Hej jag är en 21-årig tjej som längtar väldigt mycket efter att få bli mamma. Har varit tillsammans med min sambo i 4 år och förlovade i 2.
Nu är det så att vi tänkte börja försöka skaffa barn till våren men ju mer jag läser här inne ju mer omöjligt känns det att få sin dröm i uppfyllelse.
Så nu undrar jag, finns det någon här inne där båda föräldrarna har studerat på heltid och ändå lyckats skaffa barn, och hur går det?
Jag har en egen företagare till sambo/pojkvän.. När våran son var ungefär 4 månader så började jag plugga, tacka gud för DISTANS..det går alldeles utmärkt, här hemma kan vi ju inte bestämma att killen i husen ska ut å jobba sent på kvällarna, men om man pluggar båda 2 så kan man ju lägga upp det ganska snyggt..
Att ha barn och studera är lätt om man hittar en bra skola där det är individuellt anpassat, ett tips är att studera på distans...
Min man jobbar heltid och jag pluggar heltid. Jag hade haft fem gånger så svårt att få ihop mitt liv om jag jobbade heltid. Har två barn som pga att jag pluggar kan ha korta dagar på dagis eftersom jag själv kan styra mina tider i stor utsträckning.
Tid och flexibilitet har man MER av om man är student men det som kan strula är ju ekonomin så det är nog den ni får räkna på. Sen vore det ju jobbigt om båda har tenta samtidigt och måste tentaplugga men då får bi väl turas om halva dagen var eller nått.
Jag tycker att plugga med barn är optimalt :)
Ja det är väl ekonomintankarna som spökar mest, jag har 2 år kvar nu, sedan om man blir gravid direkt när vi har tänkt starta verkstaden så har jag ett år kvar när bebisen kommer eller ännu mindre då det är troligare att det tar lite tid på sig.
Men nu pluggar jag ju en linje på ett universitet med både obligatoriska och fria moment, samma med sambon. Ibland är det långa dagar och ibland inte, samtidigt måste man ju ta igen mycket hemma med att läsa om man missar föreläsningar etc.
Åh jag tycker det är så frustrerande bara, när vi nu båda vill så gärna så kommer den där ekonomiska biten som man önskar bara kunde lösa sig lätt som en pannkaka.
Vill ju kunna ge mitt barn allt det någonsin kommer att behöva, men samtidigt så kommer vi i så fall bara läsa under dess 1-2år och sedan hoppas man ju på jobb och stabilare ekonomi.
Men man vet ju aldrig hur det kommer bli med det, inte så roligt om båda står arbetslösa efter universitetet och man har ett barn 
När är egentligen perfekt tid för att sätta ett nytt liv till världen? *suck*
hej tvåtilltre,
Själv har jag 3 barn, läser och jobbar och sköter om mina barn som vilken bra mamma som helst när det är tidskvalite. Dock vill jag säga att mina studieuppgifter fick göras efter jag nattat barnen och ibland suttit och pluggat till 3 på natten. INTE så kul, men ibland känns skönt när man får bra resultat för mödan.
Det finns distansutbildningar som många universitet har strävat att erbjuda för människor som har annat att göra än bara studier, anpassade till barnfamiljer osv.
Så låt inte mammalivet förhindra dig att utbilda dig om det är rätt så akut just nu, men baren får inte heller lida av det. Tänk också att det kan förekomma nattstudier för din del och sömnen blir då lidande.
Jag återhämtar med när barnen är på förskolan och då tar jag extra sovstunder för återhämtning. Det är ändå en period i livet, sedan kommer självkänslan med på köpet när man lyckats till mål.
Lycka till
Jag började läsa till syrra när min dotter var 9 månader, då hade jag nyligen blivit ensamstående och kände mig väldigt tveksam. Men nu, drygt 1½ år senare så ser jag att det har funkat bra, visst så måste man planera sin tid, det underlättar om man har barnvakter som kan hjälpa till när man tentapluggar etc. Det enda är att det är rätt få föreläsare som tycker det är OK med barn på föreläsningar, så man måste ha någon som kan ha barnet då med. Men att plugga med småbarn är ju mycket skönare än att jpbba med småbarn...tycker jag.
vi har 2 barn 2 och 3 år är dom små..
