• Anonym (v.9)

    När vi talar om att vi väntar barn kan dom slänga ut oss på gatan då?

    Jag bor på ett boende och gifte mig för ett årsen och min man bor här hos mig. Bebisen jag bär har tagit mig från det mörka negativa stället i mig själv jag varit på så länge. Ljuset i mitt mörker så att säga. Kan de som jobbar här tvinga mig att lämna bort mitt barn till ett familjehem eller kan dom slänga ut oss på gatan? Vad händer nu?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-11-06 15:19
    Då min respektive jobbar rätt mycket just nu så sitter jag och får fatta alla besluten verkar det som. Han verkar inte bry sig, om han gör det så har han ett konstigt sätt att uppvisa det på. Då jag inte vill göra abort så kommer jag ikväll att föreslå adoption. Låter mer humant att ge någon annan glädjen av detta underbara lilla liv om vi inte klarar av det.

  • Svar på tråden När vi talar om att vi väntar barn kan dom slänga ut oss på gatan då?
  • Anonym (v.9)
    Anonym (?) skrev 2010-11-03 14:17:47 följande:
    Vad får ni för hjälp från hemteamet idag?
    Vi får ingen hjälp från hemteamet idag i och med att vi sköter allting sinsemellan
  • Anonym (S)
    Anonym skrev 2010-11-03 13:57:27 följande:
    Nej du bor inte där i brist på bostad, du är enligt lag tvungen att bo där.

    Hur har du klarat dig helt själv? Trodde du flyttadee direkt från din mamma till hemmet?
    Men vet du ens vad du pratar om? Bara för att man bor i ett lss-boende så betyder det inte att man är tvungen enligt lag. Det är en service man erbjuds och kan tacka ja eller nej till.
  • Anonym
    Anonym skrev 2010-11-03 13:57:27 följande:
    Nej du bor inte där i brist på bostad, du är enligt lag tvungen att bo där.

    Hur har du klarat dig helt själv? Trodde du flyttadee direkt från din mamma till hemmet?
    Alltså bara en fråga vet du ens vad ett LSS-boende är?
    Det behöver inte vara ett grupp-boende utan kan lika gärna vara en vanlig lägenhet som är anpassad efter eventuella handikapp samt att om man har behov så finns det personal som kan stötta en i vardagen med olika saker. Det kan vara saker som att handla, tvätta osv men också kontakt med myndigheter, pengar mm.
    Det är inte instution du bor på för att du har gjort något fel.
    Asperger, autism och autismliknande tillstånd innebär ofta att du kan behöva lite hjälp med myndighetskontakt, kanske behöver bli påmind om att det är dags att t.ex tvätta om du lätt blir för fokuserad på andra detaljer i ditt liv.

    Man kan klara sig själv trots att man bor på ett lss-boende, det är bara en hjälp du är berättigad om man har en viss sorts diagnos som generellt betyder att det finns behov av visst stöd i vardagen, stort som litet.
  • Anonym
    Anonym (v.9) skrev 2010-11-03 13:58:09 följande:
    Jag bor inte på LSS boende för att jag inte har någonstans att bo. Jag bor här för att jag dels har rätt till det enligt LSS beslut och sen är det ju inte fel i att bo här MEN det är inget ställe för ett barn
    Ts,varför bor din man där med dej?

    Har han nån diagnos?
  • Anonym (v.9)
    Anonym skrev 2010-11-03 20:21:35 följande:
    Ts,varför bor din man där med dej?

