• Åkerspöke

    Hur balanserar man det?

    Okej, mitt första inlägg här så ursäkta om jag tar upp ett gammalt ämne eller om jag har virrat in mig på fel ställe för frågan.


    Men det är en fråga jag har grubblat på ett tag nu.
    Som pedagog ser jag det som en självklarhet att ha en medveten uppfostran. Att ha med allt det där med genus, miljömedvetenhet, lika värde och annat bra och fint som jag vill att mina barn ska kunna.


    Men... Ett av mina intressen är shopping! kläder, skor, smycken, smink, inredning you name it and I'm obsessed with it. Framförallt kläder och smink, inte åt det modehetshållet utan av ett genuint intresse för kläder. Jag syr mycket själv och jag tycker om att sminka mig. Det är ett sätt att vara kreativ på (en rest från min goth-period. Nu är sminket mindre... Svart, men still.. Euhm, kreativt).


    Jag vill inte att mina framtida barn ska bli modehetspersoner som blir besatta av utseendet och på köpet bli konsumtionsgalningar. Det är ju dåligt, men jag kommer inte att sluta vara jag. Jag kan inte sluta vara jag.


    Hur balanserar man det?

  • Svar på tråden Hur balanserar man det?
  • Tygtiiger

    Du får väl tänka på VAD du köper. Satsa på rättvisemärkt, ekobomull osv. Köp inte kul kläder från skitfirmor som utnyttjar barn i u-länder till att plocka bomullen, typ.


    Så får man så småningom ta en diskussion om vad man gör med sina kläder när man har tröttnat. Second hand är ju bättre ur alla synvinklar än att bara kasta.


    Men man ska passa sig för att berätta för mycket för barn. Min son vägrade en period att äta annat än kravmärkta äpplen sedan han fått förklarat för sig att de annars är besprutade med insektsgift. "Är de kravade eller giftade?" frågar han med skräck i stämman. Och upplyser oss HÖGLJUTT om att det är dåligt för miljön att åka bil (vi har inte ens egen bil, vi delar med annan familj och 80% av tiden tar vi cykel eller tåg. Men han påpekar det ÄNDÅ varje gång).


    Krupke, we've got problems of our own!
  • tahira
    Tygtiiger skrev 2010-12-05 18:54:25 följande:

    Men man ska passa sig för att berätta för mycket för barn. Min son vägrade en period att äta annat än kravmärkta äpplen sedan han fått förklarat för sig att de annars är besprutade med insektsgift. "Är de kravade eller giftade?" frågar han med skräck i stämman. Och upplyser oss HÖGLJUTT om att det är dåligt för miljön att åka bil (vi har inte ens egen bil, vi delar med annan familj och 80% av tiden tar vi cykel eller tåg. Men han påpekar det ÄNDÅ varje gång).


    Haha, vår son också: "Vill du ha mjölk, Spike?" "ÄR DEN EKOLOGISK?"

    TS: Jag tror inte att det finns något bra svar på det där, man får lita på magkänslan och på att man känner sitt barn tillräckligt väl för att veta var olika gränser går.

    Jag är som du, intresserad av smink och kläder och går ofta med sonen och kollar på möber och kläder med honom som smakråd. På något sätt tror jag inte att det är någon "fara". Man kan ha bra, miljövänliga, idealistiska värderingar och ändå ha dessa intressen och det tror jag att barn förstår. De får ju med sig mycket från hemmet. Dels kunskap/ intresse för kläder, smink, inredning m.m., men även dina grundvärderingar i vardagen.

    Forstätt bara att vara som du är, jag tror inte att de tar skada av det.
    Ung mamma och 'hemmafru' i London: tahirafaye.blogspot.com
Svar på tråden Hur balanserar man det?