Det finns en plats kvar. Får barnet den?

Det beror på mina egna omständigeter, men om jag bara svarar rakt upp och ned på frågan i TS så skulle jag troligtvis ge min plats till ett ensamt barn. För det är en sån värld jag vill ha, en där vi hjälper varandra oavsett vem som är ansvarig (för barnet) egentligen.

hade tagit platsen...ungen ar inte mitt problem

hade tagit platsen själv om jag hade bråttom till nåt , hade jag haft all tid i världen och inte brytt mej om jag kom hem snart eller sen , hade jag gett platsen till ungen.

Hade med all säkerhet gett bort platsen till barnet. Kan alltid sätta mig och läsa i en timme i väntan på nästa buss.

Vadå har inga regler till att barn ska ha förtur? Det ska inte behövas någon jäkla regel   

Tar platsen och låter ungen vänta.
Skrämmande att föräldrar med noll koll släpper ut tioåringar i kollektivtrafiken som inte ens klarar av att vänta på nästa buss.
Åker man kollektivt får man räkna med komplikationer, så är det bara.

om jag inte ska på nå jättejätteviktigt så får ju självklart ungen min plats :)

Kan man inte ta ungen i knät?

Annat: Det beror på situationen. Om det är många kvar som väntar och jag ser att någon väntande tar sig an barnet/barnen så kan det hända att jag tar platsen. I alla fall om jag är på väg till något riktigt viktigt (tex hämta barn och dagis stänger). Om ett/några barn skulle lämnas ensamma kvar så är det en annan sak. Då skulle jag i princip behöva vara på väg till en familjemedlem som hade någon timma kvar att leva för att inte lämna ifrån mig platsen.

Alltså, jag har rätt svårt att se ett scenario där det bara står ett ensamt barn kvar och väntar alltså antar jag att det är en klunga med folk. Då skulle jag dels inte lägga märke till den ensamma tioåringen, iallafall inte att denne var ensam, dels skulle jag förutsätta att det kom en till ersättningsbuss. 
Så nej, att barnet skulle få min plats är inte sannolikt. (däremot skulle jag inte tränga mig före någon, inte heller en tioåring eller flera som det stod om i artikeln)  

Ni är så roliga här på FL. Vi pratar inte om småbarn utan 10-11-åringar. Stora barn med andra ord. Har ni aldrig sett hur stora 10-11 -åriga pojkar kan vara? Det har jag. Varenda dag när jag åker hem från jobbet finns det massa sådana på bussen.

Någon snackar om dom stackars pojkarna som inte förstår någonting och inte vågar prata och inte är resvana. Visst! Dom mejar sig in i bussen som små bulldozers och problem att prata har dom inte heller. Dom skriker så det hörs i hela bussen. Sitter och knappar på sina mobiltelefoner eller spelar på sina NDS. Dom har heller inga som helst problem med att slänga sig ner på det sätet som man precis tänker sätta sig på.

Jag lämnar min plats åt småbarn men dom har oftast vuxna med sig. En 10-åring får sköta sig själv!

Jag erbjöd förresten min plats åt en pojke i 10årsåldern förra veckan eftersom han stod upp. Han vände sig om, tittade på mig och sa: Näää jag står!

Klarar gör jag väl men min dotter klarar inte att stå ensam en timme när hennes taxi släppt henne hemma....

Är man 11 år och ens föräldrar bedömmer att man kan åka själv så får man räkna med att de även klarar att vänta

Jag åker med 10-11 åringar varje dag, det är inga småbarn vi pratar om här längre, ta i knät skrev någon? seriöst? nej jag skulle inte ta en okänd 10 åring i knät!