Efterlyser eran åsikt
Okej, jag känner att jag ville reflektera över mötet idag. Kanske tar jag bort inlägget ikväll, kanske inte, men håll i er nu och observera att inlägget inte publiceras under Humor-kategorin. Det är alltså inget skämt, hur otroligt det än må låta i era öron. Själv är jag van, men mer om det en annan gång.
Anledningen till att jag bokade ett samarbetssamtal på familjerätten är många, men det som fick mig att plocka upp telefonen den här gången var det faktum att min dotters pappa (K) körde igenom isen med deras bil, med våran dotter i, med mening i höstas.
Iallafall. Vi anländer och vi hälsar. Jag, min sambo och min yngsta dotter, två soctanter och så K och hans respektive. Jag får första ordet och berättar om min oro över våran dotters säkerhet. Vad han svarar på det? "Ja, men du har ju låtit henne se Alice i Underlandet!"
...
Har ni hunnit smälta det? Jag visste nämligen inte om jag skulle leta efter en dold kamera eller om jag borde ha slutat förvånas för längsedan. När han själv insåg att det kanske inte gick att jämföra ändå (att köra igenom isen, med mening, med en sexåring vs. se Alice i Underlandet med samma barn, tough call...) så började han, istället för att erkänna idiotin i det hela, att försvara sig. Det var ju inte djupt och vilken tur att han visste exakt vilken mängd vatten som fanns under isen. Ja, han försökte ju till och med lära henne något.
Socialen tog det iallafall väldigt allvarligt och ansåg att det var vanvård av barn, vilket de har helt rätt i, och berättade att de tänkte gå vidare med det. Vi har en ny tid i början av februari, men jag känner att det räcker nu. Efter nästa möte (om det inte skett drastiska förändringar) så plockar jag upp telefonen och ringer min advokat och vårdnadstvisten är än en gång i rullning.
Vad har ni för tankar? Eran första reaktion?
Anledningen till att jag bokade ett samarbetssamtal på familjerätten är många, men det som fick mig att plocka upp telefonen den här gången var det faktum att min dotters pappa (K) körde igenom isen med deras bil, med våran dotter i, med mening i höstas.
Iallafall. Vi anländer och vi hälsar. Jag, min sambo och min yngsta dotter, två soctanter och så K och hans respektive. Jag får första ordet och berättar om min oro över våran dotters säkerhet. Vad han svarar på det? "Ja, men du har ju låtit henne se Alice i Underlandet!"
...
Har ni hunnit smälta det? Jag visste nämligen inte om jag skulle leta efter en dold kamera eller om jag borde ha slutat förvånas för längsedan. När han själv insåg att det kanske inte gick att jämföra ändå (att köra igenom isen, med mening, med en sexåring vs. se Alice i Underlandet med samma barn, tough call...) så började han, istället för att erkänna idiotin i det hela, att försvara sig. Det var ju inte djupt och vilken tur att han visste exakt vilken mängd vatten som fanns under isen. Ja, han försökte ju till och med lära henne något.
Socialen tog det iallafall väldigt allvarligt och ansåg att det var vanvård av barn, vilket de har helt rätt i, och berättade att de tänkte gå vidare med det. Vi har en ny tid i början av februari, men jag känner att det räcker nu. Efter nästa möte (om det inte skett drastiska förändringar) så plockar jag upp telefonen och ringer min advokat och vårdnadstvisten är än en gång i rullning.
Vad har ni för tankar? Eran första reaktion?
