• tarisow

    mamma och mammas flickvän

    Hejsan!

    Föräldraskap har ju sina alldeles egna förutsättningar för regnbågsfamiljer. Det är ju inte självklart att de båda vuxna blir jrudiska mammor, om man tex inseminerar sig utomlands... Man kan ju självklart adoptera i dessa fall.

    Min undran är om det finns regnbågsfamiljer här som har en annan syn på föräldraskapet än att båda är mammor? Finns det någon som ser sig som en familj, fast att den biologiska mamman är mamma och den andra vuxna är.. ja, mammas flickvän?

    Jag tycker att det är toppen att närståendeadoption finns och att lesbiska par nu får inseminera via landtinget och att båda då blir juridiska föräldrar. Men samtidigt är jag för mångfald - dvs att regnbågsfamiljer ska få finnas i alla möjliga konstellationer. Den heterosexuella kärnfamiljen behöver ju inte alltid vara ett ideal att eftersträva.

    Så här var lite tankar från mig :) Hur tänker ni? reflektera gärna fritt, jag är nyfiken! :)

  • Svar på tråden mamma och mammas flickvän
  • yran

    Well, allt fungerar väl så länge alla är nöjda. Jag tror dock att det är svårt att inte se sig som mamma och att få barnet att se på en som något annat än mamma om man har varit med som förälder hela vägen. Det är nog skillnad om man träffar någon som redan har barn. Är du sugen på att skaffa barn utan att kalla dig för mamma? Nyfiken?

  • tarisow
    yran skrev 2010-11-23 00:05:33 följande:
    Well, allt fungerar väl så länge alla är nöjda. Jag tror dock att det är svårt att inte se sig som mamma och att få barnet att se på en som något annat än mamma om man har varit med som förälder hela vägen. Det är nog skillnad om man träffar någon som redan har barn. Är du sugen på att skaffa barn utan att kalla dig för mamma? Nyfiken?
    Jag vet inte riktigt hur jag ser på det hela helt enkelt. Att vara förälder har lite med biologi att göra och mer med känslor skulle jag säga. Alltså kan man vara förälder åt ett barn som man inte har några biologiska band till. Men man kan ju också känna att man inte är förälder även om man har känslomässiga band till ens partners barn.

    Om man tex blir tillsammans med någon som är gravid, eller precis har fåttt barn är det inte självklart att man känner sig som eller ens vill vara förälder. Är det då själva planerandet av barnet som gör en till förälder?

    Jag tycker bara att det är intressanta och komplicerade frågor. Komplicerat är det för det mesta när det är känslor inblandade ;)
  • sahara sahara

    Vi pratade lite om det i början, när mitt bebissug hade kommit igång och min fru (dåvarande flickvän) inte alls var säker på om hon ville ha barn. Jag pressade inte och sa att jag ville ha barn genast, men att det var viktigt för mig att få leva med barn. Flickvännen funderade på en lösning där jag skaffade barn ensam, där hon var *förnamnet* och "mammas flickvän" - oavsett om vi bodde ihop ellerinte. Jag tror helt klart att det är en lösning, men att det är lättare om man inte bor ihop. Bor man ihop måste man nog sätta väldigt tydliga gränser för sig själv och för barnet. Det gäller ju att inte bete sig som en förälder om man inte vill vara förälder.


    Do something scary - the payoff is awesome!
  • snarf

    Jag har 5 barn, varav mina två yngsta har jag med en kvinna. Vi fick tvillingar med hjälp av IVF på ackis.
    Idag är jag tillsammans med en mycket yngre tjej utan barn och jag vet att hon kanske kommer att vilja ha egna. Jag själv är helt klar med barn, har som sagt 5 stycken, och vill absolut inte ha fler.
    Däremot så skulle jag inte ha några problem med att hon på egen hand blir gravid där jag då bara blir flickvän och bonus mamma.

  • tarisow
    sahara sahara skrev 2010-11-23 08:21:29 följande:
    Vi pratade lite om det i början, när mitt bebissug hade kommit igång och min fru (dåvarande flickvän) inte alls var säker på om hon ville ha barn. Jag pressade inte och sa att jag ville ha barn genast, men att det var viktigt för mig att få leva med barn. Flickvännen funderade på en lösning där jag skaffade barn ensam, där hon var *förnamnet* och "mammas flickvän" - oavsett om vi bodde ihop ellerinte. Jag tror helt klart att det är en lösning, men att det är lättare om man inte bor ihop. Bor man ihop måste man nog sätta väldigt tydliga gränser för sig själv och för barnet. Det gäller ju att inte bete sig som en förälder om man inte vill vara förälder.
    Tack för ditt inlägg! Jag tror också att det blir svårt om man bor ihop, men å andra sidan borde det inte vara konstigare än att man blir styv/bonus/plast-förälder om man inte vill vara "riktig" förälder.

    För en del är det ju jätteviktigt att vara lika "riktig" förälder som den biologiska föräldern, för andra kanske det är viktigt att inte vara det! Det som är kul är ju att ingen är mer elle rmindre "riktig" än någon annan egentligen - vi kan bestämma och definiera i princip hur vi vill.
    snarf skrev 2010-11-25 08:02:58 följande:
    Jag har 5 barn, varav mina två yngsta har jag med en kvinna. Vi fick tvillingar med hjälp av IVF på ackis.
    Idag är jag tillsammans med en mycket yngre tjej utan barn och jag vet att hon kanske kommer att vilja ha egna. Jag själv är helt klar med barn, har som sagt 5 stycken, och vill absolut inte ha fler.
    Däremot så skulle jag inte ha några problem med att hon på egen hand blir gravid där jag då bara blir flickvän och bonus mamma.
    Kul! Grattis till alla kids! Spännande hur man kan göra =) Skulle du då bo ihop med din tjej, men att hon ändå  blir ensam vårdnadshavare?

    Det blir också intressant att se vad skiullnaden egentligen är mellan bonus/plast-mamma och riktig mamma. Det är ju bara gränsdragningar vi gör i luften på något sätt, men de spelar så stor roll!
Svar på tråden mamma och mammas flickvän