Varför är det "fint" att läsa, men "fult" att spela tv-spel?

Mitt alldeles ytterst oproffessionella antagande är att folk väldigt sällan blir aggressiva när man avbryter deras bokläsande och folk skulle inte skippa skola/vänner/jobb andra aktiviteter för att läsa en bok medans jag har stött på många barn/vuxna som inte kan/vill slita sig från sitt spelande.

Naturligtvis skall man inte överkonsumera något men jag tror det är svårt att överkonsumera en bok då den av naturliga skäl tar slut till skillnad från tex WoW eldyl.

Böcker är mer kulturellt, mer bildande tror jag folk tänker. Nu tycker jag att det beror väldigt mycket på VAD man läser men för att bli en vuxen läsare så verkar det bra att läsa mycket av allt möjligt när man är liten för att få upp läslusten.

Min äldsta är snart 7 och eftersom vi bor i Skottland så går hon i 3an nu och läser MYCKET! Hon kan verkligen läsa hela dagen om hon skulle få. Så jag är väl lite tvärtemot för jag tycker att det vore bra om hon läste mindre och spelade mer tv spel för att få en bättre balans. Jag tror att man utvecklas mer om man läser en bamestidning och sen spelar ett tv spel än om man läser 10 bamsetidningar. Men jag ska erkänna att jag kan sitta med näsan i en bok en hel dag jag med (om jag nu skulle få för resten av familjen)

Jag skulle påstå att att läsa böcker ger det du säger plus det du säger om tv-spel.
Jag tycker också att när man läser skapar man egna bilder av vad som sker, medan det i tv-spel precis som i tv-program serveras färdiga bilder. Tror därför att det kreativa tänkandet stimuleras mer av att läsa.
Jag kommer aldrig att hindra min son från att läsa, oavsett hur mycket han läser. Tv-spel äger vi inte än, och jag kan inte se att det kommer att införskaffas inom en nära framtid.

Jag håller med mina också, jag tycker både dataspel och tv-spel verkar dra fram asociala sidor hos folk.

Gaah...
Klart tv/dataspel är allmänbildande, dessutom kreativt och sätter igång hjärnan. Inget snack.
Tvspel blir ett problem när man sätter vardagliga och sociala saker åt sidan. MEn det ska ju föräldrarna styra upp , eller hur.
Å andra sidan kan jag inte förstå hur folk kan tycka att det är mer ok med näsan i en bok i flera timmar och inte tv/dataspel. Man kan ju oftast spela två eller flera ....hur ofta läser man tillsammans ( bortsett från småbarn och godnattsaga).
Jag är överlycklig att min snart 10 åriga son har börjat att lan:a med sina kompisar...de lär sig engelska , skriva och kommunicera snabbare på svenska och eftersom de flesta av kompisarna bor lite längre bort , så blir det ett sätt att umgås för dem på vardagar ( vilket oftast inte funkar annars).
Jag tycker att man ska respektera åldersgränserna på tvspel...en 10-12 åring har inget med tex GTA eller FPS att göra!
Så nej, vi begrännsar INTE vår  son att spela.....så länge läxor är gjorda och att inget annat blir lidande!

Bra fråga, TS! Min datorberoende dotter undrar ofta samma sak.

Jag tycker att de båda kompletterar varandra. Problemet med datorspel - åtminstone den typen min dotter faller för - är att de är väldigt här och nu, med snabba belöningar och kickar. Koordination och simultankapacitet tränas, men det ges ingen tid till eftertanke. Böcker, alltså det att kunna följa en annan människas tankar genom intriger, beskrivningar och dialog, utvecklar andra delar av hjärnan, och ger inblick i känsloliv och andras tankegångar på ett sätt som dataspel inte lyckas med.

Dataspelen är alltså bra för faktainlärning, problemlösning och koordination.

Böckerna behövs för den emotionella utvecklingen.

Hm, det är många som inte vill avbryta sitt läsande heller...=) Vet dock inte om man kan vara läsberoende??

Just idag var jag faktiskt väldigt sugen på att stanna hemma och läsa bok istället för att åka till jobbet. Men så gör man ju inte! (Men tanken var väldigt lockande!)

Allting med måtta brukar bli bra, men för att svara på din fråga så tror jag att det är för att det finns en stark korrelation mellan läsining och akademisk framgång. Det finns förstås en hel del studier som visar på positiva egenskaper som stärks med hjälp av datorspel, men inte lika många och budskapet har nog inte gått fram. Dessutom tror jag att det är en vanligare konflkt att få barnen att sluta spela spel och komma och äta e dyl än att få dem att lägga ner böckerna. Därför kanske föräldrar är mer negativa till spelen? Och det kanske är en generationsfråga? 

Jag blev själv ofta begränsad i mitt läsande som barn... och uttvingad i solen :)

...och mitt läsande begränsade nog mina sociala kontakter. Jag gömde mig bakom det på sätt och vis. Jag var så nöjd i den världen att jag kunde strunta i den verkliga (men då talar vi läsa hela helgen och inte sticka näsan utanför dörren).

Så jag skulle nog själv begränsa både överdrivet läsande och överdrivet spelande. Men jag skulle nog låta läsandet fortgå längre... kanske för att jag kan ha större förståelse för att man blir uppslukad av berättelsen i en bok. Jag kan förstå att man vill "spela klart" ett spel med, men jag kan inte själv sätta mig in i att man blir uppslukad på samma sätt (men det blir man troligen).

Egentligen har det nog mest med förståelsen att göra. Jag har själv spelat en hel del spel men jag har aldrig blivit uppslukad på samma sätt som av böcker - och det har inte "gett" mig lika mycket - så jag favoriserar böcker för att jag har egen erfarenhet av hur fantastiskt det är att läsa. Tror jag.

