Farmor envis och sur!!

Har din svärmor haft liknande beteende förut eller hände det något speciellt när hon började vara otrevlig mot dig?
Om din sambo inte känner igen sin mammas beteende tycker jag ni har gjort rätt som brutit kontakten med henne. Hon kommer inte att bli lättare att ha och göra med när det kommer en bebis. 

Det låter nästan som att hon råkat ut för någon sjukdom för man brukar ju inte vända i beteende så tvärt tycker jag. 

Du ska vara oerhört stolt över din sambo som kan stå upp mot sn mamma och markera att det inte är okej, Det är inte alla som klarar det, ge honom en riktig guldstjärna. 

Hur ser systrarna på konflikten och hur har deras partner blivit bemötta? 

Det kanske är läge att din sambo pratar med sin mamma mer ordentligt om varför hon beter sig som hon gör, om det går att kommunicera med henne.
Om det är rädsla för att förlora sonen har hon ju lyckats alldeles utmärkt utan att du har skuld i det. Att försöka visa en öppenhet och tolerans mot vissa "nycker" är nog bra från er sida men då måste ni vara tydliga med var gränsen går och hålla det stenhårt. Jag tycker iofs att en ursäkt från henne skulle vara på sin plats (i alla fall ett snack för att rensa luften) Det är olyckligt om detta kommer att ligga obearbetat för då kan det bli gigantiska problem framöver.
Försök att inte ha en anklagande ton utan en undrande ton. försök att förmedla att ni vill ha en farmor till ert barn men att det är svårt om hon har en sådan otrevlig attityd.

Det finns ju flera olika åkommor som kan ge personlighetsförändring allt från depression till stroke och demens så var lite observanta eller prata med den äldre av systrarna. Om de bor med henne kanske de har märkt av andra förändringar.
Har hon bytt någon medicin eller börjat ta någon medicin för något? Det kan ju vara en biverkning av mediciner? 

Gud vad skönt med svar från en som verkar kunna sin sak *andas ut*

Jag vill att han pratar med henne, men han vägrar, han menar att hon vet vad som krävs och kan hon inte be om ursäkt ska hon inte få en chans. Jag har erbjudit mig att skippa ursäkten men att han och hans mamma i alla fall kan ha en relation. Jag behöver inte henne, men jag vill att sambon och vårt barn har glädje av henne.

Det jobbiga är att vi har suttit ner med henne och pratat gällande hans systrar när hon velat ha hjälp med dom, och hon har frågat mig om saker eftersom jag är en ung tjej och borde veta lite hur de fungerar i ungdomslivet nuförtiden. Men varje gång man svarar så passar inte svaren henne.. Så jag känner ingen direkt lust att försöka reda ut saker och ting om inte hon kan svälja sin stolthet först så man vet att det är en människa man pratar med och ingen superwoman..
Och min sambo har frågat henne snällt och vänligt flera gånger innan vi blev ovänner om det är nått som är på tok.. Men de har det ju såklart inte varit..

De ända vi vet som hon ändrat på de är att hon inte går till kysrkan så ofta ( hon går annars ofta dit)
Hon har inte tagit mediciner eller liknande så det är inget sånt..
Hon är inte så gammal heller så hon tränar och håller igång, är utåt och glad för övrigt..

Men jag funderar på att åka hem till henne, själv, för att snacka med henne.. hon måste ju bli lite svag när hon ser en kula på min mage och vet att det är hennes barnbarn där inne.. Om inte så har jag ju i alla fall fått ett tydligt svar redan då tycker jag..

För din och din sambos skull så skulle jag göra ett sista försök, kanske genom att skriva ett brev.
Jag kan förstå att din sambo är ovillig. Men du kan ju skriva ett brev där du utrycker din förvåning över hennes beteende. Om du har gjort henne något så vill du gärna veta varför. Att du vill ha en farmor till ditt barn men inte kan acceptera hennes beteende. Att hon är välkommen om hon kan gå med på det.
Skriver du ett brev så kan hon inte blunda. Kräv inget svar utan håll "famnen öppen".
Brevet kan vara bra att ha kvar som ett dokument hur ni försökte att närma er henne. Det blir lätt som viskleken annars, om 5 år kommer man inte ihåg allt som man tänkte.

Min mamma och min farmor drog inte jämt. Främst beroende på dålig kommunikation, att pappa var svag och inte sa ifrån ordentligt och att  det i grund och botten var två kvinnor med dålig självkänsla.

Har en god relation till min svärmor för att jag inte vill ha sådana konflikter. 

Min svärmor gillar inte mig heller, min sambo tog mitt parti och vi har ingen kontakt med henne idag och det är hennes val, jag vill inte att mina barn ska ha kontakt med en människa som inte kan vara snäll mot deras mamma, då är de bättre utan.

Jag hade nog inte velat att mina barn skulle ha kontakt med en sådan farmor. Man ska komma ihåg att en sådan människa inte drar sig för att kalla barnen för tjocksmockar ifall hon känner för det och det är inget man vill utsätta sina barn för. Det vet jag av personlig erfarenhet. Ätstörningar kan man få av sådana kommentarer!