Barn som gör sönder saker hemma hos andra.

Det beror väldigt mycket på vad som hände, men generellt tycker jag att den som passar barnen har ansvaret. Precis som "passaren" ansvarar för säkerheten, skadar sig mitt barn hemma hos någon annan är det ju inte rimligen mitt fel. Skadar sig någon annans barn hemma hos mig ÄR det däremot mitt fel.

Själv skulle jag aldrig i livet få för mig att begära ersättning för något som gått sönder under lek. Om t ex mitt barn och ett annat barn bollar inomhus och har sönder en spegel så kunde det ju precis lika gärna varit mitt barn som träffade spegeln som det andra barnet; och att hålla ordning på leken var mitt (eller någon annan närvarande vuxens) jobb. Inte barnens. 

Jag skulle definitivt ersätta det som mitt barn gjort sönder

Äger ingenting som är värt över två lax, förutom datorn kanske. å skulle den pajjas av nån av min kids´ vänner, så e d ju sånt som händer...

vänskap (till föräldern ifråga) är mer värt än pengar

Snålsverige!

Självklart ska man göra upp för sig om ens ungar går och har sönder saker.

Även om man är under fem år så kan man inte börja riva och slita på inredningen, hade jag gjord det hade jag fått stryk.

Inte något av dina alternativ. Vi tar det genom försäkringsbolaget och jag betalar självrisken.

dessutom är det förbjudet att ge barn stryk i snålsverige...

Nja, det beror på hur det har hänt. Generellt kan jag väl tycka att om jag lämnar bort mitt barn hos andra så har de också ett visst ansvar ... om de har så dålig koll att dyrbara klenoder skadas så finns det ju även en stor risk att de har så dålig koll att mitt barn skadar sig. Jag skulle alltså undra hur det gick till och om jag gör bedömningen att de inte har brustit i tillsyn så betalar jag. Det förutsätter såklart att det är ett rimligt pris, jag tänker inte ta ansvar för dåliga konstaffärer där de betalat flera tusen för hötorgskonst etc. 

 

beror på vad det är, och hur den gicks önder.
har dom inte försäkrning?

Fast om en femåring befinner sig i ditt hem utan sina föräldrar och verkar helt bindgalen, håller inte du koll så att inget händer? 
  

Nej jag tycker inte du är dum och blåögd utan du reagerar med ansvar. Om man är ansvarsfullt lagd så erbjuder man sig att betala. Men man kastar samtidigt egentligen bollen till den andra när man erbjuder sig att betala för att också denne skall få ta sitt ansvar. Det hör till dom sociala spelreglerna att göra rätt för sig själv för att inte orsaka problem i sina relationer. 
Jag gör alltså rätt för min del när jag erbjuder mig att betala och den andra gör rätt för sig om hon backar eller vill kompromissa med att dela på betalningen.

Vi tar bort saker som är dyra och riskerar att gå sönder om andras barn är hos oss. Skulle aldrig kräva någon av mina vänner på 2000 kr. Mitt hem, jag barnvakt, mitt ansvar.

Skulle aldrig våga lämna mina barn hos en som har dyra saker framme om jag visste att de resonerade så att går det sönder betalar jag. Olyckor händer lätt.

Skulle det ändå hända hade jag erbjudit mig att betala (fast jag tycker det är fel ) och hade mitt barn medvetet haft sönder något så hade jag inte bara erbjudit mig att betala utan helt enkelt betalat.

Får nog se till att framtida barnvakter tar bort sina värdefulla prylar

Men alltså, det är ju en jäkla skillnad på om de har gett mitt barn en fotboll och lämnat honom ensam i vardagsrummet där det finns en massa dyra vaser medan maten förbereds eller om barnet som ett hyss har de smugit in i vardagsrummet där de egentligen inte får vara och så har olyckan skett. Det är alltså för mig en glidande skala och baserat på var på skalan man befinner sig skulle jag känna ett behov av att betala i varierande grad. 
 
Om jag lämnar bort mitt barn till någon så finns det ju ändå en miniminivå av kontroll som jag förväntar mig av de som bor där, annars kan jag ju lika gärna låta honom vara ensam hemma. 

Hade jag däremot själv varit på plats hade jag betalat utan tvekan. 

Tur att jag aldrig gjorde sönder något. Eller kanske skicklighet, med bra koordination och motorik i tidig ålder.

Javisst är det stor skillnad på hur det gått till.
Men man får väl försöka se saken i ett perspektiv där den mänskliga faktorn spelat roll om man överhuvudtaget skall kunna diskutera en sådan sak helt generellt. 

"Du vet inte hur du skulle göra."

beror så mkt på omständigheterna och vilken typ av sak, vi skulle nog erbjuda att betala, men skulle nog inte våga åka dit med barn igen...

Hade min 5-åring haft sönder något för 2000 spänn hos en kompis så hade jag absolut ersatt det, och sedan pratat förstånd med min 5-åring om att vara försiktig med ömtåliga saker så att de inte går sönder. Nemas problemas, liksom.
MEN hade jag haft en liten 2 åring hemma hos någon annan, och denne lämnas obevakad och har sönder något. Nej, då hade jag inte varit lika sugen på att ge ersättning. En 2 åring förstår ju inte på samma sätt som en 5 åring, som man kan resonera med och förklara för. Så där hade jag faktiskt tyckt att kompisens föräldrar fick skylla sig själv om de lämnade ungen utan tillsyn.
(för att inte tala om att jag inte hade velat ha min unge där då - en 2 åring är för liten för att lämnas ensam)