Är jag bara överkänslig?

Fast var det verkligen ett problem att hämta barnet när ni ändå satt i en bil och skulle hem till henne...? Förstår inte hur ert handlande lär henne något...

Hon har väl inte hunnit växa in i rollen än. Mitt första barn var en månad när vi tog barnvakt första gången, då för att festa en gång. Idag skulle jag aldrig göra så, och det har jag inte gjort med mitt andra barn. Men jag var så ung, och jag tänkte inte på att det kunde vara dåligt. Jag förstod bara inte. Mitt barn har inte tagit skada av den gången, så jag tror inte att barnet i fråga tar skada heller.

Jag hade behövt stöd och någon att prata med. Ingen som skällde på mig för att jag lämnade bort mitt barn, ingen som antydde att jag var en dålig mamma. Bara någon som försökte öppna mina ögon på ett bra sätt, utan att trampa på mitt självförtroende som förälder. Någon som peppade mig till att hålla i mitt barn och mysa med honom, istället för att ta honom och acceptera att jag inte själv mös med honom.

Jag anser att man bör vara ödmjuk inför att andra inte tänker likadant. Därmed inte sagt att man som mor o farföräldrar SKA ställa upp,..men de flesta brukar vilja det i vart fall.

Min mamma passade ofta min son när han var bebis...ja det har hon gjort genom hela hans liv...dels för att hjälpa oss men även för att själv få en god kontakt med sina barn barn.. Genom åren och barnen har vårt behov av barnvakt ändrats och varierat så klart. Men summasummarum så är det oerhört skönt att min  mamma inte haft några åsikter om VÅRt behov av barnpassning oavsett hur gammalt barnet varit.

hur kan hon ha kännt honom i 5 månader o barnet är 4 månader? det tar väl 9 månader innan barnet kommer??

förhoppningsvis så tar hon hand om barnet som hon ska - även om det är lätt för henne att låta nån annan göra jobbet när nån anan finns där. Att barnet är borta för att de festar är väl lika bra/dåligt som att barnet skulle vara borta för att de skulle äta middag/träna/sova eller vad som helst? Alla prioriterar juh sin fritid olika. Tycker det är bra att barnet har många trygga personer runt omkring sig och tycker också att det är väldigt bra att ni säger ifrån när ni tycker att det inte känns rätt.

Detta problemet brukar försvinna när barnet blir lite äldre och mammigare - det kan vara svårt att ha en riktigt nära kontakt till sin 4månaders - speciellt om man är förstagångsförälder.

Självklart menar jag att hon känt killen i 5 mån innan hon blev gravid.

Och missade skriva att vi skulle få köra 6 mil extra för att hämta barnet åt henne. Nu reagerade vi ju endast på att hon inte ens visst när vi skulle komma dvs det spelade kvitta när vi gjorde det bara om vi kunde göra det. Dvs de ville bara ha hunden och djuret hämtade för att själva inte orkade hasa sig upp ur soffan för att hämta hem sitt barn.

Men ska inte hon då vara ödmjuk och tänka att vi inte tänker som hon? Vi ställer gärna upp som barnvakter när vi kan. Vi har småbarn själva så det är inga problem. Men jag vill inte bidra till att ett barn slängs runt hit och dit bland en massa människor som den är för liten för att hunnit knyta några band till.

Vi kommer att hinna lära känna detta barn ändå och i lugn takt som barn behöver.

Jag håller med TS.
Om man inte inser vad det innebär att bli förälder så ska man nog låta bli. Jag e första gångs förälder o första gången vi lät sonen sova borta var han 10 mån och då var det med stor ångest. Har aldrig förstått folk som prioriterar att festa framför sina barn. Tycker att det borde vara självklart att man inte kan hålla på på samma sätt som innan när det gäller sånt.
Sen vad det gäller just den här situationen så håller jag fortfarande med TS Tycker dom gjorde rätt, dels e det föräldrarnas ansvar att ta hand om sitt barn och sen förstår jag inte hur man bara kan tycka att ngn som barnet knappt känner ska komma o hämta det. Var ligger tryggheten i det? 

Så du tycker att de ska lämna ifrån sig barnet för gott? För barnet är ju redan fött, så jag förstår inte hur du tycker att föräldrarna ska låta bli att vara föräldrar.

Det är ju jättebra att du var så bra som förstagångsförälder, men alla är inte det. Som sagt, hur blir något bättre av att konstatera att de inte skulle ha blivit föräldrar? Hur blir det på något vis bättre för barnet att t.ex. du konstaterar att du inte lämnade bort barnet så tidigt? Vill bara förstå hur såna uttalanden hjälper eller ger något positivt, förutom att du själv får en boost i ditt självförtroende för att du minsann var bättre än mamman det handlar om.