    Har han nån diagnos?
    Nej min man har inte någon diagnos eller LSS beslut. Min LSS handläggare som tillsvidare är enhetschef för boendet vet om detta
  • Bulldozer
    Anonym (S) skrev 2010-11-03 19:35:52 följande:
    Men vet du ens vad du pratar om? Bara för att man bor i ett lss-boende så betyder det inte att man är tvungen enligt lag. Det är en service man erbjuds och kan tacka ja eller nej till.
    Nej det behöver inte vara under tvång men det är definitivt inte ett ställe man bara bor påpga bostradbrist! Vem som helst kan inte bosätta sig där bara för att man känner för det och för att man inte har nånstans att bo!
  • Anonym (v.9)
    Bulldozer skrev 2010-11-03 21:05:46 följande:
    Nej det behöver inte vara under tvång men det är definitivt inte ett ställe man bara bor påpga bostradbrist! Vem som helst kan inte bosätta sig där bara för att man känner för det och för att man inte har nånstans att bo!
    Nej det har du helt rätt i, jag bor här och var till en början väldigt positivt inställd till det då jag själv genom mitt lss beslut sökte bostad med stöd ifrån personal MEN hade jag vetat det jag vet idag så hade jag aldrig gjort det då man inte har mycket privatliv när man bor såhär. Vi kan inget göra än att som alla andra stå i bostadskö och vänta på våran tur
  • Anonym

    Jag har tidigare arbetat på ett LSS-boende för ungdomar med Aspergers och vi hade aldrig tillåtit att någon av brukarna (ålder 17-25 år) hade en 'frisk' sambo där. Boendet är till för de med behov, inte för sambos eller dylikt.

    Det var boende med egna lägenheter men gemensam umgängesdel. Och som sagt, hade någon varit så pass frisk att de klarade av en vardag tillsammans med en partner hade de inte längre behövt bo hos oss. Då hade kommunen de kom från inte varit villiga att betala för platsen. Det är inte precis gratis.

    Men lycka till med graviditeten i alla fall. :)  Ta hjälp om du får den, det är en stor omställning, särskilt om man är beroende av ordning och fasta rutiner.

  • Anonym (v.9)
    Anonym skrev 2010-11-03 21:31:12 följande:
    Jag har tidigare arbetat på ett LSS-boende för ungdomar med Aspergers och vi hade aldrig tillåtit att någon av brukarna (ålder 17-25 år) hade en 'frisk' sambo där. Boendet är till för de med behov, inte för sambos eller dylikt.

    Det var boende med egna lägenheter men gemensam umgängesdel. Och som sagt, hade någon varit så pass frisk att de klarade av en vardag tillsammans med en partner hade de inte längre behövt bo hos oss. Då hade kommunen de kom från inte varit villiga att betala för platsen. Det är inte precis gratis.

    Men lycka till med graviditeten i alla fall. :)  Ta hjälp om du får den, det är en stor omställning, särskilt om man är beroende av ordning och fasta rutiner.
    De som jobbar här samt enhetschefen för boendet är fullt medveten om situationen och har även hjälpt oss på väg mot en ny lägenhet genom att skriva ett intyg som beviljade oss en plats i förturskön till lägenhet. Det är emot reglerna att han bor här vilket vi alla inblandade vet men är det konstigt att ett gift par vill bo ihop? Vi har inte valt att det ska vara såhär vi kan bara göra vårat bästa för att framtiden ska bli så bra som möjligt.
  • Anonym

    Nej, det är inte alls konstigt att man vill bo tillsammans om man är gifta. :)

    Det är bara konstigt att inte de som betalar boendet (dvs antingen din hemkommun eller din familj? Vi har haft båda varianterna.) anser att det är okej att betala för ett boende som du uppenbarligen inte behöver egentligen. De kommunerna vi arbetade med ville inte betala ett öre mer än de måste och ibland fick brukarna flytta för att kommunen hux flux bedömde att de inte längre ville betala.

