ska jag satsa eller inte
Träffade en man för några år sedan som hade större barn i mina barns åldrar. Vi gifte oss snabbt o planerade barn. Men bråkade mycket o hade olika syn på många saker. Blev gravid när vi inte trodde det var möjligt pga ålder o efter lång tid. Han ville abort, jag tvekade o fullfölje graviditeten. Men mycket svek som låg emellan så jag flyttade innan babyn föddes.
Han gick efter bara några månader tillbaks till barnens mamma. De flyttade ihop efter några månader men efter 1½ år så ville han komma tillbaka till mig pga att han säger sig inte älska henne.
Jag tog tillbaka honom men nu har ett år gått och jag känner mig så himla sviken av honom.
Är rädd att han bara tar mig för flickans skull. Vi bor inte tills då vi inte enas om boendet, jobb mm.
Jag känner att han talar sanning när han säger att han inte älskar förra frun för hon skulle gladeligen ta tillbaka honom igen. Och han sa att han gick tillbaka till henne pga att han saknade mig, ville leva i en familj och för stora barnens skull.
Men varför inte göra det bra med mig som väntade en liten?
Problemet är väl inte egentligen det utan mera att jag inte känner mig vald av honom.
Han bedyrar ggr på ggr sin kärlek till mig o visar hur glad han är att jag tog honom tillbaka men jag kan inte lita på han känns det som.
Han har ljugit mycket både för henne och mig men säger att han bättrat sig.
Nu bråkar vi om kort på henne som han vill spara, fast inte barnen finns med. Jag ledsen o besviken att han vill det och undrar varför dom e så viktiga.
Vill känna mig viktig för honom och prioriterad men känner mig inte det och skulle vara så skönt om han stöttade mig i en sån här sak.
Hans släkt "hatar" mig med o vill helst se förra frun på plats igen och har forfarnde kvar bröllopsfotot som deplockade ner då vi var ett par men som hängdes upp igen när hon kom in i familjen igen.
Överreagerar jag? Känns som jag vill ge upp men vill ändå försöka då jag har vår dotter och vi kan ha det väldigt bra.
Tack
