Anonym (tror det går bra) skrev 2010-11-04 08:29:31 följande:
Oj vad många "experter" som utalar sig om din diagnos och din förmåga att ta hand om dig själv.
Först och främst så tror jag dig när du säger att du bara bor där pga bostadsbrist. Att du från början tyckte det verkade vara en bra lösning, men nu när du är någon annanstans i livet så vill du flytta.
En kompis lillebror fick diagnosen Asberger (jag som ändå möter en del personer med den diagnosen har fortfarande svårt att se hans Asbergerdrag, för de är så små) efter många om och men. Han var en strulputte som skolkade och inte gillade skolan. Efter beslut fick han börja på en specialskola på annan ort och flytta. Men det fanns ingen lägenhet till honom där, så han fick flytta till ett gruppboende. Han hade inget behov av hjälp och var mycket mer självständig än många av de andra som bodde där. Men det var en akutlösning för att han inte skulle hamna ännu mer snett i sin hemkomun. Så jo det finns många anledningar till att man väljer att flytta in på ett boende, och många skäl till att man tillåts.
Jag träffar också människor i mitt arbete som flyttar in eller ut på LSS-boende. Det är inte jättemånga, men det händer. Alla omprövar ibland sina livsbeslut och sin livssituation. Flyttar till villa, byter till större lägenhet, blir sambo osv. Varför skulle man inte ha det behovet om man hade en funktionsnedsättning som faller under LSS?
I min bekantskapskrets finns också ett par med 2 barn där han har Asberger och hon Downs syndrom med lindrig US. De tar hand om sina barn själva, bor i egen lägenhet. De har hjälp och stöd i att ta hand om barnet, inte rent praktiskt men de har avlastning och barnen har kontaktperson de träffar då och då. Och hans föräldrar ställer upp jättemycket, både i myndighetskontakter och med praktisk avlastning. Tyvärr har det diskuterats ibland inom socialtjänsten om de ska få behålla barnen, speciellt i början då fördommar gjorde att man ansåg att två föräldrar med de diagnoserna skulle ha svårt med anknytningen. Men det stannade vid diskussioner.
Har du någon stark annhörig eller annan företrädare som kan vara med och föra din talan? Finns det någon du litar på skulle ställa upp? I så fall tycker jag att du ska anförtro den personen med att du är gravid, och att ni tillsammans ska göra upp en plan för hur ni ska gå vidare.
Vill också tipsa om sidan
funktionshinder.se/ , där finns en expertpanel som svarar på frågor. Där kan du få adekvata svar från personer som faktiskt vet vad det innebär att bo på LSS-boende och vara förälder med funktionsnedsättning (även om din funktionsnedsättning inte är så omfattande). Anette Fahlin ger stöd, råd och tips till föräldrar med funktionsnedsättning, och Ninne Wallenborg (själv förälder med funktionsnedsättning) är öppen för frågor om det mesta som rör livet med funktionsnedsättning såsom bidragsmöjligheter, lagar, rättigheter m.m..
Det blev ett väldigt långt svar, jag hoppas du orkar läsa hela.
Apropå experter så dök det upp ännu en:)
Men oavsett om man anser sig vara expert eller inte så är INTE ett LSS boende något boende man bor på pga bostadsbrist!!!!
Absurt att du ens kan säga en sån sak!
Vet du ens vilken brist det är på dessa boende med tanke på efterfrågan?
Vet du ens hur svårt det kan vara innan man ens får en sådan insats beviljad just pga kostnaden och platsbristen?
Vet du ens hur många föräldrar till barn med funktionshinder får kämpa och slåss för att få ett LSS boende beviljat till sitt barn?
Så ska du gå in och knäppa alla andra på näsan så kom åtminstonme med ren konkret fakta!!!
Det är behoven som styr om man ska få ett LSS boende eller inte, det är graden av funktionshindret/diagnosen som styr om man ska få ett LSS boende beviljat eller inte! INTE OM MAN ÄR BOSTADSLÖS ELLER INTE!
Sen kan funktionshindrena vara oerhört olika och man behöver absolut olika mycket hjälp beroende på diagnos och grad så "din förvåning" över att det inte behöver synas på en människa bevisar bara hur insatt du är! NEJ det är faktikst oftast inget som syns utanpå så att du inte har sett någor på din kompis lillebror är inget som är så konstigt! Kommentaren du skriver är däremot konstig!
Sen precis som med alla andra föräldrar och människor så finns det en himla massa olika varianter av stödinsatser beroende på just diagnos och grad! Den utredningen sköter Soc och har kompetens nog att avgöra vilka insatser som behövs eller vilka åtgärder som ska göras!
Att du sen drar en massa paraleller med andra som får ha sitt barn kvar eller inte är verkligen onödigt!
DET GÅR INTE ATT JÄMFÖRA ETT FUNKTIONSHINDER MED ETT ANNAT!
Finns liksom ingen mall att har du det så kommer det bli så och då är det det som gäller!