Just nu läser jag 100% och mannen min jobbar 100% plus pendlar..
Hos oss funkar det..
Men så är det inte så mycke plugg hemma utan man måste vara i skolan..
Lycka till..
Vi har gjort och gör det. Nackdelarna = ekonomin. Det kan vara bra att skaffa ett extrajobb, det har jag. Jag hade upphehåll från studierna i ett år men började jobba på mitt extrajobb igen (var tredje helg) när dottern var 5,5 månad, på så vis blir det lättare att leva på föräldrapenningen.
Fördelarna = många många fler! Du har mycket mer tid med ditt barn och man bestämmer friare över sin tid. Jag och dottern tog ledigt en dag sent i våras till exempel för att åka och bada, när vi märkte vad fint väder det var ute på morgonen, svårt att göra med ett 8 till 5 jobb. Hon fick visserligen börja dagis tidigt för att vi inte hade råd att föräldralediga så länge men hon behöver bara gå 7 timmars dagar, ibland ännu kortare. Dessutom har man ingen arbetsgivare att ha dåligt samvete för när man ska gå på föräldraledighet, man kommer inte efter och missar saker i jobbet, studierna är kvar ett år senare och väntar på dig helt oförändrade:) dessutom, har man redan barn när man är färdig med studierna och söker jobb löper man mindre risk att diskrimineras för att arbetsgivaren tror att man kommer att "skaffa barn och försvinna på föräldraledighet så fort man får fast jobb efter studierna". Jag och mina två syskon har alla tre fått vårt första barn när vi har studerat på universitetet, min syster har även fått sitt andra barn under sina universitetsstudier och sitt tredje under sin doktorandtid. Hon ska disputera som doktor i juridik nu i vinter:) Det har gått bra för alla oss och våra barn! Lycka till!
Det finns säkert massa föräldrar som klarar det galant! Men inte för mig :( min sambo jobbar mkt kväll och jag pluggar på högskolan! Jag kan väldigt sällan vara med dom i klassen på tentaplugg för jag har min son, så jag gled snabbt från gruppen! Det är trist för alla hjälper ju varandra annars. Jag har glidit efter extremt för min son kräver all uppmärksamhet när han är vaken och sen när han somnat är jag oftast helt slut. Så plugga med småbarn är inte för alla! Men såklart fungerar det jättebra för många
Både jag och min man studerar på heltid, vi är båda 22 år., Vår son är åtta månader. Han föddes i mitten av augusti och jag började skolan i september, MEN jag har inte behövt vara i skolan speciellt mycket (fast det inte är distans). Och oftast när jag var tvungen att gå dit så kunde min man stanna hemma. Dessutom jobbar inte min egen mamma och hon passar honom gärna när vi båda måste vara i skolan.
Så för oss funkar det väldigt bra, vi har ju mer tid för lillkillen nu än vad vi hade haft om vi jobbat! Nu är det nästan som att vi är hemma med honom båda två...
Men ekonomin är ju som det är såklart. Vi tar inte föräldrapenning, utan har ju fullt studiemedel båda två... Men det blir ju inte så mycket över. Sen ska man ju nämna att vi har väldigt låga boendekostnader, och det har ju gjort att det har blivit lättare...
En grej som däremot lättar upp ekonomin är ju att man inte gör lika många saker som kostar pengar längre... Man går ju inte på bio eller går ut på krogen och så (eller det kan man ju göra om man vill, men förmodligen gör man ju det ganska mycket mindre än förr).
Allt som allt har det funkat super för oss. Vi var trötta på att tänka att "Nej, man måste vänta tills man har jobb och stabil ekonomi", så vi bestämde oss för att slå till! Men självklart måste man ju tänka efter, för det är ju en stor omställning såklart.
Hoppas detta hjälpte dej! Jag hoppas att ni kan komma fram till vad som är bäst för er!