Barnet vill sammanföra föräldrarna efter separationen. OK?

Hej!
Bra att du funderar över om du skall gå din son till mötes. När jag läser det du skriver får jag lite olika tankar om situationen. Din son har klarat av er separation utan att bli änslig, ledsen, orolig och irriterad. Det gör mig faktiskt lite bekymrad. En separation mellan föräldrar orsakar alltid känslomässiga reaktioner hos ett barn. Det är viktigt att som föräldrar prata med barnet om dessa känslor och reaktioner. På det sättet ger man barnet stöd och hjälper det att sätta ord på känslor samt förstå varför barnet känner som det gör. Många föräldrar tänker att det är bäst att låta bli att prata för att inte göra barnet illa men det är faktiskt tvärtom. Jag vet ju inte riktigt hur det varit för dig och din son men du kan tänka lite på det jag skrivit.
Många barn vill att föräldrarna skall återförenas. Det kan finnas sådana önskningar långt upp i åldrarna. Det är viktigt att prata med barnet och vara ärlig. Om det aldrig kommer att bli aktuellt skall man säga det till barnet, hellre än att ge falska förhoppningar. Om det är så för din son vet vi inte. Han kanske inte alls går med de förhoppningarna utan vill att ni som föräldrar skall kunna träffas tillsammans på ett naturligt och odramatiskt sätt. Det kan mycket väl vara så också.
Om du gör klart för din son att du och hans mamma inte kommer att bli tillsammans igen men att ni ändå skulle kunnas träffas ibland kan det hjälpa din son att få en förbindelse mellan hans två väldar, mammas och pappas. Han får också en bekräftelse på att en gång fanns det någonting positivt mellan er och det gör honom gott även om ni separerat. När han ser er samarbeta kan han slappna av och slipper fantisera om att ni kanske helst slipper se varandra. Lycka till!
Gerd

Tack för ditt svar Gerd!

Jag glömde att nämna att min son är 4,5 år nu och var 3,5 när vi flyttade isär. När jag skriver att han har klarat av att för egen del hantera separationen utan att bli ängslig, ledsen, orolig eller irriterad, menar jag inte att han varit eller är oberörd helt och hållet. Han har visat dessa "symptom" eller vad man ska kalla det men det har inte blivit några bestående förändringar i hans sätt att uppträda eller behandla sin omgivning. Han har inte svårt att sova eller något sådant etc.

Hur kan jag realisera ditt råd om att "göra klart för honom att vi inte kommer att bli tillsammans igen"? Det verkar på mig som han inte har någon klar uppfattning om vad det innebär att "vara tillsammans" i den meningen som du och jag lägger i detta (som vuxna)? Han är inte 5 år ännu och  jag tror inte att han uppfattar det som udda eller konstigt att hans mamma och pappa bor i separata lägenheter och/eller inte träffar honom samtidigt. Ur hans perspektiv är ju denna verklighet vardag och han har ju ännu inte fått/tagit till sig den i samhället gällande normen att en familj utgörs av mamma , pappa och barn som bor och lever tillsammans?

Tycker du att jag/vi ska börja med att förklara och resonera utifrån att normen enligt ovan är den "rätta" och att den livs-situation som han och vi befinner oss i, då i någon mån skulle vara "fel"? Är inte det att skapa ett problem som inte finns? Kan det inte vara en poäng i att istället vänta med att försöka "göra klart för honom" att vi aldrig kommer att "vara tillsammans" tills han blivit äldre?  

Sorry, men måste lägga till en sak när det gäller att du skriver "När han ser er samarbeta kan han slappna av och slipper fantisera om att ni kanske helst slipper se varandra":
Det är (tyvärr får man väl tillägga) just så, vi slipper helst att se varandra. Kan du ge någon återkoppling kring detta? Skulle du säga att det är något som jag/vi ska dölja genom att ändå träffas? Vilket då i praktiken skulle vara mer eller mindre bara för att han vid några tillfällen har föreslagit att jag ska komma och hälsa på?

Hej igen!
Det låter som att du har en trygg son och att han mår bra i sin livssituation. Väldigt bra. Jag börjar med din sista fråga. Ni behöver inte göra saker tillsammans om ni inte gillar det. Er son kommer nog att märka att ni inte är bekväma med det. Om ni bedömer att ni kan träffas och att det känns OK så kan ni gärna göra det. Att spela för mycket spel blir inte bra. Det är bra för er son att ni kan träffas då ni hämtar och lämnar honom. Då kan ni passa på att utbyta information och det är bra för er son att han kan se er samarbeta.
Jag skrev att ni skulle göra klart för honom att ni inte kommer att bli tillsammans igen utifrån din fråga/fundering att din son kanske vill att ni skall bli ihop igen. I det fallet kan det vara viktigt att klargöra det för honom. Jag tycker det är bra att prata med barn om olika sätt att leva, olika familjekonstellationer. Inget är rätt eller fel. Självklart. Barn funderar mycket och man kan ha intressanta samtal med dem. Passa på när han visar intresse eller när du själv tycker det är lämpligt.
Hälsningar
Gerd

Återigen tack för ditt svar Gerd! Jag ska fundera över det du skriver och tror att jag kommer ha stor hjälp av dina synpunkter
MVH
Gunnar