Vad är det han döljer?
Hej
För ca 5 år sedan lämnade jag min dåvarande sambo och pappa till mina två barn, på grund av misshandel (vill inte gå in på det, sorry). Bara några månader därefter hamnade jag på psyket, där jag träffade min nuvarande sambo. Han var på psyket då han hade druckit för mycket och läkarna trodde att han ville ta livet av sig, då han var så aggressiv av olika anledningar.
Men nu till saken! I början av vårt förhållande har han varit världens snällaste, godaste och mest underbara man jag någonsin i livet hade träffat. Jag märkte dock relativt fort att livet i sängen med honom inte kommer att vara en "BOMB", men det spelade ingen stor roll för mig. han var då den mannen jag hela mitt liv hade sökt efter och den pappan för mina barn som jag alltid hade önskat. efter några månaders förhållande med honom och efter att vår första graviditet gick fel och barnet dog, då flyttade vi ihop.
Bara en kårt tid därefter vissade han sitt rätta jag. Han började skrika och vara sträng mot mina barn, men ända så kunde han hjälpa de med allt de behövde och han kunde också läka med dem så som en riktig pappa gör med sina barn. vi har då haft små bråk och försoningar, men det kändes då som känslorna fanns kvar både hos mig och hos honom.
nu har vi en snart 3 år gammal son i hoppa och vi är en "familj". Dessutom är han i mina barns ögon deras pappa (barnen var i början av förhållandet 3 och 1,5)
men sedan några år tillbacka känns det som att han bara är i hoppa med mig då han inte har någon annan stans att ta vägen och han får inget boende då han har skulder.
Han pratar knappast med mig och han lyssnar aldrig eller sällan på det jag har att säga. Han tycker inte att jag ska klaga på vårt sexliv, då det INTE är viktigt för ett förhållande. där har jag en annan uppfattning, då jag vet att sexlivet för 2 personer närmare.... achhh..jag vet inte hur jag ska förklara det!
Det känns i alla fal inte som om jag existerar i hans liv, inte mer en att vara städerska, mor och kokerska! Allt i detta hus väntar bara på mig fast jag är en 3 barns mamma och heltids studerande. Dessutom har jag mycket annat i mitt liv att bearbeta, och har det därför svårt nog. Men det känns som jag är ensam med dessa tankar och känslor och vågar inte prata varken med honom eller andra om det.
Han är så kall mot mig... det känns som om han testar mig om och om igen och bara skrattar bakom ryggen på mig. Alltid när jag försöker prata med honom om mina känslor i detta förhållande, så börjar han höja rösten på mig, blir syr, arg och ignorerar mig. Vid vårt sista bråk tappade han besinningen och visste inte vad han gjorde, vilket lede till att han skada de mig på min onda och opererade ar. Därefter fick jag tvinga till mig ett ”förlåt” och efter att jag hade frågat honom om det kommer att hända igen så sa han ” det kan jag inte lova, jag behöver hjälp”
Vissa gånger känns det som han utnyttjar den situationen att jag är invandrare med en muslimsk bakgrund och tradition, vilken jag har lämnat helt bakom mig för min och min familjs skull. Han vet att min tradition säger att kvinnor som har olika män eller kvinnor som byter men allt för oftast, är H.... och därför tror han nog att jag aldrig kommer att lämna honom... Kanske har han rätt, jag vågar inte lämna honom, men jag vet inte riktigt vad jag känner rädsla för. Jag vet bara att jag inte längre, inte sen några år tillbacka, känner något mer en "kompis" för honom.
Han har ljugit för mig många gånger, han har döljt saker och han har försökt att lyra mig på olika sätt. Men samtidigt så har han hjälpt mig ifrån min dåliga situation i mitt tidigare förhållande (vi var då bara vänner). Jag vet att jag kommer att känna skuldkänslor om jag lämnar honom, minst lika mycket som han har gjort mitt liv till ett helvete har han också hjälpt mig och mina barn.
jag vet inte vad och hur jag ska göra och hur mycket och på vilket sätt jag ska skriva och förklara min situation, jag vet bara att jag INTE orkar mer jag är helt slut och det känns som att jag snart ska behöva ge upp allt och alla i mitt liv och ta andra utvägar i mitt liv… (men mina 3 små änglar ger meg fortfarande livsvilja och styrka)
SNÄLLA hjälp mig, vad ska jag göra hur ska jag gå till väga och hur ska jag vetta VAD JAG VILL!!!!!!!???????