Å jag minns min uppväxt på det härliga 80-talet...

Jag älskar att läsa och gjorde det även som barn. Jag läste så mycket jag kom åt och föredrog att läsa framför att leka med mina kusiner när våra föräldrar tussade ihop oss under sommarloven. Då skickade mina föräldrar fram dem för att störa mig så mycket i min läsning de kunde med tjat och gnäll tills jag gav med mig och la ifrån mig boken. För jag läste ju alldeles för mycket!!!

Tänk vad tiden kan ändra på föräldrars perspektiv ;)

Låter som jag

Min personliga åsikt är väl att man får använda sin fantasi mycket mer när man läser, inga färdiga bilder utan man får själv måla upp den värls som boken handlar om i sitt huvud. Sedan så ökar man ordförrådet, läsförmågan vilket kan vara användbart i skolan. Sedan så har man ju frågan om beroende, många får problem med spelberoende medan få får det med läsning. Har inte hört om någon som läst bort halva sin lön eller måste läggas in för läsavgiftning

Nu är det ju ett faktum att just böcker har använts till just faktainlärning och problemlösning i hundratals år, och fungerar alldeles utmärkt för dessa ändamål även idag.
Sedan en annan sak; tror den allmänbildning man tillskansar sig via böcker är ytterst begränsad i de flesta data- och tv-spel

Visst funkar böcker fortfarande alldeles utmärkt än i dag, men jag vill inte dissa dataspelen som inlärningsmetod. Mina barn har ofta förvånat mig med de faktakunskaper de fått från bl.a. spelen på Bolibompas hemsida.

Jag tror att det beror på att tv-spel är ett såpass mycket nyare medium än vad boken är. Personligen tror jag inte att det ena är bättre eller sämre än det andra, men allt med måtta :)

Jag tycker båda är bra. Har läst mycket själv när jag var liten, man får mycket av språket och meningsbyggnad helt gratis när man läser böcker. Men även TV-spel kan ju vara lärande och utvecklande. Beror ju på i vilken mängd förstås och vilken typ av böcker det är. Och tidsfördriv fungerar det ju bra som både och....det är väl när det tar överhanden som det inte är bra. Och jag tror också att det är lättare att tv-spel tar överhanden än en bok.

Min man är spelberoende.  Han kan helt tappa tidsuppfattningen när han spelar Wow och ändå inte komma "nöjd" ifrån det.  Spelar ingen roll hur länge han spelar... han är lika trött och borta på 1 timme som på 20.
När vår 5 åring får spela (1 timme varannan dag om han tjänar in det genom klä på sig själv o dyl) blir han helt apgalen av att ha suttit stilla i en timme och koncentrerat sig.  Studsar rundt och lyssnar inte på nåt.  Spelar ingen roll om vilken slags spel det är men extrasvårt om det är något "coolt" som StarWars Lego eller sånt.

De två verkar inte ha samma problem med bokläsning.

Så det bestyrker min uppfattning om vad som jag tycker är fult resp fint med dessa två alternativ :D

För mig (som gillar tv-spel och som köpte husets x-box och som snart måste återaktivera wow-kontot - ja, sonen får spela wow med mig fast han är fem år) så är skillnaderna ffa följande:

1: läsning är en helt nödvändig förmåga i samhället. Man MÅSTE kunna läsa och ju bättre desto bättre Man kan inte öva för mycket på det, helt enkelt. Läsning är nyckeln till att kunna skaffa sig mer kunskap.

2: när man läser skapar man inre bilder, det stimulerar tänkandet och fantasin. Man utsätts för främmande tankar och idéer, man lär sig också att hålla en röd tråd - ju bättre man blir på att läsa desto bättre blir man på att följa ett resonemang - först presenteras något, sedan händer en massa och sedan ska man kunna återknyta till det som skrevs för ett tag sedan. Det är jättebra för tänkandet.

3: att läsa innebär också att man inser att man kan skriva själv - om andra kan hitta på världar och historier så kan jag.

Tv-spel utvecklar motorik, öga-handkoordination och man vänjer sig vid att hantera datorer och fjärrkontroller, det är också bra. Man styr själv det som händer på skärmen så det är inte dumt stirrande, som på film. Men det är fortfarande något som inte kräver särskilt mycket fantasi eller inlevelse - det kräver engagemang och klurande, men det är en annan sak. Man skapar inga egna inre bilder, utan det är mer som en film man leker med i. För oss är det också så att tv-spel lätt tar över lekarna och blir mallen för hur allt ska organiseras kompisar emellan, därför har vi valt att sonen bara får spela en dag i veckan men han får läsa hur mycket han vill (det tar inte över i hans lekar och samtal på samma vis).
Och, jag tycker det är svårt att hitta tv-spel som inte går ut på att slå och ta sönder, vi spelar mest legospelen och då känns det ändå ok, det är legogubbar som man tar sönder och det gör han ju live också, bygger om och har sig.
Datorspel är lättare. Wow kommer jag nog att tycka om ifall han vill spela när han blir äldre, eftersom det är ett interaktivt spel som man spelar med andra och man måste uppföra sig om man ska ha någon att spela med, man tränar både engelska och samspel, samtidigt som man kan prova olika identiteter och strategier. Dock kommer vi att försöka spela samma spel som honom så vi har lite koll på vad som händer och hur han beter sig.

Jag läste all min vakna tid under delar av min barndom. Helt avskärmad. Jag var betydligt mer intresserad av de fiktiva karaktärerna jag kände än av de levande människor som omgav mig. Min mamma tog böckerna ifrån mig på kvällarna, annars hade jag läst till två - tre på nätterna.