rädsla eller sund skepsis?
Hej Lena!
Många med "förlossningsrädsa" är ju kvinnor som redan fött ett barn. Jag får intrycket att man tycker förolssningsrädsla är omotiverat, något man ska "komma över", men dessa kvinnor har ju egen förstahandsinformation om att en förlossning inte alltid är så mysig. Hjälper det verkligen att gå till en aurorabarnmorska som förklarar att "nästa gång går det nog som det var tänkt" Hur ska man komma vidare om man fastnat i en taskig förlossningsupplevelse?
Man brukar ju säga att det är bättre för barnet att födas vaginalt. Kan du hjälpa mig med lite statistik? Hur vanligt är det att barnet skadas vid ett planerat snitt i Sverige resp vid en planerad vaginalförlossning med vidhängande risk för akutsnitt eller klocka hos en förlossningsrädd? Statistik över hur mycket jag ökar risken för mitt barn genom att be om ett planerat snitt skulle nog motivera mig mer att försöka föda vaginalt än diffusa löften om en eventuellt bättre upplevelse andra gången.
Ber om ursäkt om frågan är ostrukturerad, men hoppas på svar ändå.