4-åring som testar gränser, jag håller på att bli galen!!

Oh, låter som att vi har samma barn, men det kan väl inte vara möjligt =)

Jag skulle försöka eller rättare sagt jag försöker att vara konsekvent att det som är förbjudet ÄR förbjudet, så får han flina och skrika bäst han vill.

Vi vänder på det ibland tex när han låtsas att inte höra, så kan jag VISKA nått han han gillar och då "hör" han ju, brukar låtsas bli tokförvånad att han helt plötsligt kunde höra, det har funkat ja rätt bra

Slutat lyssna? Det där tycker jag mig känna igen. Mitt redskap blev min röst. Att aldrig nånsin höja rösten. Nu är han bara fyra år. Jag gjorde mina barn sällskap när de skulle städa. De är fortfarande lite små för att göra det helt själva. Jag pekade på en liten hög med klossar: Du tar dom och lägger DÄR, så tar jag dessa och lägger DÄR. Det blir lite roligare att städa då.

Ang kylskåpet skulle jag ta bort godis och kakor och sånt så han inte når. Jag behövde aldrig straffa mina barn. Jag sa också heller "ja" än "nej". Fast äta före maten var ett stort nej naturligtvis.

Ett tips: Innan du säger nej, tänk efter om nej:et är nödvändigt. Kan du säga "ja" i just den situationen? Hur funkar han om ni båda två städar upp efter honom? Får han hjälpa till hemma eller är han helt hänvisad till leksaker? Barn brukar tycka det är kul att vara med i familjens nödvändiga "försörjning". Alltid massor med beröm när man gjort något bra. Inte straff när man gjort något dåligt. Förklara varför det inte var bra. Höjd röst lyssnar sällan barn på. Sänk rösten nästan till en viskning. Då brukar de tystna och lyssna. Försök att vara så positiv som möjligt.

Jag vet inte alls om de här tipsen hjälper mig, men för mig funkade det fantastiskt.

"tipsen hjälper DIG"... inte "mig"

Haha! Ja men det är bara det att det är lättare när han t ex vill ha något som han inte KAN få själv, då är det ju bara inte ge honom som han vill, så får han bli arg. Men när han SJÄLV kan, t ex välta ut alla sina leksaker, hämta grejer ut kylskåpet, strunta i att klä på sig.. jag kan ju inte klä på honom med våld (trots att jag försöker haha), tvinga honom fysiskt att städa upp, hålla fast honom så att han inte kan gå till köket.. du förstår vad jag menar? Och jag vill komma på BRA konsekvenser, t ex när han åt godiset så tog vi det och slängde det så nu blir det inget i helgen.. men ibland blir man bara tom i huvudet och jag vill inte komma på konsekvenser som inte har något med saken att göra, t ex ingen bok innan han lägger sig..

Förklara det där med viskningarna igen förresten, jag är desperat, jag kan tänka mig att prova allt :P

Tack för svaret! :) Ja jag försöker låta honom göra saker med mig, och leka med honom lite då och då så han slipper leka ensam så lång tid i taget, men just nu t ex är jag magsjuk och orkar knappt gå ur soffan (skulle legat i sängen om det inte vore för honom, nu är jag åtminstone närmare honom).. jag brukar också hjälpa honom att städa fast i såna situationer där han t ex vill ha EN leksak som ligger i en korg och jag säger till honom att leta efter den och bara ta ut DEN, så tar han ÄNDÅ korgen, välter hela, tar leksaken och går, och då har jag fanemig ingen lust att städa upp efter honom! Om han däremot lekt tillsammans med mig eller lekt med ett spel, sina dinosaurier, verktyg eller nåt, då tycker jag han förtjänar den hjälpen.. Du kanske förstår vd jag menar?

Sen är det ju hans jävla ADHD... man kan sitta bredvid honom och prata och han lyssnar inte och så höjer man rösten mer och mer och mer... ond spiral :(

Ni kan inte hitta på något nytt belöningssystem?

Min dotter är t.ex. helt tokig i klistermärken. Så vi har köpt en stickersbok och massa olika klistermärken som hon själv har valt ut och varje gång hon gör ngt bra så får hon välja klistermärken och klistra i sin bok.

