen... Vi gjorde 8 inseminationsförsök innan vi gick över till IVF som resulterade i vår son, idag 10 månader! De sista 2-3 inseminationerna kändes onödiga och vi hade förlorat hoppet helt och mådde superdåligt.
Detta blev anledningen till att vi bestämde oss för att köra direkt på IVF när det blev dags för syskonförsök, trots att det var min tur att bli gravid och jag är ju helt "oprövad". Men vi kände att vi bara inte orkade gå igenom allting en gång till. Vår läkare här i Stockholm höll dessutom med oss och menade att många gånger blir IVF-barnen billigare (om man kör privat alltså) eftersom man lyckas snabbare, trots att det kostar mer. Vår läkare i Danmark var inte riktigt lika pigg på idén och tyckte att vi skulle göra 2-3 inseminationsförsök i alla fall först, men han förbjöd oss inte och förstod våra skäl. När vi väl hade bestämt oss stöttade han oss förstås och körde på precis som förra gången.
Hur som helst, denna första IVF gick bra och jag är nu gravid i v 7.
Jag skulle nog aldrig vilja köra mer än 5 inseminationer innan IVF (om vi skulle pröva den vägen igen) även om många, många heteropar lyckas efter mer än 9 månaders försök (den stora skillnaden är väl ändå att det är gratis och att man slipper meckla med ägglossningstest och ta ledigt från jobbet).
Lycka till! Ni kan mycket väl bli en av dem som lyckas på några av de första inseminationerna!