Betygsmorot i form av pengar?

Här belönas det så det står härliga till.
MVG ger 1000 kr, VG ger 500 kr.
Däremot så ger G ingenting då jag förutsätter att hon klarar ett G.

Tack och lov fick de inga slutbetyg nu efter höstterminen

Hade jag haft två barn i ungefär samma ålder så hade det nog varit annan belöningsform. T ex att ett höjt betyg gett pengar även om det var från IG-varning till G. (Om inte båda varit ungefär lika studiebegåvade)

Sedan kan man ju tänka sig att man ger pengar baserat på studieengagemang. Om ett av barnen väljer en svårare kurs och därmed "vet" att det bara blir G så kan man ju premiera det i alla fall. (T ex matte C istället för släktforskning)

Tonåringar är ju så sugna på att tjäna pengar, att tjäna pengar för ett bra jobb är inte fel.
Jag har två tonåringar, den ena har börjat gymnasiet precis och mellansonen går i 7:an nu.

Vi har provat det här med pengar och det fungerar ganska bra, kalla det vad du vill, morot, belöning......prova, det är inte skadligt iallfall
Vill man inte belöna i pengar så kan det ju vara i annan form, gå på en hockeymatch, fotbollsmatch....eller vad de nu kan önska sig, belöning är ett bra system både för stora och små barn, oftast.
Fråga din son vad han skulle vilja ha för belöning, pengar är ju poppulärt i den åldern
Sätt upp mål tillsammans, han känner nog ganska bra själv vad han kan sätta ribban i sina ämnen.

Dom är ju inte alltid så lätta att ha och göra med i den där åldern, dom vet inte heller så ofta vad de vill ännu, när det gäller utbildning och arbete, gymnasievalen är ju som en djungel, hur mycket som helst att välja på, inte lätt!

Lycka till!

Jag tycker inte det är helt fel även om det inte alltid funkar på alla barn. Jag fick 100kr för varje VG och 500 för varje MVG, dock bör det sägas att jag aldrig var ens när IG i något ämne. Om barnet riskerar IG så är det i min mening viktigare att klara G i dessa än VG i ett man ligger på gränsen till det. Om barnet riskerade IG så skulle jag belöna G i alla ämnen som största belöning (en klumpsumma) och sedan ge en mindre bonus för varje VG och MVG.

Vi gjorde som så med vår struliga tonåring då han gick i nian att om han slutade grundskolan med betyg som tog honom in på ett gymnasieprogram skulle han få en ny dator.

Då vi kom hem från semestern 2010 fick min man helt sonika åka och köpa en dator tillsammans med sonen då han lyckats med det uppsatta målet.

Nu i efterhand så känner jag att vi gjorde rätt men just då beslutet togs om det hela var jag mer tveksam då jag egentligen anser att man ska prestera för sin egen skull och inte för belöningars skull. Men för vår kille fungerade det hela och nu är jag inte lika främmande för att göra samma sak med hans fyra syskon då det blir aktuellt för dom och betyg.

Jag har funderat i samma banor som du. Min dotter ansvarar bra för läxor och prov, och har helt ok betyg men jag har en känsla av att hon skulle kunna prestera bättre. Hon går i 7:an nu, och jag har tänkt belöna henne med pengar för alla VG och MVG hon får på betyget.

Tidigare år har hon fått lite pengar vid skolavslutningen för att hon allmänt tagit bra ansvar och skött skolarbetet bra, men nu kommer jag nog att ändra det så att betyget styr belöningen. Jag ser inget fel i det.

Jag och min syster fick aldrig någon form av belöning fastän vi hade bra betyg båda två, men det var inget jag tänkte på. Det var nog inte vanligt heller tror jag.

kentafinell: Måste rätta dig i dina tankebanor

Min dotter fick 8 VG i slutbetyg i nian, men inga MVG, så jag överlevde

Hade varit värre om hon fått 16 MVG   men då hade jag känt till det innan och anpassat pengasumman därefter

Jag har använt denna metod på mina fyra barn under gymnasietiden. Anledningen var att min äldsta inte var helt motiverad för skolan under denna period. Jag ville tro att det gick att öka motivataionen.

VG=100 kronor
MVG= 500 kronor

Kort sammanfattat
Barn nr 1: Gick ut med ganska taskiga betyg från gymnasiet. Två IG och sedan övriga betyg i varierande skala. "Mutan gjorde egentligen ingen nytta. Han jobbade extra jättemycket under gymnasietiden och behövde inte dessa pengar
.
Barn nr 2: Gick ut gymnasiet med  MVG i alla ämnen utom fem. Jag är fullständigt övertygad om att han haft exakt samma resultat på sina betyg även om han inte fått dessa pengar.

Barn nr 3: Genomled gymnasiet och fick alla betyg godkända och några lite mer men inte ens här gjorde betygspengarna någon skillnad. Jag tror inte hon tänkte på dem någon enda gång under tiden gymnasiet pågick.

Barn nr 4: Han går sista året på gymnasiet nu. Han har MVG i alla ämnen hittills och det ser inte ut att ändra sig nu sista terminen. Han kommer att kosta mig 14 000:- att lösa ut vid studenten. Hade han haft samma betyg utan betygspengar? Det är jag fullständigt övertygad om!

Jag skulle aldrig rekomendera någon att försöka med detta om man inte har en extremt pengafixerad tonåring där man verkligen verkligen vet att pengar är en motivationsfaktor.

