Hur kan jag ändra inställning?

Efter 8 år med min man har jag nu insett att han är den han är. Jag älskar honom precis som han är. Men ibland blir jag så olycklig och känner mig vemodig. Men jag vet att jag kan inte ändra honom, utan jag måste försöka ändra min inställning.

Han har under årens lopp förändrat sig själv, mycket på grund av min påverkan. Han har gått (och går fortfarande) till en terapeut.

Jag ältar inte gamla saker, däremot ligger de kanske kvar i minnet.

I dag har vi haft dop för vår yngsta dotter (vi har en 2-åring också). När gästerna hade gått, och allt var undanplockat så åt vi middag tillsammans. Efter middagen nattade jag bebisen och lekte sedan med 2-åringen. Då hör jag hur han pratar med en kompis i telefonen. Sen hör jag på stegen att han är glad och upprymd. Han ger mig en komplimang, eller två, eller tre. Och är så otroligt gullig. Och så säger han: "är det ok om jag går över till Peter en sväng" "jag blir inte så sen"

Jag önskar att jag kunde vara mitt riktiga jag. Hon som kvittrar och säger "vad kul, självklart, ha så roligt" Men hon har försvunnit. Tonat bort efter alla år av "jag blir inte så sen" som innebär att han kommer hem asfull klockan 7 på morgonen. Han står i hallen och är så fin och jag känner mig så övergiven när han går. Sen sitter jag ensam i soffan, barnen sover. Och jag är ensam. Om han hade varit hemma så hade han suttit vid datorn. Vi hade inte myst i soffan eller suttit och pratat över ett glas vin. Så varför känns det så jobbigt? Hur kan jag ändra mig utan att bli en ensam dörrmatta eller bittertant. Han packade ner en flaska rödvin och en bacardi. Men jag tror inte de kommer gå ut, för han hade inte på sig sin partyskjorta.

Men, jag vill inte hänga upp mitt liv på vad han gör. Varför kan han inte få vara ute och ha kul. Varför sitter jag hemma och känner mig övergiven?

Jag kan inte prata med mina vänner eller familj om det här längre. De har för mycket historik, och dömer honom för hur han har varit. Jag älskar honom för den han är, men jag måste hitta ett sätt att själv vara lycklig oberoende av vad han gör. Hur ska jag göra? Hur ska jag tänka?

Hej!
Du vänder ut och in på dig själv för att bortse från dina känslor och behov och du vill vara lyckligt oberoende av vad han gör. Det är fullständigt omöjligt. Du behöver istället tala om för honom vad du känner och vad du behöver och att du är känslomässigt beroende av honom. Detta är inget fult utan det är så relationer fungerar. Din man behöver förstå att hans beteende påverkar dig känslomässigt. Det är inte konstigt att du känner dig ensam och övergiven. Du kan inte fortsätta förneka dina behov av trygghet, respons och förståelse. Det kommer att leda till att du helt utplånar dig själv. Det verkar som att ni inte är överens om grundläggande värderingar i er relation. Därför blir det så att du inte klarar av att se honom gå till en kompis för att komma hem asfull kl 7 på morgonen. Mitt svar kanske inte blev det du förväntat dig. Du kan behöva tala med någon utomstående för att få stöd i att göra bra bedömningar av din situation. Lycka till!
Hälsningar
Gerd

Hur kan jag ändra inställning?

INNEHÅLL