Det är mycket fokus på barn med ADHD/AS och andra NPF. Men alla äldre som aldrig fått hjälp då?
Hur tänker ni kring det?
Kanske de där anhöriga som fastnade i missbruk, etc, för att de aldrig fick hjälp, hur ska vi kunna ge upprättelse till dem? Det är så enkelt att klassa dem som idioter som förstör allt både för andra eller sig själva. Jag tror snarare att många tvingades in i en form av självmedicinering.
De som alltid fick höra hur dumma de var, vilka lata och störda idioter de var. Att de var och är roten till allt ont.
Är det inte att göra det lite väl enkelt för sig att stämpla människor så?
De kanske led av den problematik som uppmärksammas hos barn, ungdomar och unga vuxna idag.
Många har dött eller försatt sig (och andra) i hemska situationer på vägen och jag tycker inte att de ska ha gjort det förgäves. Är det för sent, är vi beredda att ge upprättelse och hjälp? Är DU beredd på att tänka om?
