Är de rätt att skämta om Iranier, kurder, och jugoslaver?

TS: Skämta så mycket du vill Det är dock skillnad på bra skämt och osmakliga och rasistiska skämt, även om norrmän. Hur man avgör, det är svårt att säga.

Rose: DÖÖÖR av skratt!

Jag garvade högt ut åt judehistoria 2.
Trots att jag har judiska släktingar av vilka några dog under förintelsen, och andra  hann fly innan det började.

Så - ja. Jag tycker att man kan skämta om iranier, kurder, jugoslaver, svennebananer, norrmän, somalier och liknande. Varför inte?
Ofta är det ett jävla gnäll om det fälls någon kommentar om "mörka utländska" men själv går de runt och snäser "jävla svennebanan", "whitey" "fan din stela svenne, du är så vit så jag bländas" och har sig. Sten i glashus, någon?!

Hahahaha Shan Atci-klippet var ju underbart!
"jag vill int-heeee lukt-haaaa"

Förmodligen för att man vill bo i ett land där yttrandefrihet är just det och inte något som resulterar i dödsstraff. Att inte tycka att man ska (bör) skämta om allt innebär inte att man vill avskaffa eller ens inskränka yttrandefriheten.

Det tillhör en demokratisk stat att man kan kritisera exempelvis skämt mot norrmän (eller kurder eller svenskar) utan att för den skull vilja förbjuda dem eller vilja flytta till en diktatur.

Jag tycker att det beror helt och hållet på vad det är man skämtar om, snarare än vem man skämtar om. Jag kan inga skämt om vare sig iranier, kurder eller jugoslaver och vet inte riktigt vad det är man skämtar om vad gäller dessa grupper. Men rent generellt tycker jag att det beror på hur man gör, vad man skämtar om, som sagt. Jag ska ge dig ett exempel.

Judehistoria 1: En judisk pojke får två slipsar av sin mamma i födelsedagspresent. Han tar på sig den ena på direkten och går ner till sin mamma, som står i köket och lagar födelsedagsfrukost. När hon ser att han har på sig en av sina nya slipsar säger hon sårat, "Vad var det för fel på den andra?"

Judehistoria 2: Vad är det för skillnad på judar och scouter? - Scouter kommer tillbaks från sina läger.

Personligen skrattar jag åt första skämtet och tar jävligt illa upp av det andra. Jag tänker mig att det fungerar på samma sätt med norrmän: det är okej att skratta åt att de är dumma (uppenbarligen är de inte det, lika lite som svenskar är det när norrmän skämtar om dem -> poängen med skämtet är inte beroende av vem det är som är dum). Däremot är det kanske känsligare att dra skämt om, säg, ockupationen under andra världskriget och de barn som föddes med en tysk far och en norsk mor.

Så i korthet, ja, som påpekas ovan, så har vi ju yttrandefrihet och vad det nu kan vara. Med det sagt så kanske man kan vara känslig för att vissa skämt är i bättre smak än andra. Förintelseskämt är inte roliga, skämt om judiska mödrar och deras egenskaper är det (om man har någon uppfattning om vad en stereotyp judisk mamma är). Alltså, det är inte "mer rätt" att skämta om norrmän, men norgehistorier brukar vara extremt harmlösa, och det är väl därför man ibland får för sig att det som gör skämtet "mer rätt" är att det handlar om norrmän, inte att det är ett harmlöst skämt.

Du fekk sagt det!

Men at det er noe videre fint å gjør så er jo en annen ting..

Äh, ta det med en nypa salt. Skämt om olika folkgrupper brukar uppstå när avundsjukan växer sig starkt. Då försöker man göra sig lustigt över folk man retar sig på. Att Norge har olja och nååååååååågot bättre statligt ekonomi än sverige kan kanske ha något med skämten att göra eller vad tror du? Att eran politiker dessutom har förmågan att använda hjärnan kanske också spelar roll i det hela.