Hjälp, jag orkar inte med min son som har ADHD längre...

Jepp, har läst den.. funderar på att läsa om den dock.. jag tycker också den var jättebra, den hjälpte mycket.

samma här....
jag är så jäkla trött  så jag orkar knappt skriva här...
det finns en till tråd, lägger den som sidfot.....kom gärna dit om du inte redan är det, det är en bra stöttande tråd!
Kram

Måste bara få säga att jag beundrar er alla. Kramar

Tack, ska kolla den!!

Om ni tycker om explosiva barn så rekommenderar jag starkt Bo Heilskov "problemskapande beteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder". Det är den bästa bok jag läst o den ger massa med exempel o tips. Jag har gått en 3-dagars kurs i lågaffektivt bemötande av studiolll som boken handlar om!
Han föreläser mycket också!! Underbart klok man!

Tack, den ska jag få tag i! Läser gärna allt jag hittar, man lär ju sig alltid något och speciellt bra om de har exempel som man kan prova.

Hej igen

Min son började ju med medcin som 4åring så i början fick han ritalin tabletter , så köpte jag en medicin kross på apoteket sån fick han den med olika saker i bland glass men sen körde vi med yogurt gick jätte bra .

Det som är jobbigt med tabletterna är att dom håller ca 4 timmaroch i slutet märker man att dom håller på att gå ur och då får man fylla på med en ny så det blir många medicintider att tänka på, efter ett tag så testade vi ritalin capsel som håller ca 10 timmar , sen gick vi över till conserta , i dag är han så van han vet att han tar en till frukost att fröken ger en kl 15 och att han sen får annan medicin vid middagen , han reagarar inte ens på det längre.

Jag har också pratat med honom lite om hur arg han kan bli och att medicinen kan hjälpa honom att inte bli lika arg så snabbt , sen övar vi också på att han ska gå undan och räkna till tio , men det funkar ju inte så ofta och det händer ofta saker , och hur ska man dessutom orka vara på jobbet , vara en sambo och en egen person det har jag då inget svar på, vårt förhållande har lidit mycket och om det går att rädda vet jag inte i dag .

Ta all hjälp ni kan få av andra , jag har varit noga med att förklara hur det är hemma för andra så andra kan ta hänsyn till barnet .
Min son hade heltids resurs redan på dagis , men jag kan rekomendera att kontakta den skolan han ska börja i redan innan och se till för er skull och hans skull att det finns rätt hjälp för honom.
Vi fick träffa en psykolg som gjorde lite test på honom innan skolbörjan så dom redan innan viste hur han låg till och vart hans svaga och starka sidor är.
Kram på dig

Duuu,, de e viktigt att medicinera barn med Adhd...Min pojke fick diagnosen först i 3an idag e han 16 år...barn som inte medicineras börjar oftast medicinera sig själva i tonåren med tex alkohol och droger för att dom känner sig lugnare och mer harmonisk...YES i know...

Ross W Greene som har skrivit "Explosiva Barn" har utkommit med en bok till, "Vilse i skolan"
www.bokia.se/bok/9789189091542/vilse-i-skolan-ross-w-greene/

att medicinera mot ADHD är inget konstigare än att medicinera mot något annat. Men medicin är ofta en stor missuppfattnung. Folk tror lätt att det bara är att "trycka i barnen medicin" så är allt bra. Så är det inte. Medicin är en del av en övergripande behandling. Vissa behöver det och andra behöver det inte. Vi har valt att mediciner min son med svår ADHD samt aspergers syndrom. Medicinen är vår räddning, han har så svår grad av sina diagnoser att han inte skulle kunna bo hemma utan. Den krassa verkligheten, så är det för vissa. ADHD är inte samma för alla och för de som behöver sin medicin blir det vändningen till ett bättre liv. Sen finns det flera typer av medin. Det ena är metylfenidat (centralstimulantia), det andra är strattera som inte är centralstimulerande alls och sen finns ytterligare en som innehåller guanfacine, inte heller centralstimulantia.

Så har barnet svåra problem pga ADHD så tycker jag att man ska för barnets skull testa medicin, i alla fall om inget annat hjälper. Det är barnets liv och framtid det handlar om. Alla svarar inte på medicin men kan barnet få hjälp av det så är det guld värt.

Jag håller verkligen med dig kring mediciner

Min son har som din flera diagnoser och kraftig ADHD och jag har många gånger tänkt hur jag skulle gjort utan medicin och tyvärr så hade inte min son heller kunnat bo hemma om dom inte fanns.
Men jag tycker också att det är viktigt att tänka på att medicinering inte är ända lösningen eller att med medicin hjälper allt , det är ett dagligt jobb med min son och det är upp till mig att hjälpa honom,  att finna sätt att lösa sina konflikter utan att gå upp i varv eller få utbrott.
Livet i dag är ju väldigt fyrantigt med samma lika på många rutiner varje dag , men jag märker att min son mår så mycket bättre av det .
Kämpa på !

Hej allihop!
Här kommer ännu en utmattad mamma. Har en dotter på snart 6 år som håller på att suga livet ur mig och sin lillebror. Jag har idag sökt hjälp hos en kurator som skulle försöka driva på BUP så vi skulle få komma. Min tjej har vansinniga utbrott, ikväll fick jag två smällar mitt i ansiktet, man tror inte det är sant..=(
Hon har många symptom på ADHD, men även på depression, så jag vet inte vad som är vad. Jag vet bara att får jag inte hjälp snart så går vi under alla tre. Lever ensam också, utan avlastning nånstans.
Det är så fruktansvärt jobbigt, och just nu försöker jag bara överleva varje dag. Det är som att leva i en mardröm.
 

Vet ej!

Oj stödfamilj kan vara en bra avlastning.

Tänkte på mig själv som (nog) har add ... tvärt om ...trött och svårt att förstå vad jag läser och svårt att lyssna. Tappar intresset att prata med andra. Känner mig ofta utanför och bryr mig inte. Drar mig undan.

Önskade att jag hade adhd. Men den är inte så enkel den heller. För allt jag trott på var att man är lite piggare och uppspelt. Inte att det skulle vara så svårt.

Jag har provat concerta men funkar inte. Dock ritalin var ju jättebra då jag fick den koncentration som jag saknar. Men tyvärr riktigt hög på det. Stirrig. Pratig. Som en normal person blir när man (knarkar) dom. Å då slutade jag experimentera med dom.

Provade alkohol som om det skulle förändra mig. Till en början livsglädje och orkade med människor. Men sen vände allt. Jag blev flirtig och samtidigt aggressiv.

Provade sömntabletter för att få dygnsrytm. Missbruk tyvärr och det blev minnesluckor. Slutade.

Ingenting får mig att fungera än om jag får rutiner. Men så ensam som jag är så försöker jag allt på egen hand.

Psykiatrin slutade jag med. Jag mår hyfsat bra idag och tar hand om mina 3 barn. Väntar barn. Tycker om att resa. Reser 2 gånger per år. Nöjer mig med min vardag. Trött ja men jag accepterar att jag ibland är trött. Det får man nog vara. :)

Jag är nöjd med att jag inte är pressad i detta samhälle. Hoppas ni andra slipper stressen/pressen. Men tyvärr är sanningen inte så. Många tvingas att bidra till samhället och det ger vissa psykiska problem. Den enda medicinen är just att få mera val i livet. Jag tycker det iaf. Vad tycker Ni?

Jag orkar inte... jag är trött .... vill jag baka munkar imorgon :)