Jag kan tänka mig att han lever i nuet. Han har ju egentligen all tid i världen att leta efter en sak i korgen, men han HAR inte den tiden, den skall fram NU. Jag har en vuxen dotter som var så ända tills nu. Är så lite fortfarande. Det skall hända NU. Men din kille är bara fyra år. Själv tror jag inte på straff. Vissa konsekvenser kan det ju bli (man åker i säng utan kvällsmackan om man burit sig riktigt illa åt vid middagen ex.vis). Tänk också på att man själv är förebild. Skriker man och bråkar, så får barnet själv skrika och bråka. Äter man onyttiga mellanmål, så vill ju barnet också ha onyttiga mellanmål. Jag säger inte att du gör det, försöker bara visa hur det kan bli. Men försök ta in honom i jobbet hemma (blanda sallad, sortera strumpor). Fråga glatt om han vill hjälpa till, vill han inte så slipper han. När han är äldre så kan man ge uppgifter som han faktiskt MÅSTE utföra för att få lördagsgodis/veckopeng.

Eftersom jag inte ser er vardag ordentligt, så är det svårt att råda. Men för mig tycks det vara en mycket normal fyraåring du har.

Jag ska prova det om det här med kulorna inte fungerar, men hittills gör det det, han gillar kulorna jättemycket :) Men jag vill helst att det BARA ska vara lägga till kulor när han gör något bra, men börjar nu fundera på om man inte ska ta bort en när han gör något riktigt dåligt.

Ja, du har rätt, det värsta är att han är så jävla smart, när jag och min sambo bråkar kommer han och reder ut våra bråk (!!), så när jag skriker skrier han tillbaka att man faktiskt inte får skrika på varandra, och då får jag sån ångest.. ska gå o fika med honom idag i alla fall och gå till parken sen, kanske han beter sig bättre efteråt (och innan eftersom han har planer) :)

Jag kanske är lite småful, men när min stora tjej (3,5) skriker och har sig så har jag börjat säga att tomten ser henne. Att han ser alla barn som inte är snälla och då skriver han det i sin bok och har man varit stygg för många gånger så kommer han inte när det är jul.

Det är ju inget man kan köra med året om, men just nu funkar det här i alla fall.

Hahaha gud vad fult :P Men det lär ju fungera.. kanske ska be sonen att skriva ett brev till tomten i förskott och be om förlåtelse för alla gånger han varit olydig hahaha..

Hahaha Ja, det gäller att passa på så länge dom tror på tomten och så länge det börjar nalkas juletider!

Hej!
Det låter skrämmande likt min son faktist. Han kan också verka respektlös mot andra och vara stöddig mot vuxna. Lyssnar inte alls på oss. Känns inte alls roligt, :( Man skäms ofta för hur han beter sig, det är inte precis så som vi har försökt lära honom hur man beter sej med andra?! Du skriver att din son har ADHD...blev lite nyfiken på hur kan ni veta det när han bara är 4 år?Hur fick ni diagnos?
 Förstår dej så bra, man vill ju inte hota o muta sej igenom dagarna, men tyvärr blir det ju så...

PS.att  hota med jultomten funkar inte hos oss

Tack för svar! Han utreddes på en neuropsykiatrisk BUP-enhet tidigare i år och de såg tydligt att han hade ADHD. Det var bl a pga att han var väldigt impulsiv, pratade jättemycket, hade svårt att koncentrera sig och hålla sig till ämnet (eller leken), hade starka känslor och svårt att hantera dem, blev trött väldigt lätt, hade svårt att sitta still, osv. Skriv till mig om du vill veta mer, vill inte gå in i detalj här :)

Min son har inte ADHD vad vi vet, men är väldigt energisk, påhittig och intensiv. Det enda som vi har märkt som verkligen funkar är att konsekvensen av vad han gör (eller inte gör!) kommer direkt. Det funkar inte att säga att om du inte gör ditten/datten nu så blir det inget bompa ikväll eller om du inte kommer nu så får du inget godis på lördag, utan det måste komma direkt.

Men det känns ju som att han bara gör det för kulornas skull då, hur blir det resten av livet då? Han vill ju inte ha det så resten av livet, att du som mamma belönar honom med olika saker när du tycker han gör rätt? Men jag är ju anti denna amerikanska metod!