Donera till familjen? Men inte till främmande?

jag kommer att donera min ena njure till en främling, donerar blod och benmärg om jag får möjlighet.

När jag är död får läkarna bedöma vem som ska ha mina organ.

Jag förstår att man inte ställer upp som levande donator till någon som inte betyder något för en, ser inget fel i det heller (men om alla som kan tänka sig att donera tex en njure till en familjemedlem även skulle donera till en anonym mottagare skulle ingen behöva vänta på organ) 

Mig kan de ta ifrån död som levande.

Som levande är det inte så enkelt att "bara" donera. De flesta kan klara sig med bara en njure - eller t om en halv njure - men det kräver ofta en mer begränsad livsstil.

Och skulle den enda njure man har, paja på äldre dar... Ja, då står man där. Utan "reserver"

Således är det stor skillnad på döda och levande donatorer. Att de flesta bara vill donera till sina partners eller barn - om det krävs för att rädda deras liv - är därför inte så konstigt. Det är trots allt ett operativt ingrepp man gör, med allt vad det innebär för resten av livet. Det är inte så enkelt som att lämna blod direkt. (Det tycker jag att fler "borde" göra, som uppfyller hälsokraven för det, men man kan förstås inte tvinga nån...)

Till min son skulle jag donera allt jag kunde utan att blinka. En njure eller en bit lever skulle jag nog dessutom ge till min mor eller man, men ingen annan.  Benmärg är jag för feg för att donera och skäms något oerhört för det.

Men när jag är död får de ta allt som kan vara till glädje för någon annan!

Blod kan alla donera, som är friska och inte har sprutskräck.

Jag skulle gärna se att fler gjorde det - det behövs! Men att "tvinga" skulle vara djupt kränkande eller oetiskt, just för att alla kanske inte klarar av det.

Vi har ett samhälle där varje människas rätt till sin egen kropp, trots allt vägre tyngre än rätten till liv. (Detta återspeglas i allt från aborträtten till organdonationer etc). Inte ens efter döden är man "tvungen" att donera, utan man väljer själv (på förhand). Ibland kan jag tycka att det är lite dumt - jag menar, personen är ju ändå död. Men jag inser att man någonstans, måste respektera människors olika livsåskådningar här.