gabrielito skrev 2010-11-24 16:06:05 följande:
Hej och välkommen till klubben!
Du har nu inlett en mycket lång resa som du måste vara stark för att klara av!
Vår son fick sin diagnos som 3 åring och han var den första killen som medisinerades i västerbottenslänslaädsting innan han var fylda 4 år!!!!Så jag vet presis vad du nu går igenom och känner!Allt de där blandade kännslorna ä'r detta rätt?Har vi stämmplat han nu?
Vad händer nu?
Vad säger omgivningen?
E jag en misslyckad förälder och så vidare...Men så E det inte!!!!Du har satt han i utredning och det är starkt gjort nu kan det bara bli bättre!
Jag kan bli så upprörd när jag hör föräldrar som säger skulle inte gätt han diagnosen nu kan han inte de och inte de...klart barnen ska få hjälp och anpassning.
Har man ett barn med alargier är det klart att man anpassar miljön för barnet då ska de ju vara lika självklart att göra det när man har ett barn men dessa funktionshinder oxå och vet man ej kan man ju inte hjälpa!
Få ny försäkring kan vara svårt tyvärr och om man får diagnos innan barnet fyller 8 år får man heller inga pengar men men det viktiga är ju att man får hjälp anser jag i alla fall!
Vi valde att börja medisennera honnom tidigt för våran familj höll på att rasa men det finns ju andra hjälpmedel...Ett bildschema tx att ha i köket på vad som ska ske under dagen och struktur brukar oxå vara bra...Om du e intreserad hör gärna av dig till mig jag berättar gärna men! stor kram till dig och din fantastiska son du ska se att resan ni nu ska göra tillsammans blir bra och att du kommer att lära dig massor !!! Kram igen Gabriels Mamma Maria

Tack ska du ha!
Ja, det är mycket som man har att sätta sig in i, få förståelse för och bygga strategier kring. Det som känns himla skönt är ju att vi numera vet vad det beror på att vissa saker inte "funkat" som för andra barn, och att kunna lära sig på vilket sätt som man kan tänka för att vardagen och allt ska flyta lite bättre.
Vi har verkligen funderat väldigt mycket kring det här, redan som spädis var det vissa saker som nu med facit på hand har fått sin förklaring. Skönt på något sätt att inse att vi gjort så gott vi kunnat och att det inte är vi föräldrar som har skapat problemen, eller hur man ska säga.
Resan har bara börjat. jag läser en hel del nu och vi ska gå med i adhd-center så vi kan gå kurser och sånt. bildschema verkar superbra! T är jätteberoende av tydliga strulturer och förutsägbarhet.
Tack och lov så har vi (efter att ha kollat upp) en bra försäkring som faktiskt även täcker adhd. Vilken tur!!
Det som känns lite surt är att det är svårt för vissa anhöriga att inse faktum. Men det kanske ger sig med tiden.
Än så länge så sover T väldigt bra på nätterna så vi väntar med ev medicinering så länge det går. Hur har medicineringen hjälpt er? Har ni haft sömnproblem eller annat som blivit bättre? Om jag får fråga alltså.
Jag är som sagt inte så kunnig än, så det är jätteintressant att ta del av synpunkter från er som är mer "erfarna".
.Vi har också fått hjälp med extra resurs på dagis för att hjälpa T med det som han brukar ha svårt med, samlingen, måltiderna och aktivitetsbyte och sånt.
Jättetack för svaret! Kram!!