Vad ska vi ta oss till med vår trotsiga tvååring som inte gör annat än tvärtom, han vägrar äta, han slår och sparkar sin syster, han försöker bita oss och spottar på golvet.
Fram till för ett par veckor sen var han en lugn och harmonisk kille men nu är det precis som att vända på en hand.
hur ska man göra? Ett bestämt NEJ räcker liksom inte till, han gör det ändå. Kan ju knappast låsa in honom på rummet, även om man ibland känner så...
Välj era fighter. Tex med att han slåss och sparkar, ta då bort honom från lillasystern. Förösker han vbita er så kan ni ju skydda er på ett annat sätt än vad hon kan. Spottar han på golvet, så låt honom torka upp när han lugnat ner sig. Koncentrera er på det "goda" beteendet och överös honom med beröm och positiv energi, och mycket mindre energi på det sämre beteendet. Äter han inte, nej, då är det så. Gör ingen grej av det
Tänk också på NÄR gör han så här? Är det när han inte får som han vill eller någon annan situation? Många föräldrar älskar ordet trots och använder det till höger och vänster, men vad är det egentligen? Många gånger är det känsloutbrott, och en tvååring kan inte visa sina känslor som vi vuxna. Och känslor måste man ju få visa, inte få skäll eller bli bestraffad för (inte för att du har påstått det).
Tack för ditt svar! Det är som du säger, han gör ofta så här när han blir arg. Vi har försökt att bekräfta hans känslor "nu är du arg för att..." men även försökt förklara att man inte får spotta på golvet trots att man är arg. Känns dock som att han är för liten för att förstå det.
Läs Jesper Juul: Ditt kompetenta barn.
Såg att du hade två täta också....och att lillasyster nog har börjat bli rätt rörlig nu......det i kombination med att han är just två.....och hur är hans tal?
Vår äldsta blir 3 år nu i december och lillebror är 1½ år. Vi hade en riktigt, riktigt jobbig period från det att storebror var cirka 2 till 2½ år. Många saker som "krockade" hos oss/för storebror - rörlig lillebror = konkurrens, svartsjuka (vilket vi inte alls märkt av innan dess), 2-års-"trots", sen med talet m.m.
Även om många detaljer inte stämmer överens så tycker jag det här är bra läsning:
http://www.ur.se/Vuxen/Familj/Foraldraskola/1-6-ar/Artiklar/Overlevnadsguide-till-trotsaldern/
http://www.viforaldrar.se/artiklar/2007/02/01/jesper-juul-coachar/
Tålamod och mycket tid är det som fungerade bäst här. Har en helt annan kille här nu.....glad och go som leker och kommer överens med lillebror jättebra. Det vände nästan över natt.