Snabb förlossning - hängde inte med...

Min andra förlossning tog också 4 timmar och jag upplevde den som underbar och hade inga problem att förstå efteråt. Så jag vet inte vad det beror på att jag har svårare att bearbeta denna gång? För min tredje förlossning var ju trots allt bara 1 timmer och 20 minuter kortare i tid.

Be bm på efterkontrollen att skriva ut din journal så du får med dig den hem. Då kan du i lugnan ro läsa hur det hela egentligen gick till. Jag hade en relativt snabb förlossning, och tyckte faktiskt att det var ganska intressant att efteråt läsa sjukvårdens syn på det hela så att säga. T.ex. så hade jag inget minne av att jag fick livmodersammandragande medicin efteråt, kurvorna med hur långt ut barnet kommit osv var intressanta och i synnerhet den biten jag själv var väldigt borta på nämligen när dottern väl föddes och fick tas till ett annat rum för eftervård medan dom väntade på att jag skulle sluta blöda, sydde mig osv. Det var bra att få läsa vad som hände, även det man själv missade. 

Hej, jag känner igen mig efter två snabba förlossningar, varav den andra i en ambulans. Tipset att läsa förlossningsjournalen ger mig inget, för där står ju inget. Känner mig också rätt snuvad, i efterhand är det helt overkligt. Jag visste ju att den första gick fort, så vi hade bestämt att jag skulle ringa förlossningen så fort det var på g. Och det gjorde jag, men då hade jag knappt kännbara, oregelbundna värkar. Så plötsligt, pang, så kom krystvärkarna. 
Nästa gång - om det mot all förmodan skulle bli någon - så blir det igångsättning på sjukhuset. 

Om de inte hinner skriva något i journalen så finns det naturligtvis inte så mycket att hämta i den. Men om man känner att man behöver bearbeta sin förlossning så kan ju den vara bra att utgå ifrån. Om man pratar med en barnmorska kan ju hon lätt få en överblick hur fort det faktiskt gick. I min journal stod det inte mycket heller men det fanns ändå något att hämta. Men som sagt det kan ju vara olika, sen är det ju inte alla som känner att de behöver bearbeta sin förlossning heller. Men det var ett svar till TS.

Jag fick erbjudande om att prata med barnmorskan som var med under förlossningen efteråt om jag ville. Först tänkte jag att det inte var någon poäng, men efter 1-2 dygn efter förlossningen insåg jag att det nog var klokt att gå igenom den ur hennes perspektiv. Hon var väldigt söt och ringde upp mig och talade med mig länge. Egentligen så jobbade hon inte på det sjukhuset, utan hade bara hoppat in för någon, så det var liksom extra fint att hon tog sig tid. Hon bekräftade också att det gått otroligt fort, en sk störttfödsel, och att hon inte alls varit förberedd på att bebisen skulle komma.  Men jag hade insisterat på att:  " nu kommer bebisen för nu känns det som jag ska bajsa och det har jag läst betyder att krystvärkarna är på väg!" Hade jag tydligen halvt skrikit till henne...

Men det var nog viktigt att få det samtalet i alla fall....

min andra förlossning gick fort. vaknade 1 på natten och trodde det var dags om ett par timmar. kom in till förlossningen 3.15 och då var de 2 min mellan värkarna. bm undersökte mig 3.40 var då öppen 8 cm. bytte om och grät för jag hade så ont och inte hann med bedövning. gick runt och vankade till 4 då sambon kom tillbaka efter att ha parkerat bilen. 4.10 tog bm vattnet och jag fick krystvärkar omedelbart. 4.24 är dottern ute.
både jag och sambon var helt chockade att det gick så fort!

jag läste journalen efteråt men det stod ju inget alls typ.
jag minns ju allt som hände och en grej jag kan skratta åt är när jag frågade bm hur långt det är kvar. hon svarar att de är omöjligt att säga. jag säger att jag vet att du inte vet exakt men jag måste få veta på ett ungefär? hon svarar då kanske en timme. en timme utbrister jag ! då dör jag! detta sa jag strax efter 4
och nu idag garvar jag som bara den åt de =)

Här är en snabb till

Min första son tog 3 timmar och 40 minuter på sig att komma ut, från att vattnet gick, värkarna kom igång till att han var ute. Vi hann vara på sjukhuset i 40 min. Så jag var lite nervös när min andra son skulle födas men vi hann som tur var in, han tog 2,5 timme på sig och vi hann vara på sjukhuset i 9 minuter.. I min förslossningsjournal står det knappt nåt.. :-S

För mig har det varit rätt lätt att smälta att det gått fort. Men jag har bestämt mig för att om det blir ett till barn så kommer jag inte bemöda mig med att skriva nåt förlossningsbrev med önskemål om bedövning etc har ju inte behövts hittills...

