Hur ska jag göra för att ej vara rädd inför förlossningen?
Hej.
Jag behöver råd för hur jag ska tänka för att inte vara nervös inför förlossningen.
Min uppfattning av min första förlossning var att den var fruktansvärd.
Jaha. Nu har jag inte skrivit på några dagar.
Blev inlagd på lördagen för att jag hade högt BT och protein i urinen. Hem på söndagen och då så sa BM som gjorde CTG att jag hade sammandragningar, vilket jag ej kände av.
Hem, sov, ut och julhandlade, hade lite mensvärk på kvällen men inte så farligt. Framåt 2 på natten började jag inse att jag andades när jag hade "mensvärk" och tänkte kanske ska ringa in och rådgöra. BM som svarade sa att jag nog var i latensfasen och att jag skulle komma in när jag inte klarade mig hemma längre.
Runt halv fyra åkte vi in på kontroll. Har inte jätteont men vill veta ifall det startat eller ej.
De kopplar ctg, säger du ska få ligga i 20 min.. Efter 20 min har jag mycket mera ont.. Vill få ställa mig upp men får inte för remsan duger inte då den får in min hjärtljud ibland. Får sätta mig upp o kräkas ggr flera.. Till slut kommer bm o säger att det är okej. Säger att hon ska undersöka mig.. Man ser på henne att hon tycker att jag får nog åka hem. Av med kläderna, känner efter, upp med höfterna.. Oj.. du är öppen 4 -5 cm. Du får stanna. Har du funderat på bedövning.
Nej säger jag, jag och bm har inte pratat så mkt om det för hon sa att ni skulle föreslå. Ja då föreslår vi epidural.Ja ge mig det då. Visst mitt bt var 160/110 o usticka hade positivt på allting men kunde vara för att de antingen läckte fostervatten eller för att jag just då börjat blöda.
För att få epidural var de tvugna att ta massa prover etc.. Så sagt o gjort. Ja kommer.. SNART! Till slut kommer hon in, sätter pvk och säger kom så ska du få bada.. Vi kopplar droppet sen. Jag vill inte bada i badkar men hon säger det kommer vara så skönt. Tar mig i handen och drar med mig och sätter mig ner i ett badkar. Trots att jag säger flera gånger att jag vill inte bada, snälla låt mig slippa det. Badkaret är tomt när jag får sätat mig ner. Klarar av att sitta där ca 40 min och har då en rejäl värkstorm. Blev satt i badet klockan 06,00 och strax före 7 fick min sambo hjälpa mig ur. Min BM berättade för mig på efterkontrollen att värkarna jag hade då kallade tvillingvärkar. Dom kom konstant hela tiden utan uppehåll.
Sambon hjälper mig upp, tillbaka tll sängen. Då kommer BM och säger är du redan klar. JA säger jag jag ville inte bada. Får lustgas.
Vid sju ringer jag på klockan o frågar om jag får ngn epidural. Icke för provsvaren har inte kommit. Ja försök f inte med mig säger jag. Det har gått 2 ½ timme och AKUTSVAR tar 1 timme. Nej inte här. Nej ljug inte för mig. Jag var så arg på den arroganta undersköterskan. Fortfarande spydde ja hela tiden.
Känner hur vattnet går. Så vi ringer igen o samma arroganta usk kommer. Känner att bebis sjunkit ner MASSA o att jag bara vill krysta men tänker någonstans inom mig att de sa att det ska gå lång tid. 1 cm i timmen. Jag kan inte krysta en. Då spricker jag. Uskan kommer tillbaka. Hon säger BM kommer om en stund. Jag säger hon måste komma nu. Nej säger USK hon är upptagen. Då kräks jag, igen. Tyvärr så hamnar lite på USK´s ben så hon fräser vad håller du på med.
Halvkrystar lite o ringer igen. Tillslut så kommer hon igen men dom kommer ju säger jag. De här kommer ta tid.. De sitter o rapporterar. Jag säger åt henne att ta dit barnmorskan eftersom jag vet (gjort praktik på förlossningen under min sjuksköterskeutbildning) att dom har datajournaler så hon kan läsa sen. Men ingen BM kommer.
Ringer igen.
Sen kommer någon annan usk in. Presenterar sig och säger att hon jobbardag, jag sliter tag i henne o säger du går inte ifrån mig! Hon tittar på mig, ringer på bm, bm undersöker och oj. Du ska krysta.
Sprack ingenting. Några få bristningar. Fick dock ej äta o dricka efteråt för de var tvugna att undersöka ifall alla moderkakor (de trodde att de sett en biplacenta på flera ul) kommit ut.. De kom nämligen bara ut EN! De hittade någonting kvar i livmodern men trodde de var koagel.
Så klockan 08:16 var min dotter född. Min BM på mödravården sa att det var en snabb första förlossning.
Jag är nu livrädd för att föda barn igen. Inte för att det ska göra ont för det förstår jag att det ska göra. Utan att dom inte ska lyssna. Att dom ska vara lika arroganta igen. Hände flera grejjer där dom bara ignorerade vad jag sa under de 4 timmarna jag befann mig på förlossningen.
Ska EV få träffa KLARA barnmorskorna men min BM isste inte ifall de har tid att ta emot just nu.
Hur kan man som sjukvårdspersonal ta en person i handen och säga nu ska du bada. Jag var ju där på hsl, inte lpt. Nej hela förlossningen har etsat sig fast i minnet som någonting hemskt och min sambo förstår inte när jag försöker prata med honom.
Har du något råd vad jag bör göra? Ska jag läsa på mera så jag blir mera insatt så jag kan ifrågasätta mera? Ska jag föda i något annat län? Åka utomlands så att dom lyssnar på mig?
Jag ber om ursäkt för att det blev så långt men är orolig inför den kommande förlossningen som blir i mars