agiftoflove2011 skrev 2010-11-29 15:28:51 följande:
Min första känsla när jag fann tråden var "Nej, inte en till".
Vi befinner oss i liknande situation. Min sambo har inte ingen vårdnad om sitt barn, mamman har ensam vårdnad. Det är väldigt struligt allting just nu och ingen verkar veta någonting om något.
Min sambo har inte heller blivit tillfrågad i frågan om barnet, som mamman säger sig inte orka med. Har bara fått höra från släktingar att mamman har sagt till dem att det vart bättre om pappan hade hjälpt till mer, så hon slapp detta... Men hon har aldrig frågat. Pappan har funnits där och erbjudit sig. Men mamman valde att gå till soc istället. Fast det inte finns någonting att anmärka på hos pappan.
Allt är en enda cirkus känns det som, så jag har en aning om hur det kan kännas för er :(.
Lider med både din sambo och dig. Och framför allt barnet.
Du får hemskt gärna maila till mig om du känner att du behöver stöd någon gång. :)
Så tråkigt att höra att ni råkat ut för samma sak som vi gjort. Har din sambo varit i kontakt med socialen och meddelat de att han vill ställa upp för sitt barn?
Min sambo har inte varit i kontakt med soc och han har inte pratat med mamman om det hela, men däremot har han lyckats få träffa sin dotter två helger i november (vilket är rekord, i vanliga fall får han inte ens träffa henne en gång i månaden). Dessutom var dottern hos sin farmor en helg i november, vilket gör att hon varit hos sin mamma endast 1 helg under november (och skoldagar också förstås). Sambon ska försöka få träffa henne ofta, utan att blanda in socialen och på så sätt ge mamman avlastning. Tyvärr resulterar det i att vi får betala alla resor, för mamman vägrar betala något när dottern kommer oftare än hon brukar (även om det i tingsrättens dom står att de ska dela på kostnaderna) och de ligger på nästan 1000:- varje gång, men det får hon vara värd! Hon är ju trots allt hans dotter!
Det jobbiga är att skicka hem henne igen. Hon vill verkligen inte åka hem, men vet att hon måste. I lördags satt hon en lång stund på golvet i hallen och var arg, ledsen och förtvivlad över att hon inte fick stanna kvar hos oss. Det skär i hjärtat vill jag lova! :'(
Nu hoppas jag att hon kommer om två veckor igen, i annat fall kommer hon till jul och det ska bli helt underbart!