Nån mer som försöker bli gravid men som behöver stressa av först?

Ja, det lutar åt det hållet.. Att jag får lägga av med ungdomsarbetet. Men det kommer att vara väldigt jobbigt! Har hållt på med det i åtta år och de andra som hjälper till där är mina bästa vänner! Vi ses ju iof vid flera andra tillfällen också men vi får väl se..

Jag tror tyvärr det är jobbet som gör mig stressad. Och det är ju svårt att sluta med bara sådär. Ha dessutom precis fått en befordran som börjar från årsskiftet.

Ja ni, det är inte lätt det här med att stressa ner. Kommer ni på nåt bra så säg till!

En till här...eller vi är ju två
Gubben jobbar vansinnigt mycket o låååånga pass för att kämpa sig fram till en heltid o fast tjänst.
Jag har varit arbetslös länge, dels pga att jag fick barn 2007 o var då mammaledig ett år efter.  2009 gick jag igenom en skilsmässa, efter det träffade jag min älskling i maj i år...
Nu har jag äntligen fått napp på jobbfronten, börjar på måndag med arbetsförberedande praktik i 4 veckor då jag helt saknar erfarenhet från denna bransch så nu gör jag ju inte mycket annat än känner press att lyckas få vara kvar 1 december...
Samtidigt försöker vi få till att bli gravid(a). Det är mycket nu...plus att det är struligt från mitt förra förhållande/äktenskap till o från, allt gnager på rätt hårt nu.

Är faktiskt inte förrän nu när jag sitter o skriver ner hur det är i stora drag som jag börjar fatta hur stressat det egentligen är!

P-sprutan gick ut 12 augisti i år så det kan ju ta tid pga den med MEN jag har regelbunden mens o tyvärr kom den idag som beräknat...skit liksom!
Dock kan det vara bra på sitt lilla sätt att den kom nu med så jag hinner stadga in mig på nya jobbet...

Jösses, hoppas ju ändå på ett plus innan nästa sommar...undrar om det är möjligt?!

Vad på jobbet är det som stressar dig? Stressar du över jobbet även när du kommit hem?Nån aning om hur lång tid det kan ta för din man att få heltid/fast tjänst?
Spännande med praktik och ev. arbetsmöjlighet! Håller tummarna för dig! Du får väl försöka ta det så lugnt det går, tänka positivt, självklart fixar du detta! och undvik att oroa dig över saker... det tar bara energi

Hoppas det blir bättre med ex-strulet också... men hur är det där? Krånglar exet? Är det något du går och grubblar över?

--------------------------------------

Vi har en person i vår närhet som ska ha sitt andra barn i januari, vi firar jul ihop. Hade varit så skönt att iaf få ett plus innan jul! Blir nog lite psykiskt påfrestande annars att se hennes stora mage och korta tid kvar till förlossning. Och fr.a. ett plus innan barnet kommer! Shit så piss jag kommer må annars!!!
Oopsa, nu började jag stressa över nåt jag inte kan påverka eller veta nåt om. Fy mig!!! Inte tänka så! *detta är INTE lätt*

POSITIVT my friends! och INTE oroa sig för saker i framtiden vi eg. inte kan veta nåt om, eller påverka. Här och nu. Idag ska vi försöka få lite ordning i lägenheten, äta god frukost, och jag ska försöka träffa en kompis som kommer vara i trakterna några dagar, liten stadsrunda också. Frukost nästa! och satsa på en bra och trevlig helg :).

Nej vi har inte en aning om hur lång tid det kan ta men under tiden måste han verkligen visa framfötterna...
Vi kämpar på!
Ja mitt jobb är mer garanterat heltid 1 december, det är mest upp till mig att fixa det o det är jag väl egentligen säker på att jag gör. Oron gnager dock ändå...tänk om, tänk om...

Det här med exet är svårt att förklara, det har varit så mycket så nu står det en inte ens upp i halsen längre...det har svämmat över för länge sen.

Okej, då är det den oron du nog behöver lägga åt sidan. Alla dessa "tänk om" tar ju en massa energi i onödan egentligen...

Uscha vad jobbigt det där med exet! Lider med dig (oavsett vad problemet är), hoppas det bättrar sig!! Inte lätt att minska stressen då.

Kan ju delge lite av det jag själv har fått börja med för att få kontroll på stressen och vardagen.. Det första var att börja skriva dagbok, varje dag! Man väljer själv om man bara vill skriva en enstaka rad, eller skriva flera sidor. Man får då en egen stund varje dag, man kan få ur sig allt man bär på, och man kan få en bättre bild om var problemet ligger. Jag skriver inte så mycket, men några rader iaf, och det gör jag precis när jag gått och lagt mig medan sambon gör sig iordning. Men jag ska nog försöka ta mig den tiden lite tidigare egentligen, kanske sitta en stund i min sköna fåtölj som jag aldrig använder?

