Är du nöjd med hur mycket pappan hjälper till med barnet/hemmet?

Min man hjälper inte till, vi delar lika!

Ja jag är nöjd med vår uppdelning och hans insats. Vi gör inte riktigt 50/50 men mer eller mindre. Vissa bitar med sonen tar jag nästan själv men det är inget jag stör mig på, utan har mer eller mindre valt själv. Och hade jag uttryckt ett behov av att vi delade på ett annat sätt eller att han gjorde något mer än han gör idag så hade han ställt upp på det utan problem eller gnäll.

Jag tror faktiskt att både han och jag  blivit lite bättre på att få arslet ur vagnen efter att sonen kom, för nu kan man liksom inte välja på att diska eller surfa, utan nu är det så att om man inte diskar så får man sonen på halsen så då blir man så illa tvungen att göra nytta på något sätt.

Samma här :)

Jag vet inte riktigt hur jag ska svara...

Nej - Då jag fortfarande jobbade eller pluggade så gjorde han helt klart för lite här hemma... Både inne och ute. Det märktes framför allt efter en operation i slutet av förra vintern då jag inte fick lyfta på två månader. Så mkt snö har vi aldrig haft på vå ruppfart som då.

Ja - Nu då jag är hemmafru (eller vad man nu ska kalla mig) så gör han helt klart det han ska. Jag gör i stort sett allt (utom kör barn till och från aktiviteter) mån-fre och under helgen delar vi på det som ska göras.

Så jag kan faktiskt inte svara varken ja eller nej.... Jag vet dock att han är bortskämd och att jag för det mesta gör för mkt, även då jag jobbat/pluggat. Men det är OK för mig, jag vet att han uppskattar det och det är ingen större farar för mig att uppdelningen är som den är.

Jag ser oss mer som ett "team" här hemma, jag är urkass på att sammsuga och städa t.ex. men jag lagar nästan alltid maten, bäddar rent och sköter toaletterna t.ex. Sen jobbar ju sambon in vår brödföda vilket inte jag gör..

Han gör mest, jag hjälper till med det jag orkar. Laga gärna mat, men han får diska. Han sköter tvättning, strykning och städning. Jag plockar lite på kvällarna. Han lägger alltid barnet är han är hemma på kvällen.

Hej :) kul tråd!!
Detta diskuteras ständigt och just under samma rubrik?

Vadå har man "tur" om mannen/killen gör lika mycket som än själv?

Jag pratade med en kollega i dag och förklarade min syn på kvinnor/tjejer som inte blir respekterade av sina män. Jag jobbar nästan bara med killar och hör deras tugg dagarna i enda så jag vet att dom inte uppskattar att det är på det viset men gör inget åt det eftersom att deras tjejer låter sig "trampas" på... När vi har middagar med kollegorna och deras partners så har jag svårt att ta tjejerna på allvar eftersom att deras killars dissrespekt redan har smittat av sig på mig...

Hur ser ni på kvinnor som låter sig hunsas??

Just d :). dontworrybehappy.bloggplatsen.se/

Röstade ja men egentligen så är det helt fel då min man inte "hjälper till" hemma hos oss. Vi delar ansvaret för hus, hem och familj.

Ok, jag har förstått att inlägget var dåligt formulerat och borde ha stått någon i stil med "delar ni lika på hemarbetet hemma". Tycker inte att det behövs påpekas en gång till nu ;)

Angående om jag låter mig "hunsas": I vår familj har vi en uppdelning att mannen sköter allt som har med "byggprojekt" renoveringar, reparationer, reseplanering etc. Storhandlar. Jag sköter inköp till barnen, har hand om de mest, dels för att jag är mammaledig, dels för att jag tycker att det är "roligare" än vad min man tycker att det är med barnpassning, medan jag avskyr allt det som han gör.

Pga ovanstående kan jag inte säga att han inte hjälper till, eftersom att det är mest jag som har avstått att göra det han gör.

Men.. det jag skulle önska är ett större engagemang för barnen och egna initiativ till att göra saker med dem på egen hand ibland. Han gör absolut sin del, men då måste "kommendera" honom till det, vilket är tråkigt.

Vi har pratat om detta åtskilliga gånger och han menar att han inte vet vad han ska hitta på eftersom hans föräldrar aldrig lekte med honom. (För mig var det precis tvärtom)

Oavsett så skulle jag vilja rikta frågan till alla er som uttryckt  sig likt "Vi delar lika, något annat skulle jag aldrig acceptera". Vad menas egentligen med det?? Jag har inte accepterat att han inte är mer med barnen, för det tycker jag är en självklarhet (som inte kan bytas bort för annat).
Däremot är det uppenbarligen inte alltid lätt att ändra en person och jag känner att jag inte kommer så mycket längre. Skulle ni som säger "inte acceptera detta" skilja er då eller vad??

