Vill inte känna så här
HejJag är nog inte ensam att känna så här,hoppas ja för det första så är jag så lycklig att jag har en bostad och ett underbart barn som jag älskar överallt annat.Jag har lite kontakter på nätet med mina bekanta i våran förra kommun,vi lämnade den i somras för vi skulle börja om våra liv och jag skulle hitta ett jobb och få bättre ekonomi.Men ingen hjälp av socialen än men bara hoppas att vi får nu i februari.Sedan blir det i allafall att man kollar bakåt hela tiden vad man ville göra om men det går inte nu...det går inte att ändra på saker och ting
Jag älskar barn bland annat,så en kille skulle inte vara fel och skulle vilja bilda familj igen sonen är ju 7 år nu.Men jag har ju haft honom i alla år och han tycker också som att det är på tiden att mamma skall hitta en kille.Vill så gärna bli mamma igen och känna mig ensam som jag gör i mellan åt.Jag har inga kompisar än i den nya kommunen,men jag bloggar och är ute här varje dag och skriver i olika forum.Älskar verkligen och blogga nu och att verkligen att det finns några som läser den och ger lite kommentarer då och då det lyser upp för mig.
Det jobbiga e nu att det blir mer och mer babyboom överallt alla pratar om hur lyckliga de är tillsammans och att de väntar barn och det bara så antal x dagar/månader kvar till de skall få se sina små.När skall jag få se mina andra barn skulle vilja hitta någon som vill bilda familj och på så sätt kan man hitta andra mammor och ut och gå med barnvagnar och följa varandras barns utveckling.Ser att sonen också saknar till ett syskon så det smittas väl lite =)
Sedan e man ju medlem på facebook och sedan vi flyttade så e det knappt ingen som skriver till oss..det är bara en massa de har skickat "hjärtan" eller att vi skall vara med och spela spel men jag tackar nej till alla spel och blockerat de mesta av sådana frågor.Men hur svårt kan det vara att skriva i loggen eller inkorgen ett litet "hej hur mår ni?"
Och så har vi väl alla varit olyckliga kära i några killar jag har också varit detta,senaste nu var jag intresserad av en kille länge och det fick han ju självklart också veta.Men inte av mig då för jag vågade inte rikgtigt annars e jag en tjej som vågar det mesta ändå men när det gällde honom så vågade jag inte.Grejen var att jag var bara en praktikant på hans arbetsplats och han var min handläggare och han var ju en av cheferna men vi kunde prata om det mesta.Det är ju bara 6 år mellan oss och medan vi jobbade ihop så började han fråga om vad jag gillar för killar och så han sa att det var några som hade tittat lite på mig medan man jobbade nämnligen.Och jag ber'ättade vad jag gillade hos killar och då frågade han mig,då tycker du att jag inte är för gammal då och ha en tjej som e yngre än mig själv då bland annat.Blev så varm inom mig så jag visste inte vad jag skulle säga så det blev bara " är det inte dags för eftermiddagsfika nu"
Sedan när jag skulle sluta där eftersom min tid var slut så kände jag att jag ville bara krama om de flesta och då kom han fram " ja vill också ha en kram" och den kramen betyde så mycket för mig då jag lovar att jag ville inte släppa honom i mina armar jag ville så kyssa honom
Och då undrar ni...varför gör hon inget då bli tillsammans med denna karl då
MEN
Det går inte...
Han har en tjej som e lite äldre än mig och yngre än vad han,de har flyttat ihop och skall ha barn om 6 månader...
(fick veta detta i kväll på facebook för han skrev det själv)Ville bara skriva av mig lite...
Vill verkligen att allt skall bli bra,vill också känna mig lycklig igen m.m drömmer ofta om att jag blir tvillingförälder m.m men jag e ju ensam igen..så vill jag inte jag vill ha en stor familj som håller ihop en riktigt "familjen annorlunda"
Nä nu skall mitt och sonens 2011 blir ännu ännu bättre än vad det har varit,jag skall nu kolla på lite REA saker på nätet..Vi skall börja om verkligen...
kommentera detta gärna här eller GB eller inkorgen behöver peppas lite så kom igen...ni får gärna läsa bloggen och skriva även där....
Kram på er
