Så besviken på min mamma.

Hon verkar ju faktiskt inte må speciellt bra.

Min mamma är tyvärr likadan. Hon träffade mig inte alls under andra graviditeten eller tredje... hon träffade andra barnet på återbesöket på BB och sedan en/två ggr till. Sen inget mer alls. Minsta har hon heller inte träffat.

Pappa hänger bara med och träffar därmed heller inte sina barnbarn....

Vet du, jag tror att du måste acceptera din mammas val, om du vill ha henne i ditt liv. Hon kanske inte är särskilt intresserad av "mormor" iden som så alls, och då är det ju så. Det är DINA barn, inte hennes barn. Hon har redan gjort den där biten, som du nu går igenom, och det det är inget som säger att hon per automatik tycker att det var den lycligaste perioden av sitt liv. Eller hur? Däremot inte sagt att hon inte tycker att ni är det finaste hon har.

Det här ÄR en generations fråga, har jag märkt, för det är många som har konflikter med sina föräldrar, just för att dom inte uppfyller traditionella mormor/morfar synen. Men det är också samhälls utvecklingen som går åt det hållet. Allting individualliseras ju numer.

Varför inte prova med att bjuda in mamma istället, för att vända taggarna utåt, får du ju se reaktionen.

Det är verkligen jättetråkigt för Dig. Och egentligen också för henne. Hon missar ju en hel del när hon inte träffar sina barnbarn. Men en del verkar vara så där att dom tycker att dom har gjort sitt och inte behöver bry sig, eller faktiskt inte heller bryr sig om sina barns barn. För mig är det helt otroligt. Jag 'älskar mina barnbarn och har dom här ofta. Nu ska jag snart få ett tredje barnbarn och det ska bli så roligt. Jag ser fram emot det.
En del tycker kanske inte barnbarn är livets efterrätt. dom vill inte ha nån efterrätt. Dom är fullt nöjda med huvudrätten - de egna barnen.
Men jag håller med den som skrev att Du skulle bjuda in Din mamma så att hon får träffa det nya barnbarnet. Du får väl ordna nån sorts liten tillställning där barnet presenteras.

Ja Ni kanske har rätt. Jag har förståt att den generationen inte är så intresserade. Min mamma var 19 år när hon fick min bror och hon har sagt att nu lever hon, lever ut sin ungdom och frihet typ.
Jag väntar ett tag sen kanske jag bjuder in henne, hon är en underbar person men usel mamma och mormor. Tack för era svar.

Jag har en mamma som är lite som din, fast hon träffar sina barnbarn iallafall en gång per månad, ibland mer. Och det har tagit mig nästan 7 år att acceptera hennes sätt att förhålla sig till "livets efterrätt".  För henne är det nog inte så, jag är helt övertygad om att hon älskar sina barnbarn jättemycket, men hon tar sig inte tiden. Hennes barn (jag och min bror) och hennes barnbarn är inte prio tre för henne ens. Och det kan jag aldrig tvinga oss/dem att bli hur mycket jag än önskar att det var så. Jag är avundsjuk på andra par som har mor och farföräldrar som finns där i vått och torrt (farmor finns, men hon är själv med 4 barnbarn och heltidsarbetande) men alla har inte samma livssituation.

Visst kan jag bli väldigt ledsen över att hennes intresse för sina barnbarn, som är det bästa jag har, är så enormt svalt men jag tänker ibland lite som att hon kommer aldrig kunna förvänta sig något av dem och mig när hon blir äldre och kommer behöva oss på ett annat sätt. Då sitter hon där ensam. Och det är inte att jag "gottar" mig i det, utan det är den krassa verkligeheten. Hon prioriterar inte oss nu (någonsinn) och kan då aldrig kräva att vi ska göra det i framtiden.

Min mamma är tyvärr död och min pappa sa när vi fick första barnet att; -Jag har redan gjort mitt och dessutom fick vi ingen hjälp av våra föräldrar när ni var små........ (Där ljuger han dock då jag vet att vi var hos dem när mamma o pappa varr utomlands).

Han vill bara ha fina barnbarn att skryta om och struntar annars helt i dem. Men det är hans val, han fanns inte där när vi var små heller......karriär ni vet .

Men vad tåkigt! Visst är det kul med arv, men det är ju ännu roligare om hon finns för er här och nu- går det att prata med henne på nåt sätt alls? (I värsta fall mejl via FB, bättre än inget. Säg att hon är efterlängtad! Det är inte alla som fattar att man faktiskt saknar dem...)

Hoppas att du åtminstone får lite bättre kontakt med henne!

Anna Sol. Tänker precis som du. När mamma är gammal och sitter själv och ruttnar så kan hon tänka " åh vilket bra liv jag har haft, arbetat och arbetat". Mina barn kommer inte vara intresserade av henne. Sånt är livet!
Jag kommer älska mina barnbarn och vilja vara med dem så mkt jag kan. Hoppas bara jag får bra kontakt med mina grabbars flickvänner bara??