En annan grej är att lista vad som ger och vad som tar energi, en plus och minuslista. Sen ska man försöka balansera upp det över dagen. Efter en jobbig dag, ska man mata sig med grejer från plus-listan. Det kan vara även små grejer, t.ex. en kopp té och tända ljus, ett bad, en promenad, bra musik, att umgås med familjen. En bra dag kan man passa på att göra en del måsten/borden, t.ex. hushållsarbete.

Och att hitta ett mer positivt (eller neutralt) tänkande, inte låta sig stressas av sånt man inte kan påverka. T.ex. när man väljer fel kö i mataffären. Istället för att stå och stressa och irritera sig på den som stoppar upp i kön, kan man passa på att andas lite, ta det lugnt. Det hjälper ändå inte att stressa upp sig, det går inte fortare för det.

Jag tror det är båg att stress skulle ha en sån stor inverkan på kvinnors fertilitet. Tror bara det är ännu ett sätt för konservativa krafter att få säga att mycket är kvinnans fel eftersom vi inte stannar hemma och tar hand om våra barn och våra hem, bla bla bla. Hur kommer det annars att massor av kvinnor blir gravida under krig och pga de våldtäkter som sker under de förhållandena? De kvinnorna måste ju vara superstressade. Eller att kvinnor blir gravida fast det råder svältkatastrofer i deras land och de ser deras barn svälta till döds. Det måste ju vara skitstressat att inte kunna få mat till sina barn, men ändå lyckas de bli gravida. Det gäller ju även sverige på 1850-talet, folk hade ju massor av barn då trots att de hade mkt hårdare liv än vi.

Sluta att tro att det är ert fel, men självklart är det ju alltid bra att lära sig hantera stress oavsett. För er egen skull men kanske inte för fertilitets skull.

Visst kan man bli gravid ändå, men jag tror absolut chanserna kan öka om man inte är konstant stressad. Det är ju så kroppen fungerar. Stress är ju i grunden till för att kunna hantera faror, olika system i kroppen slår till och andra nedprioriteras. Kroppens viktigaste uppgift är ju att överleva (och fortplanta sig), men när en fara hotar så är det fäkta eller fly som gäller, och där kroppen lägger fokus. Då nedprioriteras matsmältning och reproduktion. Hur mycket ens fertilitet påverkas beror nog på hur ens kropp reagerar på stressen, och vilken typ av stress man lever under. Man vet ju redan att mensen kan skjutas upp vid stress, och ÄL kan utebli = fertiliteten kan påverkas. Likaså ökar väl risken för missfall om man stressar en massa?
Inte säkert att stress är en avgörande faktor, men definitivt bidragande.

Självklart är det en bidragande faktor... Jag har bland annat lektioner på mitt jobb (men har ingen utbildning inom pedagogik..) med elever som har alla möjliga bokstavskombinationer mm. Att hålla i dessa och planera inför dessa är superstressande. Har nu bett att få göra annat jobb för jag känner att jag inte klarar av det längre. Och de skulle kolla vad de kunde göra. Nu är det ju höstlov så jag slipper i alla fall veckan som kommer... Men jag hoppas det hjälper. "Tyvärr" så tycker min chef att jag gör ett bra jobb och vill inte att jag slutar med att hålla i dessa lektioner jag nu har.. Men jag hoppas han förstår vad han måste göra. Om det är stressen som gör att vi inte blir med barn just nu så är jag beredd att göra nästan vad som helst. Hade gärna sagt upp mig från jobbet men där går gränsen än så länge... måste ju ha pengar att betala räkningarna med. Ja, varje liten "paus" med en te-kopp i handen och en bra bok tex är nog väldigt bra. Jag var på ett seminarie en gång med en kvinna som arbetade med att hjälpa andra med stress och hon sa att man bara sätter sig på en stol eller fåtölj, slappnar av, blundar, andas lungt och bara blir tung i kroppen i nån enstaka minut gör väldigt mycket. Nån enstaka minut borde man ju dessutom hitta lite var stans om man bara tänker på det när man är mitt uppe i allt. Nej, lycka till tjejer. Det här ska vi fixa!