  • Anonym (v.9)
    Anonym skrev 2010-11-03 21:58:11 följande:
    Nej, det är inte alls konstigt att man vill bo tillsammans om man är gifta. :)

    Det är bara konstigt att inte de som betalar boendet (dvs antingen din hemkommun eller din familj? Vi har haft båda varianterna.) anser att det är okej att betala för ett boende som du uppenbarligen inte behöver egentligen. De kommunerna vi arbetade med ville inte betala ett öre mer än de måste och ibland fick brukarna flytta för att kommunen hux flux bedömde att de inte längre ville betala.
    Jag betalar vad jag vet för allting själv, när jag var skriven på min adress själv och ogift så hade jag bostadsbidrag och fick även höra att man genom detta dels betalade för sitt boendestöd. Om jag betalar för det idag eller hur det än må ligga till det vet jag inte. Alla parter kommer bra överens.
  • Lavish

    Om du bor på boendet för att du inte klarar att ta hand om dig själv kan jag ju förstå att soc blir skeptiska till att du ska kunna ta hand om ett barn.

  • Anonym

    bor din man och hans barn hos dig på boendet?
    varför flyttade inte du till honom istället`?

  • Bulldozer
    Anonym (v.9) skrev 2010-11-03 22:01:57 följande:
    Jag betalar vad jag vet för allting själv, när jag var skriven på min adress själv och ogift så hade jag bostadsbidrag och fick även höra att man genom detta dels betalade för sitt boendestöd. Om jag betalar för det idag eller hur det än må ligga till det vet jag inte. Alla parter kommer bra överens.
    Du betalar nog inte ett LSS boende alldeles själv om det nu inte är så att du är mycket förmögen och din goda man anser ihp med dig att det ska läggas pengar på den sorterns boende! Ett LSS boende kostar en hel del för kommunen och har inte idag överdrivet många platser till dom som verkligen är i behov av sådana boenden! det finns mer ungdomar idag som skulle behöva ett LSS boende mot vad det finns platser!
    Brukar vara en relativt lång kamp för föräldrarna och mycket energi och kämpande för att lyckas få in sitt barn med funktionshibder på ett LSS boende! Jag vet många som har kämpat o slagits med näbbar o klor för att lyckas!
    Så NEJ Ts att det ska vara som nån variant av hotelverksamhet  för dig att vistas där tror jag inte ett dugg på! Finns nog en grundläggande utredning till det här boendet och ett beslut på att det finns ett behov av ett  LSS boende för just dig!
  • Anonym (tror det går bra)

    Oj vad många "experter" som utalar sig om din diagnos och din förmåga att ta hand om dig själv.

    Först och främst så tror jag dig när du säger att du bara bor där pga bostadsbrist. Att du från början tyckte det verkade vara en bra lösning, men nu när du är någon annanstans i livet så vill du flytta.

     En kompis lillebror fick diagnosen Asberger (jag som ändå möter en del personer med den diagnosen har fortfarande svårt att se hans Asbergerdrag, för de är så små) efter många om och men. Han var en strulputte som skolkade och inte gillade skolan. Efter beslut fick han börja på en specialskola på annan ort och flytta. Men det fanns ingen lägenhet till honom där, så han fick flytta till ett gruppboende. Han hade inget behov av hjälp och var mycket mer självständig än många av de andra som bodde där. Men det var en akutlösning för att han inte skulle hamna ännu  mer snett i sin hemkomun. Så jo det finns många anledningar till att man väljer att flytta in på ett boende, och många skäl till att man tillåts.

    Jag träffar också människor i mitt arbete som flyttar in eller ut på LSS-boende. Det är inte jättemånga, men det händer. Alla omprövar ibland sina livsbeslut och sin livssituation. Flyttar till villa, byter till större lägenhet, blir sambo osv. Varför skulle man inte ha det behovet om man hade en funktionsnedsättning som faller under LSS?

    I min bekantskapskrets finns också ett par med 2 barn där han har Asberger och hon Downs syndrom med lindrig US. De tar hand om sina barn själva, bor i egen lägenhet. De har hjälp och stöd i att ta hand om barnet, inte rent praktiskt men de har avlastning och barnen har kontaktperson de träffar då och då. Och hans föräldrar ställer upp jättemycket, både i myndighetskontakter och med praktisk avlastning. Tyvärr har det diskuterats ibland inom socialtjänsten om de ska få behålla barnen, speciellt i början då fördommar gjorde att man ansåg att två föräldrar med de diagnoserna skulle ha svårt med anknytningen. Men det stannade vid diskussioner.

