Adoptera ifrån östoeuropa?

Villsågärna38: lycka till med utredningen! :)

Glömde en sak i mina svar: Bland det allra bästa med att få barn från Östeuropa är ju att det är så nära. En återresa behöver inte bli någon jättestor sak. Det kostar inte en förmögenhet och flygtiden är max några timmar. Alltså kan man åka många gånger. Vi har inte varit tillbaka i Ukraina ännu, men räknar med att åka 2011 eller 2012.

villsågärna38 skrev 2010-12-30 17:58:49 följande:

Intressant! Vi har också funderat mkt på Kina. Har varit gifta i två år till hösten så vi skulle som tidigast kunna skicka in papper då isf. Och vi är också absolut öppna för sn, väl medvetna om att barn från de flesta länder idag har något sn. Det vi tycker är lite svårt är att bestämma vad man är öppen för isf eftersom jag förstått att man ska ange det innan man adopterar ifrån Kina. Hur resonerade ni? Berätta gärna, vi är som svampar just nu när det gäller adoptionshistorier

Jag vet ärligt talat inte om vi resonerade så himla mycket. Våra två första barn sökte man föräldrar till, vi såg dem, tyckte deras särskilda behov var hanterbara och ungarna ljuvliga så vi ansökte.
Vårt tredje barn kommer från den nuvarande sn-listan och då listade vi en radda särskilda behov som vi kände var ok eller som vi kunde tänka oss någon form av. Vid det laget kände vi ju till det här med adoptioner rätt bra och har pratat med/läst om många andra som adopterat barn med sn vilket gör att man inser att många saker som verkar läskiga faktiskt är klart hanterbara. Vi har ju fri sjukvård och fantastisk sådan här i Sverige. I slutänden ringde de och frågade om ett barn vars sn inte stod på vår lista men som vi kom fram till helt klart funkade. Och det har det gjort! 

Innan dess hade vi tackat nej till ett barn också. Det var jätte, jättejobbigt men det fanns för många frågetecken i akten och värsta scenariot kunde betyda att barnet kunde dö mycket ungt. Jag vet, vilket barn som helst kan bli påkörd av en bil i morgon och dö men att medvetet adoptera ett barn där risken för en så tidig död var så stor kände vi inte att varken vi eller våra andra två barn klarade av. Jag tror man måste vara ärlig och känna vad man klarar men ändå, jag tycker man ska läsa på, massor och läsa om/prata med familjer som adopterat barn med särskilda behov. Läkare i alla ära, de kan det medicinska men de har inte vardagen med ett barn med klumpfot, hörselnedsättning eller anal atresi. Sådant kan de inte svara på. En bra sida för att läsa om olika familjers erfarenheter är http://nohandsfamilystories.blogspot.com/ (se under family stories), folk här är väldigt religiösa men om man kan bortse från det finns det många uppriktiga, bra historier om hur det är att adoptera barn med olika sn.

Kina är lätt att adoptera ifrån, processen är i regel förutsägbar och ganska snabb (med adoptionsmått mätt). Man kan när som helst lägga till särskilda behov på sin lista och kan föra en dialog med sin organisation kring hur man tänker runt de olika särskilda behoven.

