Orkar man resa utomlands ensam med två treåringar?

De är ofta sjukt jobbiga hemma - vill inte äta frukost, vill inte klä på sig till dagis, vill inte lyssna, vill inte äta middag, vill inte gå och lägga sig etc.

Eftersom jag har dålig erfarenhet av att göra för mycket undantag i rutiner vill jag inte gärna slacka på rutinerna här hemma men om vi åkte iväg på semester så tror jag att det skulle fungera ok att göra det som ett enda stort undantag, dvs det är ok att småäta lite om man inte äter sig mätt etc, så därför håller jag med dig om att det på många sätt vore mycket lättare att vara på semester än att vara hemma. Dock är det t.ex. mycket jobbigare att sitta på restaurang med jobbiga barn, än när man är hemma i vid köksbordet. Och vill en tjej gå på toaletten mitt i maten så är ju sådant inga problem hemma, men kan vara ett ganska krångligt projekt på restaurang om man är själv etc.

Och inte minst är det ju skillnad att vara 24/7 med dem själv, jämfört med att ha dem 5 dagar på dagis. När de var mindre tyckte jag att helgerna var jobbdag och att veckorna var semester, för de var så otroligt krävande. Numera tycker jag dock att helgerna är rätt så softa och sköna, vilket absolut talar för att vi skulle ha det ganska så najs på semester. Och precis som du säger mia maria så brukar folk vara jättegulliga, och jag kan ju tillägga att har man två superblonda söta tvillingtjejer får man inte direkt mindre hjälp och uppmärksamhet

Vad gäller sjukdomar och sådant kan man förstås aldrig garantera sig mot det, men åker man med t.ex. Fritidsresor så har de svensk personal på plats dygnet runt, de har svenska läkare etc. och blir det ett allvarligt läge så skulle såklart min man komma dit. Sånt orkar jag inte oroa mig för alls.

Ja, ni hör ju hur velig jag är. Känner mer och mer att jag faktiskt grejar det. Nu måste jag bara bestämma mig för om jag tycker att det är tillräckligt givande för att det ska vara värt jobbet.

Mia Maria, du verkar ju ha rest en del själv med dina barn. Det vore jättekul att få mer tips och erfarenheter från dig.

Jag är förvisso inte rest ensam med tjejerna men då vi varit till Grekland (2 ggr) så har det gått jättebra. Jag var också orolig för flygresan (som dock endast var 3,5 timme) och jag laddade med överraskningspaket, block och pennor, små leksaker, litegodis osv men vi tog aldrig fram något. De tyckte det var så spännande, fick pysselkit med maten osv. Och att vara vid resmålet var en fröjd. Utan alla måsten och all stress så hade i det mycket bättre och enklare än hemma. Hade jag varit själv och haft förmånen att kunna åka så hade jag absolut åkt. Våra tjejer var 2,5 resp 4 första gången vi reste och 3,5 resp 5 andra gången.
Måste tillägga att vi åkte med Ving och bodde på deras Sunwing resort som är ett paradis för barnen. Aktiviteter för barnen varje dag då "man lämnar in dom" till utbildade pedagoger som gör indianjakt och likande. 3 timmar 60kr och då har man det skönt på stranden *drömmer mig tillbaka*

ÅK ÅK ÅK!!

Jag var som sagt också jättenervös innan jag skulle åka ensam med den då 3-årige sonen för första gången - jag nästan grät av lättnad på planet hem sen, när jag insåg att jag faktiskt hade "klarat" det!
Lika nervös var jag tidigare i år när jag reste ensam med båda barnen - men det gick ju bra det med!

Jag vill så gärna ut o resa, o eftersom jag är ensamstående så finns det liksom inget annat alternativ än att åka ensam.
Vill inte lämna barnen hemma o resa själv, o jag har f.ö inte något jättestort behov av att ha något annat resesällskap med heller.

Huvudsaken på resmålet tycker jag är att bo på ett hotell med barnpool, för det är där vi spenderar mestadelen av vår semester. Alternativt på badstranden såklart!

Min erfarenhet av att gå ut på restaurang o äta när man är utomlands med småbarn är att det är mkt lättare än här hemma. Personalen busar gärna med barnen så att man själv får äta ifred när de får spring i benen, o ibland finns det ju lekhörnor eller biljardbord eller annat som barnen kan sysselsätta sig med när de har ätit färdigt.

Jag har rest 4 år på raken ensam med barn, dock alla gånger till Turkiet.
Vi har bokat nästa resa till Turkiet igen i början av sommaren, o denna gång har det känts ännu viktigare med ett bra poolområde för äldsta sonen (6 år) eftersom jag inte längre har samma tid att bada med honom eftersom jag även har 1-åringen att hålla koll på.
Har därmed bokat ett hotell som har vattenrutchkanor, vilket jag vet att han kommer att gilla - han blir lätt lite uttråkad annars om han nu inte hittar nå'n jämnårig på hotellet att leka med, o jag inte heller har tid hela tiden.