    Har du någon stark annhörig eller annan företrädare som kan vara med och föra din talan? Finns det någon du litar på skulle ställa upp? I så fall tycker jag att du ska anförtro den personen med att du är gravid, och att ni tillsammans ska göra upp en plan för hur ni ska gå vidare.

    Vill också tipsa om sidan http://funktionshinder.se/ , där finns en expertpanel som svarar på frågor. Där kan du få adekvata svar från personer som faktiskt vet vad det innebär att bo på LSS-boende och vara förälder med funktionsnedsättning (även om din funktionsnedsättning inte är så omfattande). Anette Fahlin ger stöd, råd och tips till föräldrar med funktionsnedsättning, och Ninne Wallenborg (själv förälder med funktionsnedsättning) är öppen för frågor om det mesta som rör livet med funktionsnedsättning såsom bidragsmöjligheter, lagar, rättigheter m.m..

    Det blev ett väldigt långt svar, jag hoppas du orkar läsa hela.

  • Anonym (v.9)
    Anonym (tror det går bra) skrev 2010-11-04 08:29:31 följande:
    Oj vad många "experter" som utalar sig om din diagnos och din förmåga att ta hand om dig själv.

    Först och främst så tror jag dig när du säger att du bara bor där pga bostadsbrist. Att du från början tyckte det verkade vara en bra lösning, men nu när du är någon annanstans i livet så vill du flytta.

     En kompis lillebror fick diagnosen Asberger (jag som ändå möter en del personer med den diagnosen har fortfarande svårt att se hans Asbergerdrag, för de är så små) efter många om och men. Han var en strulputte som skolkade och inte gillade skolan. Efter beslut fick han börja på en specialskola på annan ort och flytta. Men det fanns ingen lägenhet till honom där, så han fick flytta till ett gruppboende. Han hade inget behov av hjälp och var mycket mer självständig än många av de andra som bodde där. Men det var en akutlösning för att han inte skulle hamna ännu  mer snett i sin hemkomun. Så jo det finns många anledningar till att man väljer att flytta in på ett boende, och många skäl till att man tillåts.

    Jag träffar också människor i mitt arbete som flyttar in eller ut på LSS-boende. Det är inte jättemånga, men det händer. Alla omprövar ibland sina livsbeslut och sin livssituation. Flyttar till villa, byter till större lägenhet, blir sambo osv. Varför skulle man inte ha det behovet om man hade en funktionsnedsättning som faller under LSS?

    I min bekantskapskrets finns också ett par med 2 barn där han har Asberger och hon Downs syndrom med lindrig US. De tar hand om sina barn själva, bor i egen lägenhet. De har hjälp och stöd i att ta hand om barnet, inte rent praktiskt men de har avlastning och barnen har kontaktperson de träffar då och då. Och hans föräldrar ställer upp jättemycket, både i myndighetskontakter och med praktisk avlastning. Tyvärr har det diskuterats ibland inom socialtjänsten om de ska få behålla barnen, speciellt i början då fördommar gjorde att man ansåg att två föräldrar med de diagnoserna skulle ha svårt med anknytningen. Men det stannade vid diskussioner.

    Har du någon stark annhörig eller annan företrädare som kan vara med och föra din talan? Finns det någon du litar på skulle ställa upp? I så fall tycker jag att du ska anförtro den personen med att du är gravid, och att ni tillsammans ska göra upp en plan för hur ni ska gå vidare.

