Har dina kompisrelationer förändrats sen du blev förälder?+ Hur???

Ingen???

Både ja och nej. Min bästa vänner som jag har kännt sedan barnsben, våra relationer har blivit bättre. Ena har barn och är just nu också mammaledig så det hjälper ju, men den tredje jobbar och vi har precis samma relation som jag och den andra vännen. Vi pratar mycket i telen, hon utan barn är min dotters gudmor.

Men sen har vänner också försvunnit och dem försvann typ redan under graviditeten. Den kompisens pojkvän är kompis med min sambo, så vi "måste" ses ibland.. men hon och jag pratar knappt längre för hon känner att jag inte har tid med henne. Jag är precis som du... Man går upp innan 6 och jag är fasen trött vid 21 och har ingen lust att gå ut utan jag är hellre hemma med min familj. Och det förstår inte hon.

känner precis som du ts

Jag tror nog att det beror lite på vilka kompisar man har och hur man har brukat umgås med dem. 

Vi var först i "gänget" med att få barn. Men dom flesta (alla) som vi umgås med gillar barn, eller står i alla fall ut med dem Trots att en del fortfarande t.ex. studerar och är aktiva i studentkåren (d.v.s. festar ganska mycket) osv. Sedan så har vi aldrig varit så förtjusta i att gå ut på krog och dansa och så, kanske ett pubbesök nu och då, men oftast träffas vi hemma hos varann och dricker några goda öl och pratar, kanske inte varje helg men åtminstone varannan. Och då har det liksom aldrig varit något problem att ta med sig dottern (som dessutom är ett ganska snällt, glatt och socialt barn). Eftersom vi träffas hemma hos folk så "börjar" vi ofta redan 18-19 på kvällen, och då är det inget större problem om vi börjar känna oss trötta och åker hem vid 21-22, vi har ändå hunnit umgås med folk.

Så för vår del har det inte skett någon jätteförändring sedan vi fick barn. Nu har en i gänget dessutom blivit ihop med en ensamstående mamma till en femåring, som garanterat "stör" mera på festerna är vår ettåring, och ett annat par i kretsen ska ha barn i april Så gradvis blir ju gänget mera barnvänligt också. Vi har dessutom en hund, som är 4,5 år nu. Så kompiskretsen hann redan vänja sig innan vi fick barn vid att vi åtföljs av 40kg kärlek närhelst vi dyker upp (eller går hem tidigare för att hon inte kan vara ensam så länge). En liten bäbis som sover mest hela tiden var ingen större omställning jämfört med hunden

Intressant att läsa era svar. Mumin 80 det låter som mitt kompisgäng du beskriver... men tyvärr så funkar det ändå inte bra mellan oss längre. Skönt att det gör det för er! S87a har du inte nån särskild kontakt med dina vänner heller alltså??

Jag tror det beror väldigt mycket på hur man är som person. Jag har verkligen mer eller mindre tappat ALL min kontakt med kompisar. Vilket jag tycker är helt ok.  Jag är mycket tillfreds med det livet jag har med min son och hans far. Men sonens pappa däremot har inte tappat sin kontakt med sina kompisar alls. Han tar sig tid att träffa dem flera dagar i veckan och gör samma saker med dem som han gjorde innan. Och enligt mig är även det ok. Alla måste göra det som gör dem glada och lyckliga.

Ja det har du absolut rätt i! Jag skulle alla ggr välja en hemmakväll tillsammans med min man och dotter framför att träffa min kompisar! Jag har många ggr funderat på varför jag inte känner något större behov av att umgås med mina vänner regelbundet.... Det räcker liksom med nån gång här och där och jag vill absolut att det ska vara alla som ses då. Alltså alla respektive med. Så helt klart har man olika stark "familje-känsla" eller hur man ska beskriva det... Som det är nu så känner jag att jag vill inte tappa kontakten helt med mina "gamla" vänner, men samtidigt så skulle det nog betyda mer att hitta nya vänner som är i samma skede i livet som mig. Allra helst skulle jag vilja att vi hade ett annat par med barn i ungefär samma ålder att umgås med. Det är väl min dröm... Några som vi trivs galet bra med alla tre helt enkelt! Men vart hittar man det.... :( Nån som hittat nya, riktigt bra vänner bara sådär??? :) Det känns som att de flesta som har riktigt bra kompisar har hängt ihop ända från "början" liksom. Nån som kan ge hopp????

Jag hittade faktiskt några nya också, via FL Hittade en fikatråd för folk som hade bf ungefär samtidigt som jag i samma stad. I synnerhet en av dem klickade det direkt med, så hon och jag umgås jättemycket fortfarande, och det är ju ganska skönt också när det bara skiljer 1 vecka mellan våra barn

Ja det är nog väldigt olika det där. Jag var först i min bekanskapskrets med barn, nästan alla min sambos vänner hade barn innan. Ingen i min vänkrets har skaffat barn heller, jag har kvar mina vänner men hörs oftare än ses. Hörs inte lika ofta som innan heller, det är som vissa sagt här - de hittar på grejer på helgerna. Så kanske de gör saker med kort varsel också, krävs ju lite planering när man har barn  Kan tillägga att vi flyttade till hemstaden för några månader sen, men då de flesta av mina vänner också kommer härifrån är de ofta här och hälsar på. Men jag har dem ju inte i vardagen på samma sätt, så det spelar in i varför vi inte ugås lika mkt längre.
MEN jag känner att jag inte är på samma plan som mina gamla vänner längre, jag försöker va som vanligt och börjar inte prata barn om ingen av dem gör det först. Men jag vet inte jag... När jag var gravid hade jag stort behov av att ventliera med andra gravida/mammor men kände typ ingen. det behovet har fortsatt, jag vill lära känna nya mammor.
Så... jag har lärt känna några nya här, två av dem har barn och två har inga. De två utan barn träffar jag ett par ggr i månan och typ glor på film med, hittar på något. Annars har jag med dottern överallt.

Jag och min sambo har en kväll i veckan där vi hittar på nåt eget utanför hemmet, funkar jättebra. Har fortfarande behov av att hitta på nåt på egen hand, men inte lika ofta som innan o inte lika sent haha

Upplever att jag förändrats sen jag blev mamma, och det gör man ju. vännerna lever samma liv som innan ungefär, det kan va svårt ibland att få ihop..

 

Hittar på grejer på kvällarna menar jag

Mmm... känner verkligen igen mig. Det känns lite sorgligt men jag har liksom inte så mycket gemensamt med dem som inte har barn och jag är så inne i att vara mamma just nu. Det är så härligt, nytt och svårt och all min energi går åt till det. 

jag tror att det blir en liten inkänningsperiod. De kompisarna som är riktigt bra kompisar finns ju oftast kvar ändå, de förstår att det är en omställning och kommer förhoppnignsvis vilja träffa dig på andra sätt än sent på kvällarna sen med. Sen kanske en del frvinner bort och blir mer bekanta, de som man tidigare umgåtts med bara på fester eller liknande. 
Visst kan det vara sorgligt. Men man får oftast nya vänner också via barnen och föräldragrupper. Jag ser det som en naturlig del av livet att relationer förändras. Samtidigt är det viktigt att själv ta initiativ att träffa de man vill, för om du bara tackar nej till alla saker de föresplår (om de är sent på kvällarna) så slutar de nog fråga snart. Då kan du istället föreslå att de kommer hem till dig på middag, innan du är supertrött, eller träffas i parken eller liknande. Vill de fortfarande vara dina kompisar så borde de ju komma ibland då med.