De av mina som lyckats bra i skolan har en egen motor som inte styrs av yttre faktorer. De som inte lyckades lika bra i skolan har många andra kvalitéer men de styrs inte heller av yttre faktorer i någon större omfattning.

Jag har fått betala nästan 30 000:- för mina barns betyg och jag kan ärligt talat säga att det inte har varit till någons om helst nytta för betygen.

Om de är riktigt pengarsugna så kanske det kan hjälpa, om man vill pröva så behöver det ju inte vara orimliga summor. Det är ju inte menigen att man ska bli pank, tycker jag iallfall.

Givetvis måste man anpassa det efter familjens ekonomi.

Men jag har en kompis som ger sina barn 3000 kr efter avklarat gymnasium. Lite grann som tröst för att de jobbat så hårt under tre år. Hennes barn har dock väldigt bra betyg och skulle säkert haft lika bra betyg utan pengar.

Man kan ju välja att kalla det betygspengar eller flitpengar - om man har råd kan man betala. Om man inte har råd tror jag barnen förstår.

Jag undervisar i matte, kemi, fysik och biologi på högstadiet och har följande att (osammanhängande) säga kring prestationer och betyg:

- följer man rådande betygskriterier så är det SVÅRT att få ett MVG, inte minst i de naturorienterade ämnena!
- alla lärare följer dock inte betygskriterierna utan använder ett eget mer eller mindre godtyckligt system att sätta betyg efter..
- höga ambitioner och höga betyg går inte per automatik hand i hand med gott mående, god självkänsla osv
- elever har väldigt olika förutsättningar, en kämpar utav h*lvete för att nå målen för ett G, andra glider omkring och spottar upp sig i sista sekund och får ett VG.
- det finns många ämnen i skolan och jag tror inte det är många vuxna som hade fixat att ha så många bollar i luften och behöva svänga så snabbt från att ha varit "inne" i ett ämne till att packa ihop och engagera sig lika mycket i ett annat ämne.
- många elever jobbar faktiskt efter egen drivkraft att prestera sitt yttersta och att utvecklas! Dvs de har inga andra morötter än möjligen att de får beröm
- många elever har dock svackor och är skoltrötta till och från...
- i en del klasser är det mer eller mindre OK att vilja prestera, men i de flesta år 9 klassor brukar det ha vänt till att de flesta är intresserade av få /tillräckligt/ bra betyg
- hur "duktig" man var på högstadiet hänger inte alltid ihop med hur väl man sedan presterar när det väl behövs, dvs på gymnasiet för att kunna komma in på högskola med hög intagningspoäng eller på högskolan för att kunna klara svåra tentor - men det är nog inte fel om man faktiskt har fått känna på hur det är att kämpa..
- nu hann jag inte mer ;)

 

Jag tror de flesta föräldrar känner sina barn så pass bra att de kan sätta upp rimliga krav så att ungarna ska känna att de kan lyckas.
Det viktigaste är inte att få mvg i alla ämnen för alla, en del kanske ska ha belöning för att uppnå g i alla ämnen, som sagt, man får sätta upp mål som passar ungarna och det vet säkert föräldrarna bra, för hoppningsvis.

Jag försökte övertala min lillebror som är smart att om han gick ut gymnasiet med högre betyg än mig så skulle han få 500 kr, och eftersom mina läs och skrivsvårigheter begränsade mina betyg till 3 MVG, 8 VG och resterande G så borde det vara en lätt match...  för han. MEN han la sin tid på mopeder och kompisar istället för att sköta skolan något vidare. 500 kr är kanske inte så mkt pengar men det var vad jag kände att jag hade råd med och det var mycket för mig. Så det blev inga pengar alls.... Det är svårt att motivera någon tycker jag. De måste ju vilja det innerst inne. 

Hej!! Har läst de flesta av kommentarerna här i tråden. Anledningen till det är att vi oxå har funderat på detta.. Vår son har nu sökt till gymnsiet och vad det ser ut så kommer han nog inte in på annat än introduktionsprogrammet eller som priv elev. Därför har vi oxå sagt att han får 100kr för G 200 kr VG och 500 kr för MVG och böta 50 kr för IG. Men nu allteftersom tiden börjar rinna iväg har han fått eld i baken och kommit på att hjälp jag börjar ju gymnasiet till hösten.

Vad jag tycker är tråkigt nu för tiden de är att även om du inte behöver gå på gymnasiet så är det ändå ett tvång eftersom om du går till arbetsförmedlingen och anmäler dig där är det inte högprioriterat att hjälpa en ungdom som  valt att inte gå gymnasiet. Man kan inte få soc bidrag eftersom man är under 18år och är under föräldranas ansvar och barnbidraget upphör.. Ursäkta nu svävade jag ut lite..

Det har varit många mycket bra inlägg! Det är inte ett helt enkelt ämne. Om jag försöker sätta mig själv i min sons sits så tror gissar jag att ambitionsnivån skulle hållas något högre, vilket är målsättningen med det här, med en morot i form av någonting. Eftersom det enda han önskar sig till både födelsedagar och julaftnar de senaste åren har varit just pengar, för att spara ihop till olika saker som han vill köpa, så känns det inte helt onaturlig att belöna med detta.

Om det är någon av Er som har barn som går ut nian och har infört någon form av incitamentsprogram likt detta så skulle det vara väldigt intressant att höra om utfallet. Resultat? Positivt, negativt eller neutralt?