    Vill också tipsa om sidan funktionshinder.se/ , där finns en expertpanel som svarar på frågor. Där kan du få adekvata svar från personer som faktiskt vet vad det innebär att bo på LSS-boende och vara förälder med funktionsnedsättning (även om din funktionsnedsättning inte är så omfattande). Anette Fahlin ger stöd, råd och tips till föräldrar med funktionsnedsättning, och Ninne Wallenborg (själv förälder med funktionsnedsättning) är öppen för frågor om det mesta som rör livet med funktionsnedsättning såsom bidragsmöjligheter, lagar, rättigheter m.m..

    Det blev ett väldigt långt svar, jag hoppas du orkar läsa hela.
    Att läsa ditt inlägg var oerhört givande. Ja det finns måååånga "experter" som uttalar sig. Men visste i stort sett vad jag dels gav mig in på när jag blev medlem här och i allra högsta grad när jag bestämde mig för att skriva detta i forumet. Vissa saker var rentav sårande MEN som med allt annat borstar jag bara bort det från ytan och fortsätter leva mitt liv kämpandes som så länge. Ska överväga det där du skriver om att anförtro detta till någon anhörig. Fast det kommer bli svårt begravde den enda människa jag kunde lita på för ett halvårsedan
  • Bulldozer
    Anonym (tror det går bra) skrev 2010-11-04 08:29:31 följande:
    Oj vad många "experter" som utalar sig om din diagnos och din förmåga att ta hand om dig själv.

    Först och främst så tror jag dig när du säger att du bara bor där pga bostadsbrist. Att du från början tyckte det verkade vara en bra lösning, men nu när du är någon annanstans i livet så vill du flytta.

     En kompis lillebror fick diagnosen Asberger (jag som ändå möter en del personer med den diagnosen har fortfarande svårt att se hans Asbergerdrag, för de är så små) efter många om och men. Han var en strulputte som skolkade och inte gillade skolan. Efter beslut fick han börja på en specialskola på annan ort och flytta. Men det fanns ingen lägenhet till honom där, så han fick flytta till ett gruppboende. Han hade inget behov av hjälp och var mycket mer självständig än många av de andra som bodde där. Men det var en akutlösning för att han inte skulle hamna ännu  mer snett i sin hemkomun. Så jo det finns många anledningar till att man väljer att flytta in på ett boende, och många skäl till att man tillåts.

    Jag träffar också människor i mitt arbete som flyttar in eller ut på LSS-boende. Det är inte jättemånga, men det händer. Alla omprövar ibland sina livsbeslut och sin livssituation. Flyttar till villa, byter till större lägenhet, blir sambo osv. Varför skulle man inte ha det behovet om man hade en funktionsnedsättning som faller under LSS?

    I min bekantskapskrets finns också ett par med 2 barn där han har Asberger och hon Downs syndrom med lindrig US. De tar hand om sina barn själva, bor i egen lägenhet. De har hjälp och stöd i att ta hand om barnet, inte rent praktiskt men de har avlastning och barnen har kontaktperson de träffar då och då. Och hans föräldrar ställer upp jättemycket, både i myndighetskontakter och med praktisk avlastning. Tyvärr har det diskuterats ibland inom socialtjänsten om de ska få behålla barnen, speciellt i början då fördommar gjorde att man ansåg att två föräldrar med de diagnoserna skulle ha svårt med anknytningen. Men det stannade vid diskussioner.

    Har du någon stark annhörig eller annan företrädare som kan vara med och föra din talan? Finns det någon du litar på skulle ställa upp? I så fall tycker jag att du ska anförtro den personen med att du är gravid, och att ni tillsammans ska göra upp en plan för hur ni ska gå vidare.

    Vill också tipsa om sidan funktionshinder.se/ , där finns en expertpanel som svarar på frågor. Där kan du få adekvata svar från personer som faktiskt vet vad det innebär att bo på LSS-boende och vara förälder med funktionsnedsättning (även om din funktionsnedsättning inte är så omfattande). Anette Fahlin ger stöd, råd och tips till föräldrar med funktionsnedsättning, och Ninne Wallenborg (själv förälder med funktionsnedsättning) är öppen för frågor om det mesta som rör livet med funktionsnedsättning såsom bidragsmöjligheter, lagar, rättigheter m.m..

