Hur hade ni råd att adoptera?

Varför känns det skrämmmande att låna?

Jag lyckades spara ihop en stor del, fick en del av mina föräldrar och lånade den sista delen på 15 000 kr.

Vi har lyckats spara en del sen får vi lite sponsring av föräldrar mm.

Om man ska låna så kanske man kan värdera om sitt hus/lägenhet om man har sån och låna upp på det istället för att ta ett separat lån. Det kanske lönar sig med räntan mm. Hör med banken, de brukar säga det som är bäst för en

Lycka till

Vi har sparat ihop våra pengar & håller på med det allra sista nu för at kunna skicka våra. Men hade vi inte lyckats med det hade jag aldrig avstått pga av pengarna. Jag vet  att SEB har ett särskilt adoptionslån. Sedan så antar jag att det är ett tag kvar även om ni får skickat pappren, det är ju tyvär alltid det. Då kanske ni kan hinna spara ihop lite mer?
Som sagt var, äger ni ert boende värdera om det så kan ni säkert låna upp där.

Lycka till!

Vi har sparat ihop till allting så här långt och hoppas på att klara oss på detta, men har löfte av banken om att få utöka vårt huslån om vi behöver. Detta känns väldigt tryggt eftersom vi inte helt kan förutse vad vår adoption kommer att landa på, beror ju lite på hur länge vi behöver stanna här osv. Jag tycker det känns helt ok att ta lån om det behövs och känner att andra lånar till bil, resor med mera, så då är väl adoption ett skäl så bra som något :)

Vi hade räknat med att ta lån till viss del men "tack vare" den oväntat långa väntetiden (3,5 år istället för 10-12 månader) så hann vi istället spara ihop till hela summan

Jag lånade på lägenheten - större delen av summan faktiskt och tvekade inte alls.

Vi har lånat på våra fastigheter. Sedan har vi betalat av lånen snabbt till oss själva när det varit läge.

Vi hade sparat ihop det mesta och tog ett litet lån på det sista. Det var ett adoptionslån via SEB.

vi sparade lite och lånade mera   det var vårat andra barn och kände att vi ville leva under tiden.. hjuta till fulla av de barnet vi hade med att åka på semester och annat kul..

Lånade rubb och stubb.
Dock lånade gubbens föräldrar oss en liten summa och av mina föräldrar fick vi en liten summa=medelstor summa),,,(det var för boendet/maten+ resan med bil till Polen bara fram å tillbaka 470mil ,,ja dte blev ju lite åkandes i Polen med men inte så mycket)

Tråkigt med dina svärföräldrars attityd. Var inte rädd att låna. Det bästa lån och invenstering jag gjort! Jag tog ett medlemslån (fackligt) på banken. Det var bra ränta också. Mycket bättre än adoptionslån. Tänk bara på att ha en buffert för den närmaste tiden efter hemkomsten. Det kommer att behövas!!

Lycka till!!!

Vi sparade och lånade på huset (bättre ränta än adoptionslån). Väl värt vartenda öre.

Jag hade pengar på banken så jag är lyckligt lottad att inte behöva låna. Hade det dock inte varit så, hade jag inte tvekat till att ta ett lån - så länge man har marginalerna att klara av den ökade kostnaden. Kan inte tänka mig någon bättre anledning till att ta ett lån - att skaffa en familj :) en "investering" som utan risker betalar tillbaka i mångfald!!

Det man ska tänka på från början är att även budgetera för resan (eller resorna som för oss som måste resa två gånger till landet). Det var egentligen dessa vi lånade till. Som en ovanför skrev så bör man även ha en buffert till sista tiden hemma. Man handlar prylar man plötsligt inser man behöver och klädkontot till barnet springer iväg. Vid föräldraledighet inser man plötsligt att ens egna jobbkläder inte fungerar i sandlådan eller att kappa inte är bästa klädseln vid vild lek utomhus

Haha, mja min dresscode är oftast inte så avancerad. Men svarta finbyxor och blus passar inte i sandlådan. Inte kappa och schal heller. Jag använder sällan jeans på jobbet. Ett par jeans räckte ju inte långt när jag plötsligt gick i skogen och lekte i lekparken. Även mina kläder tvättas oftare helt plötsligt, inte bara sonens. I somras var jag helt plötsligt ute och lekte mer än jag någonsin varit utomhus. Det var dessutom hetare än vanligt så jag behövde svalare kläder än jeans och vita kjolar (fungerar på jobb men inte på gräsmattan..) etc.

Vi sparar för fullt men kommer troligtvis behöva låna en hel del. :)

Som någon redan sagt här, MYCKET väl värda pengar.

Oj, vad många som svarat. Kul!

Jo, visst lär det vara de bäst spenderade pengarna under ens liv =)

Vi får väl se vad banken säger om vårt radhus. Vi har renoverat en hel del sedan vi köpte det, så det höjer naturligtvis värdet. Men vi har lånat till en del av renoveringarna så man vet ju inte...

Min mamma, som inte alls har råd att hjälpa oss med en klumpsumma, vet hur mycket vi längtar o väntar. Hon erbjöd sig att hjälpa oss betala en liten del av månadskostnaden på ett lån. Det känns ju skönt att åtminstone blivande mormor är 'med på tåget'.

Blivande farfar vet vi inte hur vi ska lyckas få att förstå... Han är läkare och funderar nu på att åka iväg o jobba för Läkare utan gränser någonstans i världen där han behövs. Jag förstår inte hur han kan vara så ointresserad av (och ha en så trist inställning till) egna barnbarn när han är så engagerad i utsatta människors hälsa och 'välbefinnande'...
Jag menar naturligtvis inte att vi skulle göra någon välgärning med vår adoption, den är av helt egoistiska skäl, men jag tycker ändå att han borde vara mer öppen för detta med tanke på hans yrkesval och framtidsplaner.

Har någon tips på hur man tar upp detta ämne, och hur man förklarar för någon som inte lyssnar/inte vill förstå?