Har adopterat ett syskonpar från Slovakien för ca 1,5 år sedan. I och för sig läste jag att detta land inte var ett aav de länder ni funderar på, men jag delar gärna ändå med mig av mina erfarenheter av att adoptera från Östeuropa. Vi tycker att hela upplägget för adoptionen var oerhört bra och genomtänkt från slovakiska myndigheters sida. Vi blev mycket väl omhändertagna under hela vistelsen i landet och allt utgick från barnen som utgångspunkt. De första tre dygnen fick vi bo tillsammans med våra barn i en liten lägenhet som låg avskilt i barnhemmet där vi fyra fick möjlighet att bekanta oss med varandra i lugn och ro och få lite koll på barnens rutiner och vanor med hjälp av personal från barnhemmet. För oss betydde just den perioden jättemycket så när vi efter tre nätter fick flytta med barnen till en egen lägeenhet två timmars bilväg från barnhemmet kände varken vi eller barnen oss längre så främmande för den nya situationen. Vi hade syskonmedgivande för barn 0-4 år. Våra barn var ca 3,5 år när vi hämtade dem. De verkar ha blivit mycket väl omhändertagna på de instutioner där de bott tills vi blev en familj och detta känns otroligt skönt att veta som förälder. Intrycket av vårt barnhem och personalen som jobbade där samt de socialarbetare vi träffade är enbart positivt. Alla barn vi såg på barnhemmet verkade mmå bra, få relativt mycket omvårdnad och stimulans. Särskilt fysisk, får jag nog tillägga. De var kanske inte så vana vid att rita och lägga pussel men grovmotoriken var det aabsolut inga problem med. Enligt BVC när vi kom hem så låg de till och med lite före jämnåriga barn vad gäller att hoppa, klättra, springa osv men även en del annat praktiskt. Våra barn är, så som alla andra barn som adopteras från Slovakien, av romskt ursprung. Detta var något som jag tänkte en del på innan vi hämtade barnen och även när vi var i landet, men inget jag direkt går och tänker på längre. Visst är det fruktansvärt skrämmande att det förekommer en så utspridd fientlighet mot detta folkslag och jag undrar mycket över hur de kommer att bli bemötta av andra när de blir lite större men framför allt undrar jag hur de själva kommer att reagera inför det faktum att de är just romer och att deras folk än idag blir diskriminerat. Samtidigt ser jag på dem som mina barn, inte som romer. Vi kommer att kontakta någon romsk förening för att ge barnen möjlighet att få kunskap om deras rötter och ursprungskultur. En av de största fördelarna med att adoptera från Slovakien eller Östeuropa är för min del just som redan skrivits här i tråden, att det år nära. Både geografiskt och kulturellt, romer eller inte. Hoppas att jag har kunnat tillföra något även om ju vårt land inte är det ni själva är intresserade av.

Puffar lite

Hej! Vi har adopterat från Polen.Vi hade begränsat medgivande 0-24 månader i vår utredning.Det var inga problem att få detta.
Vi var vid tiden för adoptionen 32 år (kvinnan) och 38 år (mannen).
Vi fick en liten på 17 månader som är helt frisk.Det tog totalt 29 månader (väntade 20 månader i Sverige-kön och 9 månader i Polen).Adopterade 2010.

Jag kan varmt rekommendera Polen som adoptionsland.Mycket fint bemötande från alla involverade!!

Hej! Bfa är den enda organisation som i nuläget arbetar med Polen.

Vi valde inte aktivt SN men man ska räkna med att barn från Polen har eller har haft hälsoproblem.Detta diskuterade vi tidigt med vår hemutredare från kommunen. Vi diskuterade framförallt neuropsykiatriska diagnoser som FAS och ADHD.
Vi blev naturligtvis väldigt glada när vårt barn visade sig vara helt friskt!

Hejsan alla i tråden!

Vi åkte lite runt med tankarna i Europa innan vi bestämde oss för några länder att köa till. Vi stod i kö till Estland (AC), Litauen, Tjeckien och Polen via BFA. Vi blev erbjudna att skicka till Tjeckien dagen efter att vårt medgivande kommit in, men tackade nej i hopp om Estland pga vistelsetiden. Sedan ändrades förutsättningarna för Estland och då bestämde vi oss - Det land vi först blir aktuella för blir det - så nu 3 månader efter första förfrågan håller vi på att samla våra papper för att skicka ansökan till Tjeckien. Vi har pga vår ålder 42 & snart 40 sagt åldern 0-5 år.

Vore kul att höra vidare vad ni bestämmer er för.

Lycka till!