    Det blev ett väldigt långt svar, jag hoppas du orkar läsa hela.
    Apropå experter så dök det upp ännu en:)
    Men oavsett om man anser sig vara expert eller inte så är INTE ett LSS boende något boende man bor på pga bostadsbrist!!!!
    Absurt att du ens kan säga en sån sak!
    Vet du ens vilken brist det är på dessa boende med tanke på efterfrågan?
    Vet du ens hur svårt det kan vara innan man ens får en sådan insats beviljad just pga kostnaden och platsbristen?
    Vet du ens hur många föräldrar till barn med funktionshinder får kämpa och slåss för att få ett LSS boende beviljat till sitt barn?
    Så ska du gå in och knäppa alla andra på näsan så kom åtminstonme med ren konkret fakta!!!
    Det är behoven som styr om man ska få ett LSS boende eller inte, det är graden av funktionshindret/diagnosen som styr om man ska få ett LSS boende beviljat eller inte! INTE OM MAN ÄR BOSTADSLÖS ELLER INTE!
    Sen kan funktionshindrena vara oerhört olika och man behöver absolut olika mycket hjälp beroende på diagnos och grad så "din förvåning" över att det inte behöver synas på en människa bevisar bara hur insatt du är! NEJ det är faktikst oftast inget som syns utanpå så att du inte har sett någor på din kompis lillebror är inget som är så konstigt! Kommentaren du skriver är däremot konstig!
    Sen precis som med alla andra föräldrar och människor så finns det en himla massa olika varianter av stödinsatser beroende på just diagnos och grad! Den utredningen sköter Soc och har kompetens nog att avgöra vilka insatser som behövs eller vilka åtgärder som ska göras!
    Att du sen drar en massa paraleller med andra som får ha sitt barn kvar eller inte är verkligen onödigt!
    DET GÅR INTE ATT JÄMFÖRA ETT FUNKTIONSHINDER MED ETT ANNAT!
    Finns liksom ingen mall att har du det så kommer det bli så och då är det det som gäller!
  • JaneDoe10
    Anonym (?) skrev 2010-11-03 14:05:47 följande:
    TS, en nära anhörig till mig faller inom LSS (lätt utv.störning). Hon har alltid bott själv, men haft andra LSS insattser b.la. tandvård. Hon och hennes "normalfungerande" make har två barn tillsammans. Det ena barnet har levt med sin mamma och pappa fram till vuxen ålder och har i det stora hela haft en god uppväxt. Det andra barnet (6 år yngre än det äldre) tvångsomhändertogs enligt LVU när hon var några år.
    Hur var det möjligt att de kunde ge ett barn en bra uppväxt och det andra inte?
    ♥ Vecka 21 ♥ BF 19 Mars ♥
  • Pinje
    Anonym (tror det går bra) skrev 2010-11-04 08:29:31 följande:
    I min bekantskapskrets finns också ett par med 2 barn där han har Asberger och hon Downs syndrom med lindrig US. De tar hand om sina barn själva, bor i egen lägenhet. De har hjälp och stöd i att ta hand om barnet, inte rent praktiskt men de har avlastning och barnen har kontaktperson de träffar då och då. Och hans föräldrar ställer upp jättemycket, både i myndighetskontakter och med praktisk avlastning. Tyvärr har det diskuterats ibland inom socialtjänsten om de ska få behålla barnen, speciellt i början då fördommar gjorde att man ansåg att två föräldrar med de diagnoserna skulle ha svårt med anknytningen. Men det stannade vid diskussioner.
    Oj så intressant. Finns det någon möjlighet att du kan inboxa mig? Jag har massor av frågor! :)
Svar på tråden När vi talar om att vi väntar barn kan dom slänga ut oss på gatan då?