Här är en till med snabba förlossningar. Vad jag känner igen mig i mycket av det ni skriver!

Första slutade med att dottern föddes på en krystvärk rakt ner i golvet. Navelsträngen brast och det blev ganska dramatiskt. Maken fick plocka upp henne från golvet för vi var ensamma på rummet.

Det tog över ett år att komma över det (pratade inte med någon professionell) men riktigt över var jag inte förrän efter att min andra dotter föddes. Gick då i aurorasamtal innan. Då gick det ännu snabbare fast på ett annat sätt. När vattnet gick med henne så åkte vi inte direkt och fick vara kvar tills det var klart trots att jag inte hade några värkar förrän 30-40 minuter innan hon föddes.

Lite utförligare berättelser finns inne hos mig, liksom en bild på makens tröja som den såg ut efter att han plockat upp dottern från golvet. Det finns även en del korrespondans mellan mig och avdelningen efteråt där jag ifrågasatte hur jag hade blivit bemött.

Hoppar in här jag med!
Min dotter är snart 1½ år, men jag tänker ff på den snabba förlossningen. Vi börjar planera ett litet syskon nu så jag är lite nervös hur allt kommer bli nästa gång.

Den 2/6-2009, Jag visste att något var på g, för jag hade "slemmat" så och det var lite blod i flytningarna.
Besökte min bm, hon undersökte mig och visade sig at tjag va öppen 5 cm....hade inte alls ont...så skulle det ju inte vara?
Jag väntade in sambon, åkte upp till en läkare för att avboka en tid jag hade( skulle ta bort en leverfläck)
Sen åkte vi till en förlossning 1,5 timme ifrån där vi bor (jag kommer ifrån den staden och ville föda där)
När vi kom in så var jag öppen 6 cm...fortfarande inga värkar, de trodde knappt på mig.
Vi fick sova över natten (de ville inte ta vattnet på mig för jag var då i v36+4. Hade lite molande värk under natten, typ som mensvärk, men inget mer.
Den 3/6: Dagen efter, vi vaknade, käkade frukost, pratade med läkaren och hon sa att det är ju snart dags, men de ville inte ta hål på hinnorna. fortfarande inga värkar. Men öppen var jag...
Vi åkte hem till mina föräldrar, käkade pizza, sov lite och sen så duschade jag o passade på att raka benen...hm..
Sen åkte vi in vid 19, vi hade vårat rum kvar med alla saker. Vi tog en promend inne på sjukhuset och gick runt byggnaden och njöt av den sköna värmen utomhus.
Sen gick vi in, o jag tänkte lägga mig o vila lite efter promenaden. Sen sa det POFF...vattnet gick. ÄNTLIGEN!
Då var jag öppen 8cm....utan o känna nåt.....hur kan det gå till undrade jag då? Så ska det ju inte vara?
Det tog 10 minunter efter att vattnet gick...då kom första värken! ajaj...va ont det gjorde, så det var såhär det kändes tänkte jag!
Tog inga bedövningar men satt på den trogna pilatesbollen och profylaxandades med sambon.
Från första värk till hon kom ut, så tog det två timmar.
Förstföderska och två timmar rimmar inte tycker jag...så har jag tänkt länge o kan inte smälta det än.
Föddes i v36+6, tappen var utplånad redan i v33-34 om jag inte missminner mig.

Hur ska det gå med den andra då??!!

Jag tror att man kan fastna lite grann efteråt för att man inte riktigt hunnit med att bearbeta under själva förlossningen nör man föder snabbt.

Mitt första barn kom 4 timmar efter första känning.

 Andra barnet kom 1 timma och 27 minuter efter första känning och ca en timma efter första onda värken - innan dess var det mera molvärk. Och 25 minuter av den timman bestod av krystning efetrsom hon låg lite konstigt i säte. Hade hon inte gjort det så hade hon säkert kommit i bilen.

Förlossning nr 2 tog ett tag att smälta.

Tycker du ska ta kontakt med BM och gå igenom förloppet, dte kanske hjälper lite.

Nu är det ju ngn vecka sen det skrevs här, men jag hoppar in ändå

Min första förlossning med min dotter som blev 2 år nu i augusti gick ganska snabbt. Hon beslöt sig dessutom att komma i v 36+1 så vi var inte direkt beredda.
Halv 5 på morgonen när jag gick på toaletten så gick en del av vattnet, ringde förlossningen som ville att jag skulle avvakta värkar, och om de inte kom igång skulle jag åka upp till antenental kl 8. Efter ngn kvart så sa det splash på golvet och där kom resten av vattnet och efter ytterligare en kvart så började värkarna komma.
Strax efter halv 8 ringde vi förlossningen och sa att nu kommer vi in, det började bli ganska outhärdligt att vara hemma. Efter CTG och allt som är när man kommer in ville de ändå undersöka att vattnet hade gått, anledningen var att det inte sipprade någonting, men de behövde bara kika så såg de ett litet huvud med kalufs, jag var öppen 10 cm.
Kl 12 föddes min lilla tjej med sugklocka då hon blev för stressad i magen.