Är såååå less på att inte orka någonting!! Kände mig lite orkeslös redan på eftermiddagen på jobbet... så självklart orkade jag inget alls när jag kom hem :(. Egentligen trivs jag med ordning hemma, och har egentligen inget emot att fixa och ha mig. Promenader är också trevligt. Men jag orkar inte! Jag orkar inte ens komma på vad vi ska äta och laga mat... skjuter alltid upp det till sent på kvällen. Jag orkar inte gå ut med lådorna till förrådet, vilket egentligen är SÅ simpelt, och dessutom ger lite frisk luft. Jag orkar inte plocka undan torrdisken, fastän det inte är så mycket nu. Jag är trött, jag känner mig slut, hela huvet liksom. Mentalt uttömd. Men varför? Detta är dessutom en ovanligt lugn vecka på jobbet, jag kan koncentrera mig på pappersarbete, i min egen takt. Lägga upp dagarna som jag känner (dock möte hela dagen imorgon). Jag kan varva med praktiskt om jag vill. Tog en lång och trevlig lunch med kollegorna idag, och åkte hem lite tidigare än normalt. Ändå orkar jag nu absolut ingenting. HUR får man ordning på livet? Var/hur hittar jag energin? Hur får man någonting gjort? Känner mig som en zombie på kvällarna :S.

förstår dig precis, kan vara precis likadan ibland.

Min läkare sa åt mig att det enda man ska göra när man känner så är att bara göra det som man känner för och har lust med. Så jag gjorde det och det blev mycket bättre. Vi åt hämtmat ett par kvällar och det fick se ut som det gjorde här hemma helt enkelt... Efter ett tag så blev det lättare att ta tag i det andra också.
Men ha inte dåligt samvete för det du inte gör det du "borde" göra. Just nu fixar du inte det, det är helt ok att det är som det är. Sitt i soffan och slöa om det är det enda du har lust med!

Det fungerade för mig och det kanske fungerar för dig...

Jag tycker att jag har blivit lite mindre stressad nu. Vet inte om det stämmer men bara det att jag är medveten om att jag är stressad gör att jag väljer bort vissa saker.
Nästa vecka går tillbaka till jobbet igen. Vet inte vilka arbetsuppgifter jag kommer få men de har ju sagt att jag ska få andra uppgifter än de jag har haft så inte tänker jag börja på måndag med att hålla i en lektion...

Okej. Tack! Lite osäker dock på hur det ska fungera praktiskt... har inte råd med hämtmat mer än i undantagsfall, och vill ju helst äta lite nyttigt :P (vilket vi ändå inte gör :S). Excuses excuses. Kanske får köpa hem så man har lite enklare mat hemma också.. och funderar på om det kan finnas enklare lösning för kvällsmaten, att dra ned på att man "bör" äta lagad, "riktig" mat, kanske bara ta nåt enklare? Typ gröt, eller blåbärssoppa, frukt etc. Jaja, i princip är väl vad som helst bättre än ingenting.
Men det är svårt att göra "ingenting", även om det i princip är det som blir varje dag, så får jag ju dåligt samvete. Fr.a. de gånger jag sitter vid datorn, och är uttråkad, ändå gör jag inget åt det... Så mycket jag vill göra egentligen, som jag inte gör. En tanke är att begränsa tiden framför datorn... Får se vad som händer. Har "stressmöte" imorgon igen, får se om jag kommer ihåg att fråga efter lite extra tips då.

Medvetandegörandet är viktigt, men också förvirrande... många gånger kan jag känna att "men detta känns ju inte så stressigt, lugnt ju", men känner ändå sen hur jag mår... kanske nåt annat också? eller bara en underliggande stress. Men jag tar iaf vara med på döstunder, t.ex. i kassakön, eller när man får sitta och vänta på sin tur... stressar inte upp mig då, tar det lugnt istället. Dock blir jag trött då :P, lite snabbare än annars då man håller igång.

Jag tycker det är rätt tydligt varför du är trött.

- varför orkar inte JAG tänka på middag

- varför orkar inte JAG går ut med grejer till förrådet

- varför orkar inte JAG plocka ur torrdisken

Såhär... jag om någon vet hur det är att hamna i en situation där man blir den som blir ansvarig till att tänka på allt. Jag gick sönder. När kl slår 18 ska inte du behöva säga vad ska vi äta till middag och börja planera inför det.

Hej!! Jag vill också bli gravid men behöver verkligen stressa ner... Jag känner precis som du, att mycket energi går åt till att tänka på jobbet (plus andra saker som gör livet till) samt att jag gärna vill bli gravid.

Julledigheten var helt fantastisk där vi verkligen stressade ner och jag har haft såna gravidsymptom och 99% säker på att jag varit gravid. Idag kom dock mensen rinnandes. Kul. Hur ska man kunna jobba 100% och kunna känna sig ?avstressad??! Jösses...:(

Denna tråden är 10 år gammal

Ja, jag är i regel en människa som stressar upp mig lätt. Lite ångestladdad och med mkt prestationsångest. Men att försöka få barn med extrem dåliga odds tar fan priset i stress. Har svår endometrios och vi har i dagsläget inte råd med ivf. Annars hade jag besparat mig den här skiten och kört direkt med ivf. Vi har en mirakel bebis innan så därför får vi inte betald ivf :)