Själv ser jag det som att det handlar om att nu "acceptera bristerna under småbarnsåren" och sen ha ett lika jämlikt förhållande som vi hade innan dem. Konstigt? Ja tyck vad ni vill, men förutom att han inte är lika bra på barnpassning som jag är  så älskar han dem och är en fantastisk äkta man i övrigt:)

Nej!

Här är det jag som gör allt för det mesta. Han kan leka med barnen medans jag gör mat
thats it.

Det enda som gäller för honom är att få barnen i säng tidigt så han kan spela PS3.

Vi delar på allt hushållsarbete och barnarbete. Och vi har förstås delat föräldraledigheten lika. Under föräldraledighetsperioderna har hemmaföräldern gjort mer men det har ju jämnat ut sig. Egentiden är också lika förstås.

Sen från dag till dag så kan det ju skilja sig åt, den som är piggast gör mest, typ. Vi är ju ett team. Jag tvättar oftast. Han lagar mat oftast. Sonen stökar till oftast. :)

Jag skulle inte valt att skaffa barn med en man som inte var villig att ta sin del ffa när det gäller föräldraskap. Då hade det inte blivit barn. Vi hade bott ihop i 8 år innan vi ens tänkte barn. Så vi visste ju vart vi hade varandra.

Vi har också medvetet arbetat hårt på att ha ett jämlikt förhållande.

I princip ja, vi delar lika!
Men vi pratar mycket om det, för det är en stor omställning att få barn. Det är först när man får barn som man märker hur jämställda man egentligen är är min erfarenhet.
En viktigt del för att inte hamna i "kvinnofällan" är att inte ta p åsig allt hemarbete under föräldraledigheten, för då är det lätt att man fortsätter, ser jag från mina vänner. Så vi delar på allt jobb oavsett vem som är hemma - den föräldralediga ägnar sig bara åt barnen på dagarna och jobb som städa, tvätta, handla etc delar vi på som vanligt.

Jag kan tycka att man aldrig helt vet hur någon ska reagera på att skaffa barn. Vi delade innan barnen på allt hemarbete, men nu är vi båda tröttare och då är det tydligen så att oavsett situation så verkar han alltid "ha monopol på att vara tröttast". Verkar som sagt inte gå att ändra ¨på. Är han pigg gör han mycket, men det är en sällsynthet. Oftast är vi ju båda trötta och då är det jag som får göra huvuddelen av jobbet,

Det handlar ju som sagt inte om att han hjälper till, det handlar om att hjälpas åt och ja, jag  är nöjd med att ha det så

Vi kompletterar varandra och det tycker jag är att vara jämställd. Dock kanske jag tex tvättar mer och han kanske renoverar mer
Barnen är han med så mycket han kan, därför att han vill såklart.

Kul att så många verkar vara nöjda iallafall! ;)

Problemet är bara att det oftast inte stannar vid småbarnsåren. Det är ett vanligt fenomen att jämställdheten försämras/försvinner under småbarnsåren, då kvinnan oftare är hemma mer och då förväntas göra/tar på sig allt hushållsarbete. Och vet du vad - det rättar inte till sig automatiskt när småbarnstiden är över.

Tyvärr delar vi inte lika. Jag sköter i stort sett all matlagning, städning och det mesta omkring barnen. Han städar toaletterna och fyller diskmaskinen efter maten, han borstar tänderna på två av barnen på kvällen och lämnar barnen på förskola och skola två dagar i veckan. Vad jag gör skulle ta väldigt lång tid att räkna upp... Han leker heller aldrig med barnen, tex har ena sonen tjatat i flera veckor på pappa att spela ett spel med honom men får alltid nej till svar.

Han tjänar mer pengar än mig och jobbar tio timmar mer än mig i veckan och tydligen räknas det mer än det jobb som jag gör hemma väldigt många timmar varje dag.

Nej, jag förstår att det inte rättar till sig automatiskt. Men vårt problem är mest beroende av hur trött man är. Innan vi fick barn fanns det ju liksom alltid tid att ta igen sig och då uppstod inte lika mycket gräl.

Sen kan jag hålla med dig om att det faktum att han inte har fömåga att bita ihop trots att han är trött och att jag är bättre på det, det kommer inte att ändras, men jag hoppas att vi inte är trötta lika ofta ;)