Min andra förlossning vad lite tvärtom, min son föddes nu i april i v36+6 och jag var beredd på en ännu snabbare förlossning. Istället så fick vi komma in pga av att mitt vatten började sippra i v36+5 och jag hade även lite småvärkar. Har blev det lite tvingat att ligga kvar när sonen hade lite höga hjärtljud och jag fick ligga inne hela latensfasen, värkarna kom aldrig igång av sig själva utan de fick spräcka hinnorna ordentligt och sätta mig på värkstimulerande.
Själva krystarbetet var kort när det väl satte igång, 20-30 min, men tyvärr var jag innan dess väldigt borta och har än i dag stora luckor av vad som hände. Jag hade i stort sett en värk hela tiden så att de fick ta ner på det värkstimulerande och sen sätta på det igen så jag vet inte alls vad som hände förrän jag kommer ihåg att jag började att krysta. Kl 19.50 på valborgsmässoafton föddes min lilla pojke.

Bägge gångerna fick jag en sfinkterruptur och var tvungen att åka upp till OP. Med dottern dröjde det 3 timmar så jag hann vara med henne och även amma henne. Med sonen så åkte jag upp endast 1 timme efter så jag fick inte så mycket tid med honom.

För min del så var förlossning nr 2 den värsta, det var både psykiskt och fysiskt jobbig, medan jag i den första snabba hängde med jättebra och var så nöjd efteråt.
Och även om det är en snabb eller en lång förlossning man har svårt att hänga med i så tror jag att det hjälper att prata igenom den med ens BM.
Första gången gjorde jag inte det tråkigt nog, men nu andra gången ringde BM upp mig efteråt och frågade om jag ville prata och vi träffades faktiskt på förlossningen och pratade IRL, vilket kändes så bra. Vi gick igenom journalen tillsammans och hon var jätteglad att vi gjorde det också för hon lärde sig också något utav det.

Det är ju bara ca 1 månad sen du fick din lilla skatt, så jag säger som de andra, ta kontakt med din BM som var med under förlossningen och prata med henne...

Tack för era svar igen! Känner mig tyvärr lite dum inför att kontakta BM på förlossningen nu. Det har gått sex veckor samt att förlossningen var totalt utan komplikationer. Så vad skulle jag säga liksom? Kan inte ens själv beskriva varför det är så svårt att smälta allt.

Dock har jag och maken börjat skriva en detaljerad förlossningsberättelse tillsammans med journalen som stöd. Det känns kanon, ett steg i rätt riktning tror jag.

Tack tack till alla er som skrivit!

Tycker inte du ska känna dig dum! Jag tog ett helt år på mig att kontakta förlossningsavedelningen och Patientnämnden. Det var absolut ingen som tyckte det var konstigt.

Håller med LabLover, inget konstigt alls, Viggo var nästan 6 veckor när pratade med min BM. Dum ska du inte känna dig, jag tror precis som min BM sa, att de lär sig också något på att prata igenom förlossningarna med patienterna.. Hur vi upplever och följer och det är en viktig del i deras arbete.

Hoppas att det löser sig för er och ni kan känna er tillfreds med hur det gick till sen!

bara läst ts, men tänkte bara berätta att när min morsa skulle få mig, hon va redan inne på sjukhuset som tur va, för det tog bara 22 min! de e va jag kallar snabb förlossning :P

Egentligen passar jag väl inte in i denna tråd men jag skriver några rader ändå...... har bara fått ett barn, och från första värken tills hon var ute, så tog det 9 timmar, MEN jag upplevde det som väldigt snabbt eftersom jag förväntat mig något mycket värre. Gick hemma med värkar i 6 timmar och andades. Gick hur bra som helst!!!!! När jag väl åkte in till förlossningen var jag fullt öppen och det var bara att föda. Det som drog ut lite på tiden var att hon fastnade.

Jag hade förväntat mig att få åka fram och tillbaka till förlossningen flera gånger. Att jag skulle ha värkar i flera dygn. Att jag skulle få ligga på förlossningen och vänta, titta på film o äta godis. I och med att jag inte upplevde de 6 timmarna med värkar som särskilt betungande så gick allt väldigt fort. Kan ibland känna mig lite snuvad på allt arbete och kämpande som alla säger att de gått igenom.

MEN FAN VILKEN HÄFTIG KÄNSLA DET ÄR ATT FÖDA!!!!!!!