Så jag hoppas att det kommer att bli bra - visst blir det ett passande när man reser med en så'n liten, men jag tycker att det är såååå värt det att få komma bort till värmen o se lite annat, äta god mat, träffa trevliga människor, uppleva en annan kultur osv.
Plus att det är en rejäl kick för självförtroendet att veta att man faktiskt klarar det!

Ja, om jag inte bekymrar mig för om de får i sig någon mat eller inte så kan det nog bli ok. Här hemma är jag värsta höken när det kommer till maten och jag är så trött på mitt eviga tjatande om att äta...

Har konstaterat att min man verkligen inte grejar att åka på charter och det gör mig enormt frustrerad att jag behöver fundera och processa i veckor om jag vågar och orkar åka själv med tjejerna. Vill få den där kicken för självförtroendet och känna att jag minsann kan åka iväg med tjejerna själv - alternativet är ju att jag inte får en endaste charterresa i kroppen de kommande 10 åren... Buhu

Hej!
Jag har mycket erfarenhet. Jag tror det handlar mycket om hur barnen är huruvida man orkar eller ej. Att ha sjövilda ungar på ett plan där de inte kan rusa av sig måste vara ohållbart. Min dotter är mycket pysslig och det finns massor av sånt hon tycker om att göra. Hon har med andra ord inga problem med att sitta stilla. Målarböcker, lera, frukt o russin/godis de kan sitta o plocka med, pixie-böcker att läsa, klippdockor, memospel, kortlek, enkel yatzy, listan kan göras lång, någon typ av game-boy eller bärbar dvd o nån barnfilm de tycker om. Nästa gång bär det av till Mallorca i slutet av april. Häng gärna på! Våra döttrar är  jämnåriga :)

Min globetrotter o jag har varit i Thailand, Lanzarote, Gran Canaria, Grekland, Belgien. Första gången var hon 11 månader.

Lanzarote i januari var ingen hit...vädret var som den svenska våren, dvs. kallt i vinden, men jätteskönt i lä. Men är man småbarnsförälder så sitter man ju inte i lä o lapar sol. Det är en annan typ av semester o det måste man vara inställd på. Jag älskar att resa med lillan, och hon likaså! Vi njuter i fulla drag av både miljöombyte och äventyrslusta. Lycka till Kimmylee, vad du än tar dig för!

Ingen möjlighet att lämna barnen hemma med pappan o åka själv?

Tusen tack för bra tips, och jag måste säga att Mallorca i april låter lite lockande. Jag ÄLSKAR Mallorca!Ha ha, det var det roligaste jag har läst på länge!!! . Min man grejar ju inte ens att få på dem kläder själv, än mindre att få i dem mat eller vad den nu kan vara. Han kan bara göra på inspiration, och det brukar inte räcka till en hel vecka utan mig, utan snarare några timmar. Varje gång han är själv med barnen åker han till barnens farmor med dem eller riggar värsta schemat med sina stora tonårsbarn som är superbarnvakter. K

Haha OK!
Ställ in dig på en charterresa med döttrarna då tycker jag - tveka inte utan ÅK!!

Tack för alla mommy-power tips!!!!

YEEEEESSSSS! Efter en månads funderande och sökande av tips och råd från erfarna resenärer med barn har jag äntligen bestämt mig för att åka iväg med mina tjejer, så den 21 januari bär det av till ett av Fritidsresors familjehotell på Lanzarote med Bamseklubb, barnmiddagar, barndisco osv. Ska bli så spännande och härligt, men också ganska läskigt. Den här månaden har jag dock tagit mig tid att fundera och kolla hur mycket tid jag verkligen spenderar med barnen och vad som gör mig frustrerad och jag har kommit fram till att en resa faktiskt kommer att innebära en att jag slipper det mesta av det som jag tycker är jobbigt i vardagen.. Nu har vi börjat med "träningsläger" och tjejerna får gå på "barnklubb" (dvs leklandet) på ICA Maxi när jag handlar och på gymet, så att de är vana att mamma lämnar in dem på klubb. Vi pratar även massor om hur det är att resa och varför man måste vara en "stor och duktig" flicka när man reser osv.

Tusen tack alla som har hjälpt och stöttat mig att fatta det här beslutet, genom kloka råd och funderingar! Kommer du på något mer jag ska tänka på så tar jag gärna emot fler tips.

Lycka till! Berätta gärna hur det gick sen.