Hur rättvis måste man vara?

Jag har en dotter som snart är 4 och en son som nyss fyllt 2. Dottern är extremt inriktad på ALLT som lillebror får och inte får göra, och kommenterar högljutt och missnöjt. Hon ser inte allt hon själv får, eller får göra, utan ALLTING är orättvist i hennes värld. Jag vet inte hur vi ska komma till rätta med problemet. Härom morgonen fick hon ett bryt för att lillebrorsan hade svarta vinterstövlar och inte hon. Det var ju orättvist. Att hon själv också har ett par vinterstövlar räknas liksom inte. Vi tycker att vi behandlar barnen så lika och rättvist vi kan. Utan att gå till överdrift. Det skiljer ju två år på dom så det krävs ju lite olika insatser här och där.
Hon kan få följa med en av oss till badhuset tre ggr, och sen när det är lillebrorsans tur att få åka med en förälder en gång, så blir hon galen för det. För då är det ju orättvist! Det spelar ingen roll hur mycket vi försöker förklara att det är hans tur nu, att hon redan har fått åka till badhuset flera gånger. Hon kan sura en lååång stund för det.

Hur gör man?! Livet kommer ju inte att vara rättvist. Det kommer alltid att vara nån som får mer, bättre, större, roligare saker/upplevelser. Inte bara mellan syskonen alltså, utan sen med kompisar och allt möjligt. Vill att hon ska förstå att det är okej ändå, att man ska vara nöjd med vad man får och vara tacksam för det.

Tips? Nån som känner igen sig? Hur har ni andra gjort?