Vill vara engagerad men får inte..

Jag förstår inte riktigt?
Vill inte din sambo som har en dotter sen tidigare, att du följer med på uppvisningar för att hon inte vill att du och biopappan ska umgås?

Har pappan något emot dig? Eller har han sagt att han inte vill att du ska vara med?

Nä det är svårt att formulera sig..
Nej pappan vill att vi ska vara med men dottern säger att hon inte vill. Vi vet ju att hon tycker om oss och att det förmodligen är för att hon känner nåt från mamman, vi vet inte om mamman säger nåt eller om det bara är en känsla hon har, pappan kan inte prata med mamman tydligen, det gör mig så besviken, ego som man är tycker man att han ska ställa upp för mig och ta tag i problemet. Sen kan jag tänka att man måste ju lyssna på barnet ,vill hon inte så får jag leva med det.. eller?

Prata med din sambo, du borde ju genomskåda henne om hon inte talar sanning? Om det nu är mamman som säger något till sin dotter menar jag.
 Är det din sambo som har tutat i dottern något så ifrågasätt varför, och tala om att du gärna vill känna dig delaktig.
Eller så är biopappan en riktig fegis och ljuger för dig, han kanske har sagt något men vågar inte stå för det?

Är det nu barnet som inte vill, så får du nog leva med det.

Jag vet att min sambo vill som jag , men tror inte han törs konfrontera exet för att hon då kanske säger att då kommer inte jag. Det vill man ju inte utsätta lilltjejen för heller. Men hon måste ju ha sån ångest varje gång det är nåt, när hon vet att pappan vill att vi ska vara med och mamman vill inte.. Jag önskar bara att det skulle vara helt normalt att alla är där, att hon kan se att vi sitter på ett ställe och mamman på ett annat, och att hon kunde känna att alla vuxna var säkra i den situationen . Då blir ju hon också det..Ska jag prata med dottern och fråga hur hon känner? om hon gör det för sin mammas skull och om hon vet att det är så hon vill ha det, eller om hon bara tror att det är så . Bara för att det kanske var så från början...
Nu känns det som att i vissa lägen ska det liksom inte låtsas om som om vi finns...
Man måste bara prata av sig.. skönt med en utomståendes kommentarer. Det är första gången jag är in på den här sidan. Tack!

Ja prata med bonusen du, men räkna inte med att få ett ärligt svar. Barn är lojala sina föräldrar och håller dem om ryggen.

Lycka till!

Det blir kanske lätt så att man söker förklaringen i biomamman, men problemet kommer kanske från flickan.
Kan det vara så att flickan har svårt att acceptera skilsmässan? Det står inte, tror jag, hur länge hennes föräldra varit skilda. Men det kan kanske vara så att det är en sak att acceptera tillvaron hemma hos er respektive hemma hos mamman, och en helt annan sak att acceptera båda världarna satidigt, på samma plats.
Du srkiver att "Nu känns det som om i vissa lägen det liksom inte låtsas om att vi finns", och det är kanske flickans strategi.
Eller så kan det vara en tolkning som man kan använda för att prata med biomamman, så behöver ni inte prata om biomammans ev känslor elelr kritisera henne. Det blir kanske lättare att prata då.