Det var inte så jag menade det.
Tycker bara att man ska tänka till en extra gång innan man skaffar barn och när man sen har barnen så får man ju ta ansvaret.
Om ens stora intresse i livet e att festa så kanske man bör vänta lite med att skaffa barn. Många växer nog ifrån att man vill ut o festa jämt o ständigt. Med det vill jag absolut inte säga att man inte ska få festa eller ha roligt bara för att man blivit föräldrar, det menar jag inte.
Men i just detta fallet så handlar det ju lite om att 2 personer som i princip e främlingar ska köra o hämta barnet för att föräldrarna själva inte pallar. Det tycker jag känns lite nonchalant.
Jämförelsen mot mig själv var bara att jag helt enkelt inte förstår hur andra tänker ibland, det handlade inte om vilket sätt som e rätt o fel.
Trodde sånna här trådar var till för att få flera synvinklar och inte bara massa påhopp på TS. 

Aiva: för det första, vem har kommit med påhopp till TS?
För det andra så handlar dina inlägg om att föräldrar ska tänka sig för innan, och jag förstår inte relevansen när barnet redan är fött.

BananerÄrBraFörDomÄrDetSkalPå : Känns väldigt OT att diskutera mina inlägg menmen... Halva mitt första inlägg handlade om lämna bort eller inte, aningen OT visst håller med, det var väl onödigt men andra halvan handlade om TS.
Sen valde du att koncentrera dig på den första halvan vilket jag i mitt andra inlägg försökte förklara hur jag menade.
Jag kände lite som att flera av de andra inläggen handlade lite om att man skulle ha förståelse för mamman t bebisen osv var på jag valde att visa förståelse för TS beslut. 

Fast nu var ju inte det frågan. Du undrade om det var fel det ni tänkte och JA jag anser att det är helt fel tänkt. Hennes barn hennes sätt att se efter barnet.

När jag fick mitt första barn så fick jag ett gott råd av vår bvc sköterska...TA ER EGEN TID redan från början var hennes ord. Ansvarsbiten ..ja den klarar man bra ändå.  Ödmjukheten i detta fallet skall ligga på ER. Sen om ni nte vill ta hand om barnet är en annan fråga. Men att skriva på det viset du gör ..nä helt galet.

Mina barn har knutit an till båda far o morföräldrar samt min bror o det ganska tidigt. Har funkat alldels utmärkt.

Men om vi nu tycker att barnet far illa av att åka runt bland olika människor vid så ung ålder så är väl inte det ett beteende som vi ska stödja?

Skulle du stödja något du själv ansåg att barn far illa av?

Och visst ska man ta sig egen tid MEN innefattar det att man öht inte bryr sig när barnet kommer hem? hade vi sagt att vi kommer om två dagar så hade även det passat bara vi plockade upp barnet och hunden...

Om du nu anser att barnet far illa så skall du ju anmäla det eller stödja henne i att ta hand om barnet så det inte far illa.
För övrigt så anser jag inte att barn far illa av att vara hos sina mor eller farföräldrar oavsett ålder om dessa är lämpade. Är de inte det är det en annan femma.

Genom att inte åka och hämta barnet så hjälper vi ju dem indirekt... Nu slapp barnet att åka med vilt främmande människor utan blev lämnad av den som passade barnet.

Så du tycker alltså det är ok att ett spädbarn åker runt bland människor som den knappt träffat? att barnet tänker aha här är farmor eller mormor? barnet har ingen aning om vem den är hos det enda den kan i den ålder är att registerar lukter och ljud och ansikten den kan inte veta vem vi är när den knappt träffat oss.Hur trygg tror du barnet känner sig när en främmande människa hämtar den hos en annan främmande? Och speciellt när det är över ett dygn sedan den träffade sin mamma och pappa.

Fast visst vi är kanske överkänslig men vi väljer iaf att göra det vi tycker är det bästa för barnet än för mamman och pappan i detta fall.

Som sagt detta handlar inte om att inte vilja passa barnet eller att ställa upp på hämtningar detta handlar om att vi inte tycker att man behandlar ett spädbarn så.

Jag var 16 när mitt barn kom och jag har inte festat sedan dess , min dotter är två idag.

Jag var en riktigt jobbig / hade en jobbig period i mitt liv. men när jag fick reda på att jag var gravid..
förändrades allt.. jag vart som en ny människa :D

tyckte ni gjorde rätt.. barnet kände